BF juni 2017

Hej! Vad kul att det redan fanns en tråd :) Plussade nu i morse på bim-7 med lite skräckblandad förtjusning! Är 28 år och vill denna lilla bo kvar så blir det mitt andra barn (har en son född 2015). Hoppas det är ok att man hakar på :)

Tog ett till test eftersom första plusset var så svagt och så tidigt men nu känns det rätt tydligt :)

Bf 14/6 men jag är osäker på om det stämmer riktigt, andra barnet och vår son kommer vara 2 år och 3 månader när syskonet kommer om allt går som vi hoppas. Jag bor strax utanför Stockholm och jobbar natt inom vården. Mår konstant illa och är något så otroligt trött dygnet runt. Jobbnätterna är riktigt plågsamma så min tanke om att hålla tyst på jobbet till jul vet jag inte längre om de kommer gå :/ Någon mer trött som jobbar natt och som har ngt tips? Mådde toppen förra graviditeten förutom en jobbig klåda men jag minns inte att tröttheten var så här total då. Kan ju vara för att man jagar en 1,5-åring nu iofs och astman då jobbade dag/kväll. Hoppar gärna med i facebookgruppen när vi gjort ultraljud i slutet av november, vågar inte riktigt innan dess ;) kul att vi är så många redan!

Är på väg till ett tidigt ultraljud nu, hoppas slippa göra vul men det lär nog bli så eftersom jag bara är i v 8+1. Är sååå himla nervös, först för att det inte ska finnas ngt alls och sen för att det ska vara två. Sambon var tvungen att bli kvar hemma med sonen så jag fick åka själv. Hoppas hoppas verkligen allt ser bra ut..

Vad använder du för app till dina bilder? :)

Min son kommer vara nästan 2 år och tre månader när syskonet kommer i början av juni och jag undrar också lite över just hur kvällarna för folk med flera barn funkar :) nu kommer min sambo vara ledig på heltid minst 2 månader i början och förmodligen deltid den tredje men han jobbar som brandman så han kommer jobba nätter och sen även dygnspass på helgerna. Jag antar lite att man hittar någon strategi på vägen för man är ju så illa tvungen men lite nervöst känns det :P

Åh men då har vi bf precis dagarna efter varann! Går in i v 12 på lördag. Och min son är också född i mars 2015 :)

Det gjorde vi nog för jag känner igen ditt också :)

Vi har en bugaboo buffalo och en kronan sulky s så min plan är att skaffa en ståbräda med pall till buffeln och sen växla med stt ha stora i sulkyn och bebisen i sele. så antingen lilla i vagnen och stora på bräda eller stora i den lättare vagnen och lilla buren. Hoppas det ska funka för jag vill verkligen inte ha en syskonvagn, dom kommer typ aldrig på bussarna här och man måste ta buss för att ta sig till stan. Donkeyn kan man ju göra lite smalare men den är ändå rätt bred och jag tycker sitsen är för smal. Så jag hoppas det ska gå. På sommaren är sambon hemma så jag tänker att jag sällan måste ut med bägge barn själv utan då tar vi varsin vagn och till hösten är det mest till och från förskolan stora åker vagn, annars tar vi nog bilen om vi ska iväg någonstans. Vet inte riktigt hur länge till en 2,5-åring vill åka vagn? Sonen vägrade liggdelen mer eller mindre men sov i selen så jag utgår från att nästa inte heller vill sova på annat sätt.

För min del handlar det inte om att lite lättvindigt "gå på sannolikhetssiffror och göra abort". Får jag hög sannolikhet för de tre trisomier det mäts för så får jag här gratis göra nipt-test som inte innebär minsta ökad risk för missfall. Om allt ser bra ut på nipt behöver man inte göra ngt mer test men skulle även det testet ge ett resultat med hög risk så skulle jag då få överväga att gå vidare med fostervattensprov då nipt är bra mkt mer exakt än kub. Downs syndrom är min minsta rädsla av de tre olika även om även det syndromet kan medföra livshotande fysiska tillstånd men jag har tagit hand om familjer och barn med trisomi 13 och 18 på mitt jobb och vill faktiskt ha en heads up om det nu är möjligt om jag skulle vänta ett barn som eventuellt inte kommer överleva längre än till förlossningen. Jag respekterar fullt de som inte vill veta och förstår även dom men jag tycker att din ton här var rätt nonchalant och dömande. Jag har en son sedan innan jag vill ta in i beräkningen också och förbereda eller planera en framtid för..

