• Flisan79

    ADD/ADHD utredning som vuxen

    Jag fick remiss skickad från vc till psyk i maj. Tydligen fick de tillbaka remissen då psykologen på vc inte skrivit något om hur det påverkar mig idag. Dessutom fick jag inte reda på detta förrän nu då jag ringde och frågade varför inget hänt. Så nu måste jag själv ringa och komplitera remissen.

    Jag är 37 och har 3 barn. Min man utreddes för adhd för ca 2 år sedan och min mellandotter fick diagnosen Asperger för ca en månad sen.

    Jag vet till 99 % att jag har add men efter att ha gått en kurs nu om Asperger börjar jag undra om jag inte har det med. Känner igen väldigt mycket.

    Vi trodde dottern hade adhd och många symtom är liknande. Av det du beskriver i ts och om din skolgång så kanske även autism ska vara med i utredningen? Just det om att du inte förstår vissa saker men kan vara jätteinsatt i andra.

  • Flisan79

    Ringde idag och kompletterade remissen. Psykologen verkade tycka det var solklart och kunde redan på telefon säga att han trodde att medicinering skulle hjälpa mig då jag beskrev mina problem.
    Jag kommer få en kallelse om ca 2-3 veckor för ett samtal som avgör om jag behöver utredning (som sagt så lät det på honom som att det med all sannolikhet skulle bli så). Tyvärr så sa han också att väntetiden för själva utredningen just nu låg på 2 år!!! Blir ju lite ledsen då jag är i behov av ganska akut hjälp. Vi får väl se vad de säger.

  • Flisan79
    Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-14 22:06:01 följande:
    2år?!..är det sant! Låter ju helt galet att behöva vänta så länge. Var i landet bor du?
    Stockholm. Tydligen beror det på både högt tryck och att det gjort någon total omorganisation. Jag hoppas givetvis att det kommer gå fortare än de tror.
  • Flisan79
    Anonym (rastlös virrpanna) skrev 2016-10-17 12:24:30 följande:

    Vad är era svårigheter?


    Kanske kan vara intressant att berätta om mina svårigheter då jag har add och drag av Asperger.

    Otroligt svårt att komma upp på morgonen

    Svårt att somna på kvällen (tankar snurrar)

    Otroligt svårt att komma igång med saker och när jag väl gör det så har jag svårt att avsluta. Väldigt mycket blir bara halvfärdigt.

    Skjuter upp allt till sista sekund
    Är därför alltid stressad

    Kommer ofta för sent alt i tid men då hade jag planerat att vara tidig.
    Inget tidsbegrepp

    Dåligt selektivt minne, kan inte komma ihåg fler siffror än fyra, minna inte namn eller årtal så historia i skolan gick ju jättebra...inte.
    Spenderar halva mitt liv med att leta efter saker jag just hållit i handen.

    Glömmer ofta det jag eg skulle åka och handla men kommer hem med en massa annat.

    Inte impulsiv, tvärt om extrem beslutsångest och det kan ta ett halvår för mig att få upp en lampa för att jag inte vet exakt var den ska hänga. Detta efter ett halvårs jagande efter den perfekta lampan.

    Har jättesvårt att ha flera saker på gång samtidigt (inte multitasking för det är jag bra på) som tex fixa födelsedagskalas, hålla reda på föräldramöten, gympapåsar, jobb osv under samma period.

    Skjuter på allt som kräver tankeenergi eller är tråkigt samtidigt som jag inte vet exakt hur man gör. Jag har tex aldrig frostat av min frys eller djuprengjort ugnen. Det fixar min mamma om jag ber snällt.

    Kan inte hålla växter vid liv eftersom att jag glömmer bort dem.

    Har lidit av dermatillomani (pillar på sår/finnar) men har tack vare lösnaglar och pilla med mobilen is kunnat skuta. Är tydligen vanligt vid add och är ist för tex de med adhd som rycker med benet.

    Social fobi

    Ångest

    Tycker det är sjukt jobbigt att baka/laga mat som kräver tid/tålamod och att följa ett recept.

    Växlar mycket i humör. Är allmänt melankolisk men inte deprimerad.

    Blir otroligt trött av att tex ha gäster. Har barnen kompisar över blir jag helt slut även om jag inte ens pratar med dem.

    Har en miljon idéer och planer men lyckas aldrig få dem förverkligade.

    Har svårt för förändringar. Har med åren lärt mig att ha plan b och c ifall det inte blir som jag tänkt mig.

    Vill veta vad som kommer hända och har svårt med spontanitet.
  • Flisan79
    anonyym kille skrev 2016-11-06 15:05:50 följande:

    Jag ska oxå göra en utredning förhoppningsvis.

    Är en 43 årig kille och jag känner igen mig i många av sakerna, eller det mesta faktiskt.

    Jag har alltid vetat att nåt är fel men inte vad. Bara att jag är annorlunda och liksom inte klarar nåt.

    Fick tex jättemycket skulder redan vid 18-19års ålder. Orkade inte öppna breven.

    Osv, osv.. Det slutade med depression, panikångest och flera självmordsförsök för ca 15-17 år sedan.

    Jag vart då ihop med en tjej som har styrt upp mitt liv sedan dess kan man säga.

