• Anonym (Ledsen)

    ångest efter missfall

    Hej!

    Jag fick missfall i söndags i vecka 7, min man reste bort i lördags så jag va ensam hemma då. Min mamma kom över och sov hos mig sedan dess men åkte hem idag efter att jag sa till henne att hon kunde åka. Kände egentligen att jag faktiskt vill vara ensam just nu och bara få känna av mina känslor ifred. Orkar inte prata med någon och har sagt till mina syskon att jag inte orkar ta samtal.

    Nu ikväll är första gången jag är ensam sedan missfallet i söndags, och då sköljde världens ångest över mig.. jag mådde ju "ok" när mamma va här, men så fort jag blev ensam så fylldes hela min kropp av ångest, det gör så ont i hela hjärtat. Hade längtat så mycket efter det här och vi blev så lyckliga när plusset kom, började planera så mycket och hade inte en tanke på att vi kunde få missfall.. såg fram emot att få en fin kula, känna första sparkarna, se bebisen på ultraljud osv. Känns så hemskt, så hemskt!!

    Ville väl bara skriva av mig :(

  • Svar på tråden ångest efter missfall
  • Carambolan

    Beklagar missfallet :( Vet att det inte är någon tröst, men även om ni inte tänkte på det så är det otroligt vanligt, mycket vanligare än man tror förrän man börjar läsa på. Hoppas att det går bättre nästa gång!

  • Anonym (Ledsen)
    Carambolan skrev 2016-09-14 19:37:08 följande:

    Beklagar missfallet :( Vet att det inte är någon tröst, men även om ni inte tänkte på det så är det otroligt vanligt, mycket vanligare än man tror förrän man börjar läsa på. Hoppas att det går bättre nästa gång!


    Jo, har förstått det nu i efterhand när jag googlat.. hade ingen aning om det innan, vi vill så gärna försöka igen så snart det går men då dyker det upp oro i mig att det ska hända igen, det har redan hänt en gång och det är ju så vanligt :(
  • Anonym (K)
    Anonym (Ledsen) skrev 2016-09-14 19:40:45 följande:

    Jo, har förstått det nu i efterhand när jag googlat.. hade ingen aning om det innan, vi vill så gärna försöka igen så snart det går men då dyker det upp oro i mig att det ska hända igen, det har redan hänt en gång och det är ju så vanligt :(


    Jag beklagar mf. Vet tyvärr precis hur det känns... :( Jag blev gravid igen tre månader efter mitt mf (också i v 7) och det tog lång tid innan jag kunde njuta av graviditeten. Gjorde kub i v 13 och fick se bebis röra sig och fick bästa möjliga siffror. Det var första gången jag vågade bli riktigt glad över graviditeten och se framåt. Sen var det efter rul i v 20 som oron släppte mycket mer. Jag gick och pratade med en psykolog efter jag fick mf vilket jag är väldigt glad för. Hon hjälpte mig mycket, speciellt att hantera oron i nästa graviditet, så jag kan verkligen rekommendera det! Min nästa graviditet gick iaf bra och nu ligger min lilla 3-månaders bredvid mig i soffan och snusar. Så i efterhand är jag tacksam för att jag fick mf (även om det kändes skit då och jag fortfarande sörjer barnet som aldrig blev) för annars hade jag inte fått min skatt! Önskar dig lycka till! Kram
  • Anonym (Joie)

    Beklagar verkligen!
    Det är en sorg när man är mitt i missfallet men så här i backspegeln efter 2 missfall och en graviditet som gick bra så känner jag att det finns en mening med allt ändå.
    Tidiga missfall är naturens urval, att rensa bort det som troligtvis inte skulle blivit friskt. Det är så otroligt vanligt och de flesta kvinnor är med om det någon gång i livet. Helt sjukt att det inte pratas mer om det utan vi går i det tysta.
    Mina missfall har iaf gjort mig till en bättre människa och förälder. Jag är tacksam varje dag och hänger inte upp mig på oväsentliga saker när det kommer till mitt barn. Klagar inte i onödan när det är jobbigt eller man är trött.
    Och vilken fantastisk mamma du har som fanns där som stöd! Säkert stärker detta relationen mellan er också.

    Ditt barn kommer, var så säker på det..
    Lycka till

  • Anonym (Ledsen)

    Tack så mycket för era svar! Känns skönt att läsa om andra som fått missfall och som det sedan gått bra för i graviditeten efter. Har inte samma starka ångest idag som jag hade igår, får ge det tid att läka.

    Tack igen :)

  • LFF

    Beklagar ditt missfall. Det är som du märkt vanligt med ett missfall. Det är ovanligare (men inte jätteovanligt) med två missfall, i synnerhet på raken och det är sen väldigt ovanligt med 3 missfall. Så pass att det är där gränsen går för att man ska få göra en utredning.

    Mitt första missfall kom när jag trodde jag var säker, dvs v12. Det andra var ett MA som upptäcktes när vi skulle göra ultraljud för KUB-testet i just v12-13. Liten hade då dött i v9. Det hade gått ett par år utan plus mellan det första och det andra så det gjorde riktigt ont att se och veta att det gick åt skogen även den gången. Vid plus två så tänkte jag ändå inte så mycket på att det skulle kunna gå åt skogen. 