Men, då är du ju i v 15? Jag trodde man bara kunde göra kub i v 11-14?

Var på ultraljudet för KUB igår och var jättenervös över att ngt skulle ha gått fel trots att illamåendet bara blir värre. Men allt såg fint ut tack och lov. Tyvärr hade dom slarvat bort mitt blodprov så jag får invänta de totala svaren i slutet av veckan så det känns lite trist men men. En pigg liten bebis som vägrade släppa sin tumme var det iaf :) hoppade framåt lite igen också så nu är bf 7/6. Kommer bli planerat snitt denna gång så tekniskt sett är det möjligen en majbebis jag väntar. Kul att man numera kan få video från ultraljuden också, underlättar lite att titta på den när man mår som värst.





[img=undefined]

Fick mina provsvar från kub igår, 1:503. Jag blev jätteledsen.. Jag VET att det ändå är en otroligt liten skattat risk men man kan ju inte låta bli att jämföra med mitt första barn de jag fick 1:20 000 för bara två år sedan. Jag är under 30, inom normalvikt sett till längd och har ingen historik i släkten av kromosomfel. Ska ringa idag och fråga om det var blodproverna eller nackspaltens mått som drog ner siffrorna så pass mkt. Hade bestämt mig innan att om jag får 1:1000 eller lägre riskskattning så skulle jag vara lugn med det och blir det 1:200 eller högre så går vi ju vidare med nipt. Jag hoppades bara innerligt att inte hamna däremellan men så klart gjorde man ju det. I min hjärna är det ingen markant skillnad mellan 1:200-1:500 när skalan ändå är så pass stor.. Som sagt jag VET ju egentligen att risken ändå är liten och att man kan ha 1:2 och få ett friskt barn och 1:20 000 och ändå ha otur men just nu funkar inte riktigt de logiska tankarna. Jag är jätterädd för Patau och Edwards och vill nog gå vidare och betala själv för nipt men samtidigt tvekar jag då 6000 ändå är ganska mycket pengar, iaf när risken ändå ÄR beräknad liten. Känner mig hemskt fånig som blev så ledsen och orolig, jag trodde inte riktigt att jag skulle bli det när jag vägde för och nackdelar med kub (och jag ångrar ändå inte att jag gjorde testet) men jag har till skillnad från förra graviditeten mått väldigt dåligt sen v 2 typ så jag kanske är extra känslig den här gången.. Är jag knäpp som inte är nöjd med 1:503? Mina vänner försöker ju peppa med att det säkert är en frisk bebis men erkänner samtidigt att de hade blivit jätteoroliga om dom hade fått samma siffror liksom..

Tack! Dock är jag nog lite färgad av att jag jobbar med sjuka nyfödda så min bild av hur vanligt det är med kromosomfel är förmodligen inte som många andras. Jag vill göra nipt istället nu just för att kub bara gjorde allting jobbigt och när jag ringde upp för att fråga om siffrorna så fick jag ett riktigt dåligt bemötande som tyvärr förvärrade min känsla rejält även om värdena ska vara "normala" (nackdpalt: 2,6, hcg: 21,3 och papp-a: 1,27). Men nu hittar jag ingen tid förrän om nästan tre veckor. Jag behöver ju inget ultraljud utan vill bara lämna blodprovet så jag kommer bli ledsen om dom inte kan få in mig någonstans innan dess känner jag :(

Hej! Skrev tidigt i tråden men har sen dess varit frånvarande. Har bf 7/6 och planerat snitt inbokat 1/6 :) har en tvååring sen innan och bor lite utanför Stockholm. Har letat lite efter någon fb-grupp för oss som väntar barn i juni, är det någon här som startat en sån?