Jag hatar mitt ex nya
För ett år sedan flyttade jag efter att min man hade blivit kär i en bekant/kompis till oss. Hon har flyttat in och jag kan inte komma över det. Min man och jag sa alltid att om vi skulle skilja oss så skulle vi inte göra det försent, så vi var ovänner, utan hellre en bra skilsmässa än att försöka in absurdum, men jag kan inte låta bli att tycka att han gav upp för fort. Och nu måste jag emellanåt åka till mitt gamla hem för att hämta eller lämna barn (oftast byter vi via förskola/fritis, men det är inte alltid det går), och då ska jag stå där och småprata med kvinnan som har stulit mitt liv. Jag vill ha en bra relation till mitt ex och skulle vilja ha en happy go lucky nyfamilj där alla inblandade tycker om varandra, men jag känner mig så jävla sviken.
Hon bor i huset jag har varit med och byggt, sover i sängkläder jag har valt, njuter av trädgården jag har skapat, och leker mamma till mina barn.
Hur kommer jag över detta? Jag vill inte ha mannen tillbaka och jag kan inte tvinga dem att sälja huset och flytta, men jag saknar livet som kärnfamilj och vill inte känna mig bara så här utbytt. Det är som att de inte har skapat ett nytt liv tillsammans, utan bara att jag är ersatt av någon ny. Jag hatar det! Jag hatar att leva varannanveckasliv. Och jag hatar att känna att jag har förlorat och hon har vunnit.
