Inlägg från: Anonym (Aska) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Aska)

    Mamma till missbrukande dotter

    Jag är mamma till en nu vuxen man. Han har knarkat i perioder sedan 17 års ålder och vi har gjort allt i vår makt så till den milda grad att vi själva blev medberoende. Vi fick sätta ner foten och säga åt honom att han inte var välkommen så länge han var påverkad och under perioder hade vi ingen kontakt alls
    För inte så länge sedan inträffade en händelse och det  gick inte längre. Höga som hus och väldigt aggressiva gav sig min son och en vän till honom på sonens pappa. Jag ringde polisen och för att göra en långt historia kort så omhändertogs sonen och kompisen. Polisen gjorde ett drogsök med hund och fann droger. De är också anmälda för misshandel.
    Men jag är så nöjd för nu äntligen får han riktig hjälp med behandling på ett hvbhem och han vill själv . Nu börjar hans arbete mot att bli ren och framförallt hålla sig ren och jag hoppas att motiveringen räcker hela vägen.

  • Anonym (Aska)

    TS du ska inte skämmas och du ÄR ingen dålig mamma. Valet att börja med droger tog våra barn själva och inget du eller jag hade kunnat göra hade ändrat på det. Det är bara att invänta kraschen och motivationen och då vara beredda att stötta och se till att det finns tillgång till eventuellt ett rehabhem. Önskar dig och din dotter all lycka i världen.

  • Anonym (Aska)
    Anonym (Ur en annan synvinkel?) skrev 2016-09-19 00:47:48 följande:
    Frågan ställs igen; kanske du skulle bredda ditt perspektiv lite. Betänk att dottern kanske blir mer hjälpt i långa loppet av detta tillfälliga kontaktbryt än att man fortsätter finnas där för henne i detta läge och tillstånd hon fn befinner sig i. Har du kunskaper om beroendevård och/eller missbruksproblematik?
    Du har helt rätt tänk.
    Att cuddla en knarkare går inte och de förstör inte bara för sig själva utan för ALLA runt omkring.
    Man måste sätta gränser och hålla dessa gränser stenhårt.
  • Anonym (Aska)
    Anonym (Ego) skrev 2016-09-19 00:52:05 följande:
    Min pappa dog av missbruk och riskfyllt beteende.
    Alla sa till mig att bryta kontakten vilket jag gjorde. Strax därefter dog han.
    Han hade behövt någon som följt med honom till möten osv. Han ville- men klarade det inte ensam.
    Det är en del i problematiken med droger och missbruk. Det dödar.
    Det man kan göra som anhörig är att ställa krav på t.ex behandling för annars kan vi inte ses osv.
    Valet i slutändan ligger på den som missbrukar.
  • Anonym (Aska)
    Anonym (Jösses) skrev 2016-09-19 10:20:51 följande:
    Mina anhöriga PRATADE med mig. Gav tips och råd på vad som kunde göras. Lyssnade på vad jag sa om hur jag mådde.
    Jag vände mig till psyk och precis som du säger så har de flesta missbrukare psykisk ohälsa i botten. Så även jag, fick en psykisk diagnos. Som inte krävde medicinering men terapi i nästan 2 år.
    Mitt missbruk gällde alkohol så jag fick dubbel behandling iom det.
    Är helt frisk idag och mina relationer är intakta.
    Lider med Ts dotter som aldrig fick någon chans av sin "mamma". Tror det kommer gå illa för henne tyvärr...,
    Vi har gått igenom allt det. Pratat, utredningar, missbruk och återfall. Till slut orkar man inte. Och vill inte den som missbrukar söka hjälp utan fortsätta missbruka så är valet deras. Det innebär inte att man som anhörig orkar att stå bredvid och se på eller att man ens ska göra det.
    Alla val har konsekvenser.
Svar på tråden Mamma till missbrukande dotter