    Vid plus tre hade jag innan haft kontakt med en gynekolog då jag tyckte att mensen krånglade lite. Hen sa då att så fort jag plussade igen så skulle jag höra av mig och så skulle vi kolla läget om allt såg bra ut. Sagt och gjort, vid plus 3 ringde jag och fick ett vaginalt ultraljud i v8 (7+3). Det visade sig vara två pyren där inne. Jag var i chock men kunde inte helt glädja mig och tro på att det skulle gå vägen förrän efter RUL, trots att vi då gjort ett nytt KUB-ul och det var två vilda krabater där inne. 

    Tappa inte hoppet, var ärlig med din sorg och förlust, glöm inte bort att prata med varandra, du och mannen. Och försök att inte tänka katastroftankar vid nästa plus! 

  • Anonym (Ledsen)
    LFF skrev 2016-09-15 09:30:12 följande:

    Beklagar ditt missfall. Det är som du märkt vanligt med ett missfall. Det är ovanligare (men inte jätteovanligt) med två missfall, i synnerhet på raken och det är sen väldigt ovanligt med 3 missfall. Så pass att det är där gränsen går för att man ska få göra en utredning.

    Mitt första missfall kom när jag trodde jag var säker, dvs v12. Det andra var ett MA som upptäcktes när vi skulle göra ultraljud för KUB-testet i just v12-13. Liten hade då dött i v9. Det hade gått ett par år utan plus mellan det första och det andra så det gjorde riktigt ont att se och veta att det gick åt skogen även den gången. Vid plus två så tänkte jag ändå inte så mycket på att det skulle kunna gå åt skogen. 

    Vid plus tre hade jag innan haft kontakt med en gynekolog då jag tyckte att mensen krånglade lite. Hen sa då att så fort jag plussade igen så skulle jag höra av mig och så skulle vi kolla läget om allt såg bra ut. Sagt och gjort, vid plus 3 ringde jag och fick ett vaginalt ultraljud i v8 (7+3). Det visade sig vara två pyren där inne. Jag var i chock men kunde inte helt glädja mig och tro på att det skulle gå vägen förrän efter RUL, trots att vi då gjort ett nytt KUB-ul och det var två vilda krabater där inne. 

    Tappa inte hoppet, var ärlig med din sorg och förlust, glöm inte bort att prata med varandra, du och mannen. Och försök att inte tänka katastroftankar vid nästa plus! 


    Vad underbart att det slutade med två bebisar :) kände du mycket oro efter 3e plusset? Jag är rädd att jag kommer vara jätteorolig vid nästa plus, undra om man kan få prata med någon kurator eller så via MVC då.

    Tack för dina ord, det ger mig hopp att läsa om andra som blivit gravida och det gått bra för efter missfall.
  • thweni

    Förstår din känsla TS, har själv haft 2 mf innan min första graviditet. Hade sån enorm ångest då, men jag vet nu att det finns mycket värre saker som gör oändligt mycket ondare, och man kan råka ut för som gravid..

    Mf är otroligt vanligt. Vid mitt andra mf så hjälpte det mig att tänka att det är kroppens sätt att ta hand om embryot som kanske inte skulle varit livsdugligt i framtiden. Och fler mf är faktiskt också vanligare än man tror. Men som LFF skrev så brukar man få hjälp om man haft 3 eller fler mf, då görs utredning om vad orsaken kan vara.

    Hoppas det går bra nästa gång!

  • Anonym (K)
    Anonym (Ledsen) skrev 2016-09-16 12:12:45 följande:

    Vad underbart att det slutade med två bebisar :) kände du mycket oro efter 3e plusset? Jag är rädd att jag kommer vara jätteorolig vid nästa plus, undra om man kan få prata med någon kurator eller så via MVC då.

    Tack för dina ord, det ger mig hopp att läsa om andra som blivit gravida och det gått bra för efter missfall.


    Jag gick som sagt hos en psykolog efter mitt mf och det var jättebra. Hon hjälpte mig hantera oron när jag blev gravid igen. Ta kontakt med mvc så kan de säkert hjälpa dig vidare redan nu!
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (K) skrev 2016-09-16 14:19:03 följande:
    Jag gick som sagt hos en psykolog efter mitt mf och det var jättebra. Hon hjälpte mig hantera oron när jag blev gravid igen. Ta kontakt med mvc så kan de säkert hjälpa dig vidare redan nu!
    Då tar jag kontakt med dom och kollar om dom erbjuder någon att prata med. Tror det skulle hjälpa en del att få bolla tankar om oro osv. Tack för tipset :)
  • Anonym (Jag med)

    Går också igenom ett missfall nu

    För ett år sedan fick jag mitt första missfall. Var orolig när jag blev gravid igen i somras, gjorde ett ultraljud i vecka 9 för att bli lugnare, men det blev tvärtom, ännu ett missfall. Båda gångerna hade jag varit såå glad, planerat osv. Så vet hur du känner! Chansen är dock stor att det går bra nästa gång! Kram!

  • LFF
    Anonym (Ledsen) skrev 2016-09-16 12:12:45 följande:

    Vad underbart att det slutade med två bebisar :) kände du mycket oro efter 3e plusset? Jag är rädd att jag kommer vara jätteorolig vid nästa plus, undra om man kan få prata med någon kurator eller så via MVC då.

    Tack för dina ord, det ger mig hopp att läsa om andra som blivit gravida och det gått bra för efter missfall.


    Ja, jag hade svårt att ta in och våga tro på att det skulle gå vägen den gången. Det var inte förrän efter rul som jag började tro. Ta kontakt med vården så får du samtalshjälp för din oro.
Svar på tråden ångest efter missfall