• Fiiee

    ADD/ADHD utredning som vuxen

    Jag är 34 år och tvåbarnsmamma.

    Känner igen mig i allt du skriver.

    Det där med matten är verkligen skitjobbigt. Man måste ju ha betyg i matte för att kunna studera på högskola. Vilket jag inte har. Känns jobbigt att inte kunna hjälpa mina barn med matteläxorna Har också alltid känt mig dum i huvudet.

    Just nu väntar jag på att få göra dom datoriserade testerna.

    På något sätt hoppas jag att jag har adhd.. För har jag inte det? Då är jag ju dum i huvudet på riktigt.. Så känns det iaf..

    Dock inte mitt förslag att jag skulle utredas för detta. Jag var tveksam först. Men nu känner jag att det är rätt.

  • Fiiee
    Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-13 18:23:56 följande:

    Ja jag har jättesvårt att hjälpa med matteläxan. Jag blir irriterad och stressad och hela barndomen matematikläxor spelas upp för mig. Jag jobbar på en it-enhet och löser problem och felsöker på ett företag, men kan inte hjälpa min 10 åriga dotter med 4:ans matte.

    Vad skönt att du startat. Känner samma sak.. om jag nu inte har någon diagnos..vad är det för fel på mig då? Är jag bara dum?

    Vem var det som tyckte du skulle göra det?

     


    Ja, eller hur? Jag är faktiskt skiträdd för att inte ha adhd nu..

    Vill ju inte vara dum i huvudet liksom.

    Jag skulle besöka en psykolog för min panikångest. Och när jag pratat i 10 minuter så frågade han; "du har inte funderat på om du har adhd?"

    Och det hade jag ju inte.. Fick fylla i massor med papper.. och sedan en remiss via min läkare till NP enheten.
  • Fiiee
    Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-13 18:37:16 följande:

    Vad glad jag blir att läsa det är fler som haft det som jag. Skönt att några av er tagit tag i det tidigare än jag gjort..jag är ju 43 år. Men samtidigt är det rätt tid nu, ingen har tidigare någonsin ens andats ev adhd/add. Jag har bara känt saker hela livet och när jag tex läst om någon som liksom erkänt sin adhd så har jag alltid känt viss samhörighet med vad de berättar.

    Jag var ju som sagt på mitt första besök idag, bor i sthlm och blev så förvånad över hur snabbt jag fick komma. Från remiss var skickad till nu är det bara 3 v. Fick träffa trevlig sköterska och svara på frågor om hur mitt liv ser ut idag, jobb barn, familj etc och vad jag upplever inte funkar i min vardag och varför jag känner jag vill denna utredning. Är så rädd jag missar att berätta något om hur jag känner och tänker. Pratade hur mycket som helst, fast samtidigt känner jag att jag missade massor. Har ett till besök inbokat med henne och sen två med läkare inom 1-2 v. sen blir det tydligen psykolog och det är lite längre väntetid.

    Fått massa formulär att fylla i om mig och uppväxt och jag är helt slut mentalt av att försöka minnas barndom. speciellt för 12 års ålder.

    Hur var ni före 12 år? Jag var inget stökigt adhd barn som sprang hos rektor och störde hela tiden. Men jag börjar minnas mer och mer saker att jag ifrågasatte ofta det jag skulle göra för jag inte förstod eller såg någon mening med sättet att göra det på tex.Jag passade inte in i mallen för skolans inlärningssätt.

    I morgon kommer mina barn och det är mysigt men samtidigt har jag alltid ångest inför barnveckor pga av allt stök och kraft det tar av mig.

     

     

     

     


    Jag var heller inget "stökigt adhd barn"

    Däremot tog jag alla chanser att komma ifrån lektionerna. Toa, dricka vatten, var hos skolsyster väääldigt ofta.

