BF maj 2017

Grattis till alla som fått sina bebisar!

Jag har förhoppningsvis mitt sista MVC-besök i morgon. Jag har ju en bebis som fortfarande efter två vändningsförsök inte velat lägga sig med huvudet neråt. Jag har fått tid för planerat snitt nästa vecka om hon nu inte får för sig att snurra runt nu sista dagarna. Jag har träffat en hel del barnmorskor och läkare nu som tycker att det är väldigt konstigt att tredje barnet beter sig såhär efter två helt normala graviditeter och förlossningar Bestämd liten filur!

Lycka till till alla som väntar på sina små, nu är det inte långt kvar oavsett!

Min bebba ville ju verkligen inte byta position. Vi kollade med ultraljud igen i torsdags och hon hade nu fixerat sig ordentligt med rumpan nedåt. Så i dag blir det dejt med läkare, lite prover, information och ännu ett ultraljud för att kolla att hon inte vänt sig, vilket jag är väldigt säker på att hon inte gjort och sen ska vi träffa narkosläkare och prata bedövning. I eftermiddag/kväll skrivs vi in och stannar troligtvis över natten då de tror att vi behöver vara där klockan 06.00 i morgon bitti och vi har 6 mil att köra så det lutar väl åt att vi stannar över natten. I morgon bitti blir det då planerat kejsarsnitt om allt går enligt planerna. Lite smånervös och liiiite svårt att sova i natt kan jag säga men snart är hon här <3

Sovdosen funka inte utan värkarna från helvetet infann sig istället.

Så jag fick åka till förlossningen för att få något att sova på. Men jag var numera öppen 6 cm så jag får visst va vaken och kämpa mig genom värkarna.

Vår son kom i fredags kväll på beräknad BF-dag. Precis som när dottern föddes så var det en snabb förlossning. Ca 5 från första värk till födsel. Hade fått ut små bitar av slemproppen 2 dagar innan och natten innan födseln kom lite blod i flytningen. Lite molande såsom mensvärk av och till under dygnet innan födseln.

Här har lilla Svea fötts för 8 dagar sedan.
På +13.
Förlossningen gick lika snabbt som med de andra.
En och en halvtimme från första aning till värk, eller mer sammandragningar med tryck.
Ca 1 timme hann vi vara på förlossning iallafall :)

Nu är vår lille plutt ute. Kl 14.35 föddes han.

Är minst sagt övertrött efter de senast dagarnas värkar, men de är sååå värt det. Hoppas ni andra oxå får hålla i era små snart!

Hej!

Jag hade ju bf 1 maj men min lilla pojke ville inte titta ut förrän den 15:e. Han trivdes tydligen bra i magen precis som sin bror ! Tyvärr blev förlossningen ingen trevlig upplevelse alls. Det började spontant och gick framåt om än långsamt. Men sen hände massa saker på en gång, rummet fylls av folk och det sista jag hör innan jag sövs är uterusruptur. Alltså att livmodern brustit .

Nu är han precis två veckor och vi har börjat lära känna varandra lite mer, så mysigt! Men då och då kommer såklart tankar på vad som kunde hänt, om han faktiskt inte överlevt eller om min man hade fått åka hem med en nyfödd son men utan hans mamma....

Som tur är har vården varit outstanding och verkligen fångat upp oss så vi har fått jättebra stöd.

Ska försöka läsa ikapp lite mer någon dag när tillfälle ges!

Lycka till ni som fortfarande väntar!!

Nu är äntligen min lilla kille här, trådens sista? På självaste nationaldagen tittade han ut. 4080g tung och 51 cm lång. Det blev igångsättning.

Hur går det för alla?

Igår var vi hos läkaren och fick applicerat silver nitrate på Björns navel eftersom han har ett litet granulom.

Han har gått upp 500g på 1,5 vecka och väger nu 5528g och är 56cm. 6 veckor ung idag!

Sen åkte vi till walmart och handlade massor med sommarkläder till hela familjen :)

Hoppas att ni alla njuter av sommaren och era små underverk!

Här kommer så min lilla förlossningsberättelse. I tisdags 6/6 åkte vi till förlossningen i Västervik på överburenhetskontroll då bebis inte kommit på bf+15. Vi visste inte om vi skulle bli igångsatta eller inte men när vi väl var där var det inget snack om saken. Läkaren gjorde ctg på bebis och en hinnsvepning till då hon även kände att han var fixerad men att det annars inte hänt speciellt mycket sen torsdagen då jag oxå hinnsveptes. Det bestämdes att jag skulle medicineras igång med Cytotec varannan timme. Första dosen fick jag klockan nio ihop med informationen att en igångsättning kan ta tre dygn. Vi låg en timme till med ctg efter medicinen för att se om bebisen påverkades sen joggade mannen och jag över till Hemköp för vi insåg att tre dagar, då behöver vi både snacks och något att läsa. Klockan elva fick jag medicindos två och åt lunch. Började få värkar som inte kändes jättekul. Efter lunchen rymde mannen och jag ut och träffade min kusin som ville krama om oss. Jag upplevde att värkarna krävde att jag andades genom vissa av dem medan andra var lite svagare. När dos tre kom klockan ett kopplades jag till en ctg och fick lustgas. Klockan tre fick jag sista medicindosen, värkarna intensifierades och började kännas rejält. Vid en undersökning var jag öppen fyra centimeter. Bara liksom! Dock hade jag så grymt ont att jag vrålade på EDA, som jag haft de andra gångerna. EDA beställdes men bm sa att hon inte trodde jag skulle hinna få nån. Nu inleddes en intensiv fas där jag trodde att smärtan skulle klyva mig på mitten och hävde ur mig en svärm fula ord när jag fick värk. Plötsligt kände jag ett obeskrivligt tryck nedåt som jag aldrig känt förr pga eda. Ring på dem, skrek jag åt mannen, jag måste krysta! Bm kom klädda i födslokläder och det konstaterades att jag var fullt öppen. 17:15 stack bm hål på fosterhinnan så vattnet gick över hela sängen. 17:20 började jag krysta och 17:24 är Einar född. Först var jag livrädd att göra det utan EDA men kontrollkänslan jag hade under krystvärkarna var magisk. Den gjorde att jag sprack mindre än med de andra två. Har sytt två små ytliga bara, orsakade av bebis näsa. Det svider inte ens när jag kissar så lite är det. Det blev alltså en najs förlossning trots igångsättning och bristen på bedövningen, med det lilla minuset att jag gick från fyra cm öppen till fullt öppen på mindre än en timme. Einar vägde 4080g och var 51 cm lång.