Skönt konstaterande…

Mitt inlägg verkade försvinna? Postar det igen, om det blev en dubbelpost ber jag om ursäkt, men jag tycker du ska testa detta: 

 

Okej. Får jag föreslå dig att testa en sak, det finns så klart risk att du redan gjort detta men jag kör ändå. 

Har ni blandat in leksaker i sängen? Oavsett så skulle jag rekommendera att investera i en bra dildo, doc johnson har väldigt bra och realistiska och även i en womanizer och ett schysst glidmedel och massageolja.

Efter barnen somnat så tänder du lite ljus i sovrummet, be henne klä av sig och lägga sig på sängen (be inte om lov utan be henne lägga sig ;). Börja massera framsidan och lägg lite extra fokus på insida lår och det gör inget om du råkar snudda något annat emellanåt.

Vänd henne om och börja med fokus på rygg och axlar, lugnt tempo. Lägg ett par kuddar under magen så hon kommer upp lite med rumpan, fokusera på rumpa och ben, här är det också okej att snudda lite. När du känner att det är rätt läge så kan du börja massera klitoris mer, när du känner att hon är ordentligt sugen, hon ska nästan trilla ur sängen. Då smyger du fram dildon och använder den och retas ordentligt och ta det lugnt. 

Efter ett tag vänder du henne på rygg och går ner på henne samtidgt som du leker med dildon sakta, låt henne inte komma. När du märker att det börjar bli olidigt så är det dags att kasta in anakondan, sitt på knä i "missionärläge". Använd womanizern och försök att hålla dig relativt stilla. Nu tror jag att resten sköter sig själv. 

Dom flesta tjejer undviker att berätta om sina fantasier, dom vill liksom att vi ska lista ut det. Det är helknäppt egentligen. Men denna innehåller lite överaskningsmoment och misslyckas man med denna så ser det ju mörkt ut. Men ge det en chans.

Åfan, vilken besvikelse. Det låter ju som hon inte ens är villig att testa nya marker för att se om det triggar igång något. Jag skulle nog sitta ner och ta ett ordentligt snack och fråga om hon kan ha ett öppet sinne och testa typ ett scenario (som jag skrev om, utan att du berättar vad). Hon ska bara slappna av och njuta, funkar det inte så får man ju acceptera det, mne jag tycker inte du ska ge dig utan att åtmistone få testa en gång. På med ögonbindel oxå så hon inte lägger sig i för mycket :) 

Om hon inte ens tycker att du är värd att satsa lite på, vilket man måste i ett förhållande så är det nog inte mycket att göra. Därför är det viktigt att sitta ner och förklara läget, vill hon inte så skulle iaf jag ge upp helt. Då är hon inte värd dig.

 

Det behöver ju inte handla om mitt exempel, men något som piffar till det lite i sänghalmen är ju inte fel.

Vet inte hur gammal din kvinna är men förstadiet inför klimakteriet kan tyvärr ta flera år (d.v.s.innan menopaus). Kan börja vid ca 45 år och vara till ca 50 års ålder.

Hormonerna kan göra en extremt stor skillnad i sexlusten, för min del som också befinner mig i förstadiet så blev det tvärtom och jag fick ett enormt behov av sex som jag inte alls haft innan. Nu har jag inget emot att ha sex flera gånger/dag och innan hade jag knappt någon sexlust alls och var nöjd med 1 gång/månad ,om ens det!

Det låter som att din kvinna accepterat sin bristfälliga lust istället för att kämpa för att få det bättre. Jag förstår nu i efterhand vad jag saknat, det speciella bandet och närheten man faktiskt får av att ha sex med varandra. Om hon inte haft lust på ett bra tag så saknar hon det troligen inte heller, och har svårt att sätta sig in i hur du känner det. Tjat har tyvärr den motsatta effekten och det enda du kan göra är acceptera läget, eller lyckas nå fram till henne att hon behöver söka hjälp.

Om jag vore din kvinna så skulle jag välja att söka hjälp för att inte bli av med min partner för hon är nog innerst inne medveten om att er sexlust inte är i fas, och att du inte är nöjd med det. Att hon inte är lyhörd inför dina känslor tycker jag är respektlöst mot den man påstår sig älska. 

Anser hon att det är du som skall ta initiativen...att du som man och att man som man har fått den lotten på sig att vara den som driver det intima?? Märklig fråga hur som helst! 

Ni har ett gemensamt problem även om hon inte ser det så.
Just hennes ovilja att hantera det eller ens låta dig lösa det på annat sätt är oerhört tröstlöst. Har själv varit där.
Jag skrev ett långt brev där jag beskrev hur jag vill att vårt liv skulle bli och skrev också att vägen dit kommer ta tid och kräva arbete och kompromisser av oss båda.
Förstod att hon inte alls hade samma målbild som jag, ville absolut inte samarbeta eller ens diskutera och det slutade i separation.
Har nu ett nytt förhållande med allt det jag saknade i förra förhållandet.