    Pratade för mycket på lektioner, kunde inte lyssna utan att samtidigt kladda på ett papper tex. Pratade först och tänkte sedan (gäller ff tyvärr ) Rymde ofta hemifrån..
  • Fiiee
    Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-14 13:50:02 följande:

    Ja jag har alltid fått de jobb jag sökt eller velat ha. Bytt jobb var tredje rå när rastlösheten sätter in eller jag känner mig som en bluff och vill bort. Men jag anses glad, driven, alltid fart på mig, humor, charm, lättsam, rolig. Men det är ju också sån jag är, delen som är när det är roligt, då är jag ju som en oljad blixt och knivskarp. Har också trasiga tonår och även upp i 20 års ålder som sen följt med till nu. Skar mig, svalt och hetsåt. det är så härligt att höra att det kanske faktiskt finns en väg ur ut detta.. att det faktiskt är så att jag har en diagnos och kan bli hjälpt


    Hehe! Vad roligt för er! Rastlösvirrpanna och adhd-mamman

    Jag har också lyckats få dom jobben jag velat ha

    Lite komiskt är det. Sen när jag väl fått jobbet jag velat ha såååå himla mycket så börjar jag direkt leta nytt jobb. Och så får jag det... och ja.. så har det varit hela livet..

    Jag har hört att adhd personer ofta är väldigt karismatiska.

    Och jag tror det stämmer rätt bra.

    Jag får alltid det jag vill. Och jag vet hur jag ska få det.

    Gillar att jaga. Jobb.. killar... typ..

    Dock är jag ju gift nu.. men är vi ute så kommer alltid en hög med killar fram och flörtar. (Vill inte skryta nu, för jag e nog inte jätte snygg utan det är nog mera hela paketet. Glad, frispråkig typ )

    Och att jag har lyckats vara i samma relation i 14 år fattar jag inte! Det har inte varit lätt. Inte för mig, inte för honom.

    Men jag jobbar på att tänka efter FÖRST när det gäller min man. För det finns ingen som bra som honom.
  • Fiiee

    Jag ska få göra uppmärksamhetstester den 24:e..

    Hur långt har jag kommit i utredningen då???

    När gör man vanligtvis dessa? Är det i slutet av utredningen?

  • Fiiee
    Anonym (Adhd-mamman) skrev 2016-10-14 22:40:52 följande:

    Ja haha, så är det. Tror också, helt utan att skryta, att vi kan uppfattas som karismatiska, "starka", personligheter. Charmiga o lätta att prata med. Är grym på att bekräfta andra få jag på något sätt kan sätta mig in i den personens sits.

    Och jakten.... På jobb, killar, resor, ja you name it. Nytt nytt nytt. Hela tiden. Aldrig nöjd. Kicksökeri. Sååå tröttsamt. Har blivit sååå mycket lugnare av medicinen. Det är underbart.


    Just så!

    Min man blev galen i början när jag skulle måla om överallt. Eller köpa en ny soffa trots att vi bara haft den i 1 år.. och sådär håller det på. Han beskriver mig som ett kinderägg. Go på utsidan och full av överraskningar på insidan.
  • Fiiee
    Anonym (Vuxen.med.ADHD) skrev 2016-10-15 11:15:57 följande:

    Hoppar också in här :D

    Har efter 28 år fått min diagnos ställd trots jag sen litet barn varit överaktiv men att tidiga utredningar aldrig gick av och halkade bort någonstans..

    Har pågått en utredning sedan 2014

    Oktober 2015 fick jag Specifik läs & skrivsvårighet

    September 2016 fick jag diagnos svart på vitt medelsvår ADHD med personlighetsdrag av autism inbakat

    Har nu påbörjat Concerta och första veckan d.v.s förra veckan gick jag på 18mg/dygn lägsta dos och fick bra inverkan direkt och inga biverkningar mer än lite ont i huvudet som är vanligt

    Nu sitter jag på dos 36mg/dygn och samma där bara lite huvudvärk

    Men allt känns så betydligt lättare kan jag lova :)

    Har under alla mina år genomgått mycket ångest, deppression m:m dock aldrig något självskadebeteende.

