Vilket tror ni blir utfallet av en rättegång?

Vem säger att man måste amma??? Det funkar lika bra med ersättning.

Ni måste vara bra tröga i denna tråd alltså. Faderskapet är något som kan faställas redan efter vecka 32! Man får till familjerätten och skriver på, färdigt. Krävs inget DNA eller andra grejer om båda parter är säkra på att han är pappa.

Så nu har ni lärt er något nytt så kan ni sluta trada om samma sak hela tiden.

Ja hon kan välja att inte dyka upp för att faställa faderskap = inget underhåll. Samt att det i en rättegång skulle ses som negativt för henne.

Pappan låter verkligen inte som en tafatt tönt som inte skulle gå vidare med det direkt. Hon kommer få det hett om öronen från dag 1.

Den här historien är ren fejk. En hypotetisk fråga. TS borde  - som andra normala kvinnor - ha upptäckt graviditeten senast  i vecka 10. På de veckor som passerat sedan hon blivit gravid med Kirunajeppen har hon flyttat till Öland, träffat en ny man, blivit sambo samt börjat förbereda adoption av hans barn.
Lite väl snabbt marscherat...

Jag förstår inte varför alla i den här tråden verkar ha snöat in på att pappan är så duktig och skulle definitivt få igenom delad vårdnad.

Utifrån TS beskrivning vet vi bara att hon inte anser honom vara en olämplig förälder. Det är ett ganska stort steg från det till att anta att han skulle utgöra en lämpligare förälder än vad TS kommer vara.

Jag tycker exempelvis att det är ganska olämpligt av honom att tycka att TS ska rycka upp sin tillvaro för att flytta till en stad som hon helt uppenbart inte haft för uppsåt att rota sig i. För att det är bekvämt för honom. För att det är besvärligt för honom att flytta.

För att besvara den faktiska frågan;

Du kan direkt ange mannen som pappa till barnet och då kommer han att kallas för att skriva på papper och erkänna faderskapet. Då ni inte är gifta får du automatiskt enskild vårdnad. Endast om du efterfrågar det blir vårdnaden gemensam vid födseln.

Du kan också uppge att du inte är säker på vem som är pappan och endast uppge mannen som alternativ fader. Han kommer då att kallas för faderskapstest vilket gör att fastställande av faderskap drar ut på tiden. Även här har du givetvis enskild vårdnad.

Du kan också uppge fader okänd men det är tveksamt om du skulle komma undan med det någon längre tid..

Slutligen kan du, som redan föreslagits, gifta dig med din sambo före barnets födelse och därmed göra honom till juridisk vårdnadshavare. I detta fall är det extremt svårt för den biologiska pappan att försöka få vårdnaden. Man kan givetvis tycka att detta alternativ är moraliskt förkastligt men man kan inte förneka dess existens. Det skulle också kunna underlätta för dig att adoptera sambons dotter att du är mamma till hennes (i statens ögon) biologiska syskon.

Väljer du att ange mannen som barnets fader så har han alla möjligheter att stämma för vårdnaden. Vid laget han får igenom det och ni kommer upp i rätten är det ganska troligt att barnet hunnit bli ganska stor. Vid det laget har du och din sambo hunnit få starka band till barnet och det är fullt möjligt att du skulle få fortsätta ha enskild vårdnad av rent praktiska skäl (avståndet).

Man ska inte glömma bort det är skillnad på vårdnad och umgänge. Något som gemene man på familjeliv verkar ha svårt att förstå..

Du bör givetvis alltid underlätta för umgänget mellan barnet och fader, oavsett vårdnadsfrågan.

Vissa saker kan gå lite åt vilket håll som helst, vissa saker är definitiva redan innan en rättegång och vissa saker lutar mest åt ett håll.

Definitivt är att mamman inte behöver flytta på sig. Det att man kan hindra en förälder att lytta med ett gemensamt barn efter en separation, det gäller endast om barnet etablerat sig på platsen där dom bodde. Alltså det handlar inte så mycket om föräldrarna, utan det att barnet inte ska behöva byta hem, skola, vänner , dagis mm pga av att en förälder vill flytta. Samtidigt så måste då den föräldern som inte tillåter flytten vara villig att ta barnets boende på sig. Man kan alltså inte stå och säga åt sitt ex att du får inte flytta med barnen, men jag tänker inte heller sköta om dem på heltid.

