Styvbarn

Din sambo ska INTE ge efter! Ungen är tolv år för katten! Hon kommer över det. Hon spelar på pappans, troligtvis, dåliga samvete här. Så låt henne sura några veckor. Inget blir bättre om ni svansar efter henne. Hon kommer fortsätta spela ut honom så här så länge hon får som hon vill. Så småningom kommer poletten trillar ner och hon lugnar ner sig. Men låt er inte utpressas för guds skull!

Så känner vi också! Dock svårt när mamman motarbetar å tycker att min sambo inte lyssnar på dottern. Hon får medhåll att hennes beteende är rätt av mamman.

Då får ni förklara för flickan att mammas ord inte gäller i ert hem. Här gäller era regler. Mamman använder barnet som slagträ och det är vidrigt, men inget ni kan göra nåt åt. Börjar ni ge efter så får ni ett helvete i fortsättningen. Framförallt med den mamman.

Vi har försökt prata med mamman (som har ett kontrollbehov utan dess like). Är ju inte första gången mamman lägger sig i våra regler/rutiner. Min sambo är helt förstörd å vet inte vad han ska göra.

Fast ni behöver inte prata med mamman, utan berätta för flickan att i ert hus så gäller era regler. 

Det är ju så att hemma hos mamman så kanske hon får spotta på golvet men inte hos er. Hemma hos mamma kanske hon inte får gå ut efter kl 18.00 men det får hon hos er. Hos mamma får hon inte hoppa i sofforna, men hos er får hon osv osv osv.

Det är som med alla människor - de regler som man har hemma gäller kanske inte hos andra människor.  Nu har hon sin pappa där. Han sätter sina egna regler tillsammans med dig. Och det får flickan finna sig i. Och mamman också. Vilken märklig mamma som försvårar livet för sin dotter.

Jag tycker att flickan har rätt för att det är ju bättre att hon får som hon vill. Då behöver man inte riskera att få mer problem och vad är det värsta som kan hända?

Är ert förhållande väldigt nytt?

Känner hon sig otrygg?

Tycker hon att du har tagit pappa ifrån henne?

Mår hon psykiskt dåligt av någon anledning och kanske drömmer mardrömmar?

Jag skulle ta reda på VARFÖR innan jag förbjuder! Därav förstår jag mamman i detta!

Hur ofta är hon hos er?

Till hmmmm: Jag tror att hon tycker jag har tagit hennes pappa. Hon har alltid haft problem med vår relation enligt mamman. När hon är hos oss är hon pigg å glad. Vi har varit ihop i tre år. Hon delar rum med sin syster och vi bor i en lgh så det är inte ngn skrämmande miljö. Ibland får jag känslan av att hon skäms för att det är bra hos oss. Att det hade vart bättre om vi inte brytt oss å varit slarviga.

även jag hade nog funderat ett varv till gällande anledningen. Kan det ha hänt något i hennes liv som hon mår dåligt av. Det måste ju nödvändigtvis inte betyda att ni vet om det eller att hon kommer berätta om ni ställer frågan. Men jag hade nog satt mig ner o pratat lugnt (utan att skuldbelägga) om varför hon reagerar såhär.

Vilken ålder är dina barn? delar även de rum? 

Och hur länge har det pågått? Du skriver bara att det inte bara var några gånger?