    Så nu använder jag medeciner

    Concerta 36mg/dygn

    Cipralex 10mg/dygn (SSRI)

    Zopiklon 5mg/natten

    Inderal 10mg/natten

    Som ni med ADHD kanske vet har man ofta väldiga problem med insomning och därför får jag ta både zopiklon som lugnar hjärnan och inderal som lugnar hjärtat.

    Har även fått hjälpmedel fort och fick en arbetsterapeuft innan pappersintyg blev skrivet så har hunnit  få hjälpmedel som kedjetäcke 6kg, planeringstavla, komihåg dosett för medeciner som larmar vid olika klockslag m:m 

    Dock planerar jag och sambon barn och försöker nu få tillökning så måste läsa på med om hur medeciner påverkar.

    Concertan finns det inga studier på eller inkomna biverkningar

    Cipralex kan jag ju trappa ner


    Jag har oxå kjedjetäcke! Älskar det! Mitt väger 8 kilo.

    Och så käkar jag zopiklon.

    Och citalopram mot ångest.
  • Fiiee
    Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-15 12:43:06 följande:

    Haha...ja jag minns när vi flyttat till hus, jag och exet. Låg och läste godnatt saga för barnen och kl är väl runt 19.. ser en lös tapetflik (gammal ful tapet)... och måste ju bara riva lite där... slutar med att vi i pyjamas river hela tapeten toklyckliga över hur enkelt det är. Sen ser jag plötsligt jobbet bakom... hur jäkla stort det blev och jag typ dog där och ville bara blunda, titta och voilà ny tapet.. :)

    Målat om hela tiden, men hatar förarbete. Möblerar om och hittar på massa saker i huvudet som ofta inte blir verklighet,


    Haha! Hög igenkänningsfaktor på det!

    Jag får åxå ryck att nu minsan SKA jag måla om det här rummet!! När jag börjat tejpa upp maskeringstejp dör jag lite. Och svär att aldrig göra om det igen, för det blir typ aldrig klart.

    Tills jag får en ny bra ide'!
  • Fiiee
    Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-17 12:24:30 följande:

    Vad är era svårigheter?


    Mina svårigheter är (lär ju glömma en del )

    Kan inte för mitt liv räkna matte. Ser ingen som helst logik i det hela.

    Har alltid bråttom. Har hela mitt liv fått höra att jag har bråttom. Alltså väldigt impulsiv. Vill jag flytta till Sthlm så gör jag det, och då gör jag det helst IGÅR. Stackars mina föräldrar att hänga med i mina svängar när jag bodde hemma.

    Är fortfarande väldigt impulsiv.

    Pratar först och tänker sedan.

    Vimsig.

    Springer alltid runt och letar efter mobilen och vet inte vart jag lagt den, trots att jag höll i den för 2 sekunder sedan.

    Har alltid stoooora planer. Börjar på dom. Avslutar sällan.

    Om jag finner något tråkigt så kan jag nästan börja grina, så trött och depprimerad blir jag.

    Om det är mer än en person i ett rum som pratar så hör jag vad alla säger. Kan liksom inte sålla ut ljud. Utan allt går direkt in till hjärnan känns det som.

    Svårt att somna. Somnar jag så sover jag dåligt.

    Jobbigt att köra bil längre än 45 minuter. Blir grymt okoncentrerad och måste stanna och pausa.

    Arg på bilister som inte "kör som jag" Dvs.. asfort.

    Kan inte strukturera upp min dag.

    Kämpar som fan med att strukturera upp dagarna så att det funkar för mina barn iaf. (Dom är 9 och 13)

    Oj. Detta blev långt. Hoppas ni orkar läsa
  • Fiiee

    Och just det ja! Byter jobb hela tiden eftersom jag tröttnar så fort. Och har jag tröttnat. Så är det i princip omöjligt att jobba.

    Jag vill ha ett fritidsintresse!! Men! Jag har liksom provat allt.. och tröttnat. Vad gör man då??

Svar på tråden ADD/ADHD utredning som vuxen