Min dotter förstör sitt liv fullständigt - hjälp!

Det verkar överhuvudtaget som om det här livet med kombinerat festande, "strulande" och bloggande har blivit något som många unga tjejer håller på med. Som jag ser det innebär vuxenlivet att man ska kunna "vänta på belöningen" och ta ansvar för sitt liv. Att leva efter lustprincipen att alltid välja att ha roligt framför att göra det som är viktigt, är oansvarigt och tyder på att man inte har mognat ordentligt.

Tyvärr så finns ju heller idag inga nyktra förebilder. Det sups överallt, i TV, film, på reklam. Ingen kommer undan. Alla vill leva det "glamourösa" livet med festande och att bara ha kul. Men tänk om alla levde så, vem skulle då sköta grovjobben i samhället? Vem skulle överhuvudtaget se till att samhället fungerade?

Jag fattar att du är besviken över pengabiten. Skriv till henne (när du lugnat ner dig, blir oftast bättre så) och förklara att du trodde att pengarna skulle gå till annat och att du inte vill sponsra hennes festande. Det borde hon förstå. Kom fram till en återbetalningsplan med henne eller liknande.

Sen att hon festar och är ute osv det hör till. Du vet ju faktiskt inte om hon tar annat. Du tror det för att du har läst hennes blogg. Kan dock av egen erfarenhet som bloggerska trösta dig med att man oftast försöker framställa sig som mycket coolare och roligare än vad man egentligen är. Bloggar ska man ta med en skopa salt. 

Och jo, de flesta i mitt tjejgäng (12 tjejer) festade som galningar under de där åren. Studentskivor, stureplan, galna efterfester. Vi alla är numera färdigutbildade. De flesta i tid, vissa med nåt år extra på halsen. Men vi mår bra.

Vi hittade oss själva, vi hade roligt, vi skaffade oss massor av kontakter och vi tröttnade så småningom om insåg precis som en tidigare skribent nämnde här att det livet är ganska ytligt. MEN man måste få lov att inse det själv. Man måste få lov att göra sina egna dumma och bra beslut.

Och som en annan skribent också skrev. Berätta att du inte ger mer ångar en att du finns där som stöd när hon behöver. Man behöver ringa och gråta till sin mamma lite då och då men man måste få inse det själv :)

Ta det lite lugnt, hon behöver få "festa av sig". På ett inlägg du skrivit låter det nästan som att du är lite avundsjuk på allt hon kan göra som inte du kunde. När man är ung kan man visst klara festande och plugg o jobb galant. Alla är olika så även du och din dotter. Låt henne leva lite. Ge inga mer pengar då men klaga inte på hur hon, vuxen människa, lever.

Jadu, man får innerligt hoppas att det bara är ett sätt för henne att framstå som "cool" eller häftig. Men bloggar brukar ju vara personliga och jag tror inte att jag är "mossig" eller dum som oroar mig. Min magkänsla säger mig att hon håller på att hamna snett, som mamma känner man sådant. Inte minst oroar jag mig för att hon kan få könssjukdomar om hon nu ligger med en massa killar. Och att hon ska bli sårad eller sviken, att alkohol och festande tar en allt större plats i hennes liv. Min far (hennes morfar) var alkoholist och dog i tidig ålder. Och då jag vet att alkoholism är genetisk är det väl inte så konstigt om jag oroar mig? Samtidigt har jag svårt att förstå att festande och supande ofta är det högsta nöjet hos så många. Det måste väl finnas annat i livet som kan ge glädje och som betyder något? Varför måste man supa sig redlös för att "ha roligt"?

Men du har nog (förhoppningsvis) rätt i att det är en pediod i hennes liv som hon kommer att växa ifrån. Ja, jag kommer alltid finnas där för henne, men om hon inte skärper sig, så blir det iallafall ingen mer ekonomisk hjälp för hennes del. Jo, möjligtvis om hon kan bevisa att pengarna går till det de är avsedda för. Jag känner mig jävligt lurad och sviken just nu, men lovar att jag kommer försöka se det ur hennes synvinkel.

Möjligt att det finns en viss avundsjuka med i bilden. Men det är verkligen inte huvudanledningen till min oro. Jag vill min dotter väl och vill att hon ska lyckas bättre i livet än vad jag har gjort, då är jag väl inte direkt avundsjuk?