Så vill pappan träffa barnet mer, då måste han flytta.
När det gäller en liten bebis så ser umgänget som oftast ut som så att pappan besöker bebisen i mammans hem. Det här kan man ju komma överens om hur ofta det sker, men någon dag per vecka, några timmar brukar vara det vanligaste i början. En bebis är inte vaken så långa stunder, och orkar inte heller med mycket nya intryck långa stunder.

Sedan ökar man sakta men säkert på tiden som bebisen träffar pappan, även då brukar det ske i bebisens hem. Runt 1 år så kan man börja fundera på att pappan (förutsatt att han REGELBUNDET OCH OFTA) träffat bebisen kan ta den från lördag-söndag varannan helg+ någon dag i veckan där emellan. En del väljer att föra hem barnet till natten mellan lör-sön ännu vid den här åldern. En del väljer att barnet övernattar. Det här är en sak man kan komma överens om. Vissa börjar lite tidigare med det här upplägget, vissa lite senare. Förhandlingsbara saker. Men om pappan inte flyttat på sig, och träffat barnet mer sällan, då kommer inte det här vara något som införs vid 1 års åldern, utan betydligt mycket senare. Är för långa resor, och så känner inte barnet pappan på ett sätt som gör att man kan lämna över en så liten en till honom för flera dagar.

Många saker kommer nog avgöras på basis om pappan tänker flytta eller inte. Och hur mycket kontakt han verkligen kommer kunna ha med barnet om han inte flyttar. Små barns minne är kort, och det är inte innan barnet minns pappan och är trygg med pappan som man kan börja med resor och längre visiter. Innan 4-5 års åldern skulle jag inte tro det blir aktuellt. Kanske först senare.

Men bäst är ju om dom kommer överens, och mamman kan resa med bebisen (senare barnet) och hälsa på pappan mellan varven. På det viset blir ju pappans hem en bekant plats snabbare. Om alla tänker på barnets bästa så brukar lösningen bli bra. 

Vårdnaden är ytterst osannolikt han kommer få. Om föräldrar inte är överens så brukar man inte dela den. Och den tillfaller oftast boendeföräldern. Detta av praktiska skäl (alla papper och beslut som kräver vårdnadshavarens underskrift, och alla fördröjningar det innebär att papper ska skickas fram och tillbaka). Dock har umgänget inget med vårdnad att göra. Han har rätt att träffa sitt barn oavsett med eller utan vårdnad. Och om pappan inte tänker flytta till samma ort, då skulle jag råda honom att ge mamman vårdnaden (förutsatt att hon nu inte använder droger eller missbrukar alkohol eller slår sitt barn).

Ibland kan det vara bra att visa sin goda sida genom att ge mamman vårdnaden (som han inte riktigt behöver), för att få henne mer sammarbetsvillig i dom andra frågorna som ger honom mer kontakt med barnet. Tex att hon reser med bebisen till hans hem ibland :)

Hoppas för barnets skull på gemensam vårdnad. Ett barn har rätt till sina BÅDA sina föräldrar. Dessutom väldigt svårt att få ensam vårdnad så länge bägge föräldrarna vill vara vårdnadshavare. Till och med dömda brottslingar kan få till gemensam vårdnad och umgängesrätt.

ja mamman har vårdnaden tills dess att faderskap är fastställt .... Har barn själv så jag vet! Men bara för det kan ju inte mamman ha ensam vårdnaden för evigt om det är så att fadern vill ha gemensam vårdnad. Då blir det vårdnadstvist så nej modern får inte vårdnaden för evigt om du tror det......

Rätten till bägge föräldrarna har rätt mkt med gemensam vårdnad att göra, då hon inte kan neka honom att få träffa barnet (vilket hon ändå inte kunde umgängesrätt mm) men även att genom gemensam vårdnad måste hon underlätta att de träffas så hjälper inte att man flyttat långt bort.