Jag lever själv i en lång relation och sexlivet går ju lite upp å ner efter 18 år med barn och allt vad det innebär. Min fru har varit ganska stel i sängen och det tog lång tid innan hon började uppskatta sex på riktigt. Vi har jobbat ganska hårt med det då det faktiskt krävs att man anstränger sig. Idag så älskar hon sex, denna månad snittar vi nog 5 dar i veckan, men det går ju upp och ner som sagt.

Jag skulle säga att det började lätta för 7-8 år sen, men sista året är det bästa. Det märks att hon trivs med sin kropp och kan njuta fullt ut, så var det inte förut.

Jag tycker du ska fundera på vad du är beredd att göra om din situation blir oförändrad, kommer du gå vidare? Vill du leva olycklig i ett förhållande, det verkar inte så.

Med det i åtanke så måste du nästan sätta dig ned med henne och förklara det och fråga henne om hon kan tänka sig att ha ett öppet sinne i låt oss säga en månads tid. Där du får tid att försöka bevisa för henne att det går att tända en gnista. Tex så kanske hon kan försöka acceptera att en dildo hittar in i sovrummet denna månad eller vad du nu hittar på.

Hon måste ju ändå tycka att du är värd den chansen även om hon är skeptisk. Lyckas du inte få henne att uppskatta det på en månad så är det kanske kört då, men då har ni iaf försökt.

Sen tror jag det är bra om du är lite dominant denna period, styr henne i rätt riktning och utmana henne försiktigt, för hon kommer troligtvis streta emot i början. Du kan ju förbereda henne att hon bara ska fokusera på att slappna av och njuta så håller du i taktpinnen, du känner henne så pass bra att du vet när det är läge att avancera.

Jag ser verkligen ingen annan utväg än att ta tjuren vid hornen.

Men allt bygger ju på att hon är villig att acceptera detta, om hon hellre skiljer sig så är det inte mycket du kan göra.

Vet inte jag, men en total ömsesidighet och eller balans i att ge och ta/får, tror jag är svårt att uppbåda i en längre relation...och framförallt om vanan och rutinen har satt sig genom åren. Så länge det anses "fungera" finns det ingen anledning/orsak att ändra, tänker jag. Menar att det lunkar på som det alltid har gjort mest. Då blir det mer eller mindre "onaturligt" att det man är van vid och har blivit van vid/bortskämd med inte längre fungerar eller gäller. Känner igen mig en del i den initiativtagande rollen som du beskriver och har själv nästan upphört att ta initiativ av olika orsaker. Numera har vi sex när min partner vill, orkar eller har lust. Personligen orkar jag inte att "ligga på" eller "jobba för det" för att i mer än hälften av fallen får ett "nej, jag orkar inte idag". 

Så jag är lite inne på en tidigare skribents vinkling av det hela. Har man inte lusten eller behovet så har man inte problemet. Rättare sagt så ser man inte att det är ett problem för man har inte det behovet själv som sin partner har. Trots att det är skönt och blir skönt när det väl blir av. Trist, javisst!! Har dock ingen bra lösning på den biten. Konstaterar mer att det är så det är efter år av försök. Känner väl ändå att ökad kunskap och förmåga i att sätta mig in i andras situationer dämpat den värsta frustrationen...förstår mer, men det blir det ju inte mer intimitet av :)

Käkar hon P-piller?

Faktum är att risken med att ta hormoner är klart underdriven. Många kvinnor mår dåligt av P-piller utan att ana att det får dom att bli mer deppiga och tappa aptiten på livet. 

Du skriver att du är lycklig! MEN vill ha sex och närhet. Är du lycklig eller inte? Om du inser att du faktiskt är lyckligast ihop med din familj så får du väl bita ihop. En del har/får allt och andra lite mindre.

Har du nånsin funderat på om hon är lesbisk? Har hon haft en konservativ uppväxt? Hon kanske inte vågar komma ut?

Annars... skit i och tjata. Lägg ner inviterna och börja visa ditt oberoende. Det kräver sin man men ett utmärkt sätt är att ha sex med dig själv helt öppet. Ligg bredvid henne i sängen, och surfa in på x-hamster och runka. Helt öppet. När hon frågar vad du sysslar med säger du "jag har sex och jag visar mitt oberoende". Visa att du klarar dig själv och att du inte är beroende av henne!! A man's gotta do what a man's gotta do...