Okej, jag sa göra som flera av er har sagt. Jag ska låta henne leva sitt liv. Men om hon lever samma liv om låt oss säga 5-7 år, så kommer jag inte att acceptera det längre, utan se till att hon kommer på behandling!!

Åh nej, tänkte jag, en dotter som förstör sitt liv fullständigt. Skjuter hon upp, varken går i skolan eller jobbar, bara säljer sig på gatan för att ha råd med knark. Kanske stjäl?

Men icke, här har vi en mamma som skriver att sin dotter inte är psykiskt stark, för "det vet jag av egna erfarenheter". Du ber om råd, men du säger att du inte är alls "mossig", och att det är minsann inte alls möjligt att parta och sköta liv samtidigt. Om jag var din dotter hade jag flytt, du stryper ju henne, för guds skull!

Det är verkligen inte konstigt att hon inte svarar på dina samtal eller meddelande. 
Det skulle inte förvåna mig att du gillar och kommenterar på allt hon lägger upp på facebook. 

Hon är 22 år. Hon har äntligen flyttat hemifrån. Jag flyttade utomlands och festade både vardagar och helger, strulade runder och hade hur kul som helst när jag var 22 år. Hon förstör inte sitt liv, hon lever sitt liv som en vanlig person. 

Om hon hoppar av sina studier och struntar i att jobba, då kanske du har något att säga, men nu förstör du bara förhållandet till din dotter. Usch på dig.

När jag var runt 20 år festade jag runt som få, massor av alkohol, sena nätter (eller gick till föreläsningen utan att ha sovit alls) och hade vansinnigt roligt. Studierna gick väldigt bra, fast nog drog jag på mig 2 eller 3 resttentor som jag då pluggade in på sommar eller jullov och klarade av sedan (alltså ingen förlängning av studietiden). Jag levde oerhört billigt, gjorde tex egna skorpsmulor, ströbröd och blötlade ärtor, bakade bröd, handlade det mesta 2nd hand etc och utökade studielånet med att arbeta på jullov, sommarlov och en hel del helger året runt (så frågade aldrig föräldrarna om pengar). Kanske tur att det inte fanns bloggar på den tiden! Min mamma var alltid entusiastisk när hon hörde om alla roliga fester jag varit på och ville att jag skulle njuta av att vara ung, vacker och ansvarslös. Fast tur att hon inte visste riktigt hur mycket alkohol jag drack. Hon visste att tids nog blir livet gråare. När jag var 22 år hade jag just flyttat utomlands med en examen på fickan och med ögonen på en annan utbildning som jag senare tog. Det blev folk av mig också. Nu har jag 2 mastersexamen, tjänar massor och tänker med glädje tillbaka på mitt tidigare festande och de fina vänner som jag då träffade och fortfarande har kontakt med. TS, se till att dottern gör av med sina egna pengar och inte dina, var glad åt att hon har roligt men tala med henne om hur länge detta ska vara och hur viktigt det är att klara av utbildningen också. Samt att inte blogga för mycket så att potentiella arbetsgivare kan hitta underliga saker om henne på internet om några år.

1. Hon är 22 år (vuxen!). Låt henne sköta sitt liv och lära sig av sina erfarenheter utan pekpinnar.

2. Varför ger du henne pengar?

Sluta omedelbart att ge pengar, genomfart du ger pengar möjliggör du hennes beteende.

Hon är stor nog att fatta egna beslut samt att ta konsekvenserna hennes val leder till, stötta och finns där om hon behöver men inte med pengar utan med känslor och ord.

Förstår verlkligen inte hur ni resonerar som uppmuntrar till missbruk. Har ni verkligen egna barn? Att festa både på helger och mitt i veckorna är en varningssignal så god som någon. Min dotter är förmodligen på väg in i ett missbruk och ni tycker att det är helt i sin ordning. Det är inte undra på att det går utför med Sverige och att studieresultaten blir allt sämre när ni unga tycker det är helt okej att supa bort sin studietid än att ägna er åt själva studierna. Kanske inte skulle ha skrivit detta på Familjeliv, då folket här är kända för att sakna moral. Hade varit bättre att skriva av sig på Flashback. Där brukar man få vettiga svar från ordningsamma människor!

Tack för mig!!