10-åring som vill vara populär

Det finns ju inget enkelt svar. Människor vill ju gärna vara en del av en grupp och jag förstår att han vill vara populär...

Man får väl prata om varför han så gärna vill vara populär och cool, vilka som är det och hur de är som personer. Vill man vara sån själv? Skulle det kännas bra? Vill man vara sån som kallar andra för "mattenörd" och trycker ner andra? Är de värda att anstränga sig för?

Man får prata om vänskap och vad det är som gör riktiga vänner, om lojalitet och om att gå sin egen väg och våga stå upp för det som känns rätt och riktigt istället för det som är populärt. Det är väl en tröttsam analogi, men det är knappast nazisterna som hyllas från andra världskrigets Tyskland idag- det är Sophie Scholl.

Det är tunga frågor, men de går ju inte att komma undan. På väg mot att bli vuxen måste man bestämma sig för vilken sorts vuxen person man vill bli, och vilka människor som är värda ens vänskap.

Det där med "de är avundsjuka" fick jag alltid höra när andra ungar var taskiga i skolan och kallade mig för plugghäst och sånt. Det gjorde mig bara sur för det var ju inte sant. De var inte alls avundsjuka, det var ju enligt dem skittöntigt att vara duktig i skolan så varför skulle de vara det?

Det bästa är att skaffa sig riktiga vänner, ett mål med livet (ex att man vill bli arkitekt eller marinbiolog eller programmerare eller vad det nu är) och bestämma sig för vilken sorts person man vill vara. En som gör världen bättre, eller en som gör den sämre. Folk som tråkar andra och är taskiga gör den sämre.