När berättar man

Vi har alltid väntat till efter v 12. De flesta betydligt längre än så, men närmsta familjen brukar få veta nån gång i v 12-15 (vi har tre barn). Men så är jag inte en sådan som hade velat dela med mig av missfall heller. Hade helst inte ens behövt prata om det med sambon den gång det hände.

Våra familjer far fått veta runt vecka sju. Har haft ett MA i v 13, en fullbordad graviditet och är nu gravid igen. Vänner och bekanta får vänta till runt v 15-18 denna gång. Första gången när vi fick MA visste ganska många vänner och det var sjukt jobbigt att behöva mass-smsa fyra - fem pers att graviditeten var avslutad. Efter den erfarenheten får vännerna vänta tills efter v 12, minst.

Jag och min man har valt att berätta tidigt, alla gånger. Vi har haft många missfall efter vi fick första barnet och vi tycker det kändes skönt att dom närmaste visste om att vi fått missfall. Man behöver all stöd man kan få. Och det är tyvärr så är det så mycket hysch-hysch och skam kring missfall, trots att man ofta har ett behov att prata om det och inte känna sig ensamast i världen om att gå igenom missfall.

Första gången väntade jag till efter ultraljudet v 12. Andra gången mådde jag så pissdåligt att jag behövde berätta betydligt tidigare, båda familj/vänner och de närmaste på jobbet. (var sjukskriven ca en dag i veckan)

Vi är i vecka 9 nu. Våra föräldrar och syskon vet sedan ett par veckor, och mina kollegor vet. Började må illa konstant så det var lika bra att berätta. Träffar svärmor varje dag när jag lämnar vår hund, så hon hade väl börjat ana nått ändå tillslut. 
Tänker som så att om det händer något så att det inte går vägen är det skönt om de vet varför man mår dåligt.
Maken ska ta med en tårta till jobbet och berätta efter vecka 12. Hans närmsta chef vet dock eftersom tanken är att han ska följa med på så många besök hos BM som han vill, och han ville inte att chefen ska tro att han går till psykoterapeuten så ofta (han är stressad och går på samtal ibland, maken).

Vi berättade för familjen och nära vänner mellan vecka sju och nio. Ju längre ut från närmaste familjen, desto senare fick de veta (efter tidigt ultraljud för de "längst ut"). Min chef fick också veta tidigt, eftersom jag mestadels stod med huvudet i toalettstolen på jobbet. Resten fick veta efter KUB. Vecka 12 är ju ingen magisk gräns som folk verkar tro. Det händer saker både innan och efter.

med första så berättade vi för familjen och våra bästa vänner efter vecka 15 (efter resultatet av moderkakstestet) och resten fick upptäcka det av sig själva vilket blev runt vecka 25...

Nu med andra så kör vi en favorit i repris :) fast denna gången efter resultatet från NIPT.

Man berättar när man vågar och vill. Vi berättade för en enda v.9 och makens familj i v.14. På F.b vecka 25 kanske. Mamma v.22. Kämpat i åratal och med många missfall.

Jag väntar också första barnet, bf imorrn. Varken jag eller sambon är såna som har ett behov av att prata av oss med andra när det är något jobbigt som hänt. Så vi ville inte behöva förklara oss för släkt och vänner ifall det inte skulle gå vägen.

Närmsta vännerna fick veta runt vecka 11-12, föräldrarna berättade vi för i vecka 14-15.

Men där måste ni göra det som känns rätt för er eftersom vi alla funkar olika. Vissa behöver stödet utifrån ifall något tråkigt händer medan andra hellre bearbetar saken själva. Inget är mer rätt än det andra så gör det som känns bra för er.

Grattis till graviditeten!

Vi berättade fär min svärmor I v 7 och v 8 för mina föräldrar... sedan två kompisar eftersom vi skulle på en resa och jag var lite orolig så jag ville att dom skulle veta I fall något skulle hända... syskon och närmaste vänner. väntade vi tills v13 och resten av vänner v20:)

jag kände att jag ville berätta för dom som jag skulle berätta om något gick snett...