ångest efter missfall

Beklagar missfallet :( Vet att det inte är någon tröst, men även om ni inte tänkte på det så är det otroligt vanligt, mycket vanligare än man tror förrän man börjar läsa på. Hoppas att det går bättre nästa gång!

Beklagar ditt missfall. Det är som du märkt vanligt med ett missfall. Det är ovanligare (men inte jätteovanligt) med två missfall, i synnerhet på raken och det är sen väldigt ovanligt med 3 missfall. Så pass att det är där gränsen går för att man ska få göra en utredning.

Mitt första missfall kom när jag trodde jag var säker, dvs v12. Det andra var ett MA som upptäcktes när vi skulle göra ultraljud för KUB-testet i just v12-13. Liten hade då dött i v9. Det hade gått ett par år utan plus mellan det första och det andra så det gjorde riktigt ont att se och veta att det gick åt skogen även den gången. Vid plus två så tänkte jag ändå inte så mycket på att det skulle kunna gå åt skogen. 

Vid plus tre hade jag innan haft kontakt med en gynekolog då jag tyckte att mensen krånglade lite. Hen sa då att så fort jag plussade igen så skulle jag höra av mig och så skulle vi kolla läget om allt såg bra ut. Sagt och gjort, vid plus 3 ringde jag och fick ett vaginalt ultraljud i v8 (7+3). Det visade sig vara två pyren där inne. Jag var i chock men kunde inte helt glädja mig och tro på att det skulle gå vägen förrän efter RUL, trots att vi då gjort ett nytt KUB-ul och det var två vilda krabater där inne. 

Tappa inte hoppet, var ärlig med din sorg och förlust, glöm inte bort att prata med varandra, du och mannen. Och försök att inte tänka katastroftankar vid nästa plus!