Ja du ts, jag förstår dig. Det är inte bara sexet som saknas utan det blir mer som försvinner. När man har sex sällan försvinner en del av kittet som gör en till partners. Utan sex blir man mer just bara vänner. Jag sade till min make för flera år sedan att utan sex kommer vi att skiljas. Är det ett hot undrade han argt? Nej, det är ett löfte, en konsekvens, om vi inte har sex regelbundet och det går upp till sex månader mellan gångerna så kommer vi till slut att skiljas, svarade jag.

Nu är vi skilda sedan två år efter 24 år tillsammans. Jag har ingen ny är och ja, jag är fruktansvärt sugen på sex. Men jag vill inte ha det med någon jag inte har känslor för, är lite gammaldags! :)

Funderar gör jag till och ifrån. Ser det mer som att jag har en paus och mer accepterar den situation vi är i med familjeliv just nu. Finns få stunder och tillfällen att "doppa"/älska så att säga. Det är ett faktum som även jag med den högre lusten ser :) Sen är det relativt det här med hur ofta (frekvens) och så. De som knappt har sex en gång varannan månad eller två tre ggr per år kontra de som har sex en gång i veckan osv. Det blir ju skillnad beroende på var man är och vart man har varit och vart man önskar komma till. Det funkar för min del som det är just nu, men jag hade önskat mer :) Har varit den "tjatande" partnern tidigare och tagit tag i det och haft en diskussion med högt i tak. Energikrävande är det och något jag just nu inte orkar gå igenom igen. Men det blev absolut bättre efter dessa diskussioner. Så ett råd (även om råd kan bli dyrköpta) är att verkligen ta tag i det och vara envis i dialogen. Med ett gott syfte för båda och utan att låta anklagande.

Ja två barn på låg- och mellanstadiet. Hade inte velat separera mitt i tonårshormonstiden faktiskt, tror barn kan grubbla mer då. För oss var sexet en liten del av många delar som ledde till skilsmässa. Inte den avgörande men absolut bidragande till en nedåtgående spiral av avståndstagande. Man kan acceptera mycket från en person man älskar!

Angående barnen. Nu kan jag ju prata med dem på telefon, Skype och sms. Min dotter läste faktiskt bok för mig över Skype när jag var sjuk i magsjuka så jag somnade med Skype igång! Blir ofta att vi träffas snabbt en gång de veckor jag inte har barnen. Men jag njuter av att inte vara låst. Att kunna jobba över vid behov och att ha tid kvällstid för mina intressen. Förut var det jag som var hemma jämt, han for iväg och jag tog självklart markservicen (oh så typiskt va!) och nu inser jag hur otroligt mycket tid jag lagt på familjen utan att få uppskattning. Faktum är att han tyckte han hade en lat fru som inget gjorde hemma! =D

Efter att själv ha växt upp i en familj där föräldrarna höll ihop "för barnen" så kan jag säga att det knappast är det bästa i alla läget. Önskade själv många gånger att de faktiskt skulle skiljas så att de slapp må så dåligt och bråka en massa. Alltså tror jag att barnen i de flesta fallen kommer att må bättre om föräldrarna mår bra än att de envist håller ihop, även om det såklart blir en jobbig omställningsperiod innan allt är på plats och barnen vant sig vid de nya omständigheterna.

Det jag vill säga är att mår du inte bra i relationen så tro inte att du gör dina barn en tjänst genom att genomlida flera år i en dålig relation enbart för deras skull.

Det låter bra att du inte tror de märker något, men försök ha i åtanke att barn ofta känner av mycket mer än man tror. De kanske inte förstår varför, men mår du dåligt över något som exempelvis ett kasst sexliv så kanske de känner av att du lider på något sätt?

Du missförstår nog. För en person som är lesbisk/homo handlar det inte om att testa något. Det handlar oftast om omgivningens syn, reaktioner och fördomar som bromsar dem, framförallt om man kommer från konservativa och normativa förhållanden. Detta innebär att det inte alltid är så lätt att "komma ut". Detta innebär att många väljer en mindre smärtsam och "enklare" väg och därför väljer bort sitt fria liv och sina fria val. Det känns mindre jobbigt för dem och priset de får betala är kanske att man nöjer sig med ett familjeliv utan närhet och sexuell attraktion. Kärlek finns ju där ändå från dig och barnen. Det är bara den sexuella attraktionen som då på ytan saknas. Tror inte att du ska avfärda den tanken bara genom att du erbjudit henne att testa. Ditt erbjudande handlar ju enkom om sex. För en lesbisk/homo är det en betydligt större fråga än bara sex.

Men var hittar man en snygg man som vill ha mycket sex och förspel och inte bara sitter och runkar till porr? Det är så jävla tråkigt när man vill ha en helkväll och experimentera och ha kul men varken lust eller energi finns hos mannen för han har redan runkat av sig till porr.