Hej jag har en 15 årig tjej som så fort som jag kommer hem från skolan lägger jag mig i sängen och gråter. Jag vet inte varför. Jag bara gråter o gråter tänker på hur mycket jag hatar mitt liv vill ta det men vågar inte.. men sedan efter någon timme blir allt bra igen fast sedan upprepar det sig då dagen därpå.. VARFÖR ÄR DET SÅHÄR?!!
Jag vet inte.
Men jag vet en sak. DET BLIR BÄTTRE.
Håll ut! När man är femton känns ett år som oändligt lång tid men du måste orka.
När du väl kommit förbi den här hemska tonårs-pubertetstiden kommer du se tillbaka och tänka "ja fy så jobbigt jag hade det då, så skönt att det är över."
Du kanske hatar ditt liv så som det ser ut just nu. Men det kommer inte alltid vara så.
Hur skulle du vilja att ditt liv förändras?
Vad behöver du göra för att komma dit? Räcker det med att vänta tills du blir äldre, eller behöver du göra någonting mer målmedvetet?
Känns som väldigt mycket hormoner..
Det ÄR jobbigt att vara tonåring. Känner igen det från min dotter för nåt år sen. Hur är din relation till familj och vänner? Kram på dig!
Prata med din skolsköterska. Du ska inte behöva ha det så och oavsett varför du gråter så är jag övertygad om att det finns en lösning för dig <3