    Skulderna är avbetalda.

    Nu ska vi separera och självmordstankarna är tillbaks. (var ganska nära igår senast)

    Jag klarar inte så här stora och snabba förändringar.

    Vad jag är lite arg och besviken på är att när jag mådde jättedåligt för många år sen så fick jag olika mediciner typ ssri mm men INGEN nämnde nåt om add eller nåt.

    Jag tror att det är add som är grunden till hela mitt misserabla liv.

    Första gången nån ens nämnde det var för en månad sen när jag sökte hjälp på vårdcentralen.

    Jag gick hem och googlade och hittade trådar som den här och bitarna började falla på plats.

    Nu är jag livrädd för att dom ska säga att jag inte har add, att det här liksom är jag.

    Jag vet inte ens om det jag skrev passar in i tråden.

    Förlåt för allt svamlande.


    Ställer mig i skaran av likasinnade. Jag är dock så säker på att jag har add (ev med drag av autism) att jag inte är så orolig. Jag är mest rädd att vissa test kommer vara missvisande då jag tycker de flesta former av test (iq etc) är roliga och tycker jag det är roligt så kan jag hålla bra eller tom extremt bra fokus.
    Jag har dock så mycket andra "symtom" som inte går att strunta i.

    Dessutom har jag nästan lyckats hamna i en "utmattningsdepression" vilket enligt psykologen jag pratade med är en av de vanligaste orsakerna till att vuxna gör utredning. Har man obehandlad adhd/add/autism och hela livet försökt hänga med i samma tempo och anpassat sig efter "normen" så säger kroppen tillslut ifrån eftersom att man inte har samma förutsättningar.
  • Flisan79
    Anonym (Annonyym kille) skrev 2016-11-08 00:10:12 följande:

    Tack för alla svaren :)

    Jag har en fråga bara om hur jag ska hantera vissa saker nu.

    Ett exempel är att jag skulle fixa nåt runt huset, inte så jättesvårt men det tog ett par år innan jag påbörjade arbetet. Och två somrar senare är det fortfarande inte klart.

    Men stora frågan är att jag måste fixa ett boende men är inte aktiv alls. Jag har inte sökt än och det har nog gått typ 2 månader :(

    Jag hade hyresskulder för 15-20år sedan men inte nu och jag tror att det är rätt kört för mig att få en lägenhet.

    Jag känner att jag måste få nån hjälp med det annars kommer jag bara bo kvar hos exet år efter år och det vill varken hon eller jag.

    Jag får förresten panik och blir rastlös när hon åkt iväg vill gärna veta ilken tid hon kommer tillbaks. Det handlar inte om att jag vill ha kontroll på henne som det kanske ser ut när man läser det här utan att jag blir rastlös och vet inte vad jag ska göra.

    Så hur ska jag ta itu med mitt bostadssökande? Involvera en kompis, låta exet hjälpa, hon har skickat några länkar på lägenheter som jag inte sökt.. Blir liksom inte av.

    Allt blir liksom för mycket och då orkar jag liksom inte ta tag i det. Man kan nästan säga att jag blir lite apatisk.

    Är det nån mer i liknanse situation och isåfall hur löste ni det?


    Mitt liv i ett nötskal när det gäller ALLT!

    Tvingar mig själv men det kräver ofta att jag tillslut inte har något val. Ditt ex borde i princip kasta ut dig. Då är du så illa tvungen att göra något åt situationen.

    Just mot detta tycker jag centralstimulerande hjälper jättemycket med. Jag kan få mer gjort på en dag på cs än vad jag lyckas med på flera veckor annars. Motorn går liksom igång och vill driva framåt ist för att stå i parkeringsläge.
  • Flisan79
    Fiiee skrev 2016-11-08 14:55:53 följande:

    Idag handlade jag på Ikea.

    När jag kom ut till bilen hittade jag inte mina bilnycklar!!

    Letade överallt i väskan och i fickorna typ 10 gånger.

    Tillsist hittade jag dom. Inne i bilen. I tändningslåset...

    Suck. TUR att bilen inte låst sig.

    Och tur att ingen snodde den!

    Det har hänt att jag hoppat ur bilen när den ligger i drive... och då börjar den rulla.. inte kul.. rätt in i saker... haha!

    Ja, vad ska man säga?


    Hehe, kom nyligen ut i ett köpcentrums garage och bakdörren på min bil står på vid gavel...inget stulet trots att det låg massor av grejer i bilen. Var en av barnen som lämnat dörren visserligen men virrig som jag är märkte jag inget. Ibland överträffar man sig själv.

    Nycken i tändningen glömmer jag hela tiden men än så länge har jag kommit på det varje gång jag ska låsa bilen.
  • Flisan79
    anonyym kille skrev 2016-11-09 21:34:42 följande:

    Om den eventuella ADD undersökningen visar att jag har ADD, vad kan man få för hjälp?

    Vissa får mediciner varav två av dom som jag inte kommer ihåg namnet på.. Ritalin tror jag.

    Hur hjälper dom olika medicinerna? Vilken ska man sträva efter?

    Och vad mer hjälp kan man få förutom mediciner?

    (Jag önskar faktiskt att jag hade en ADD vän som man kunde prata med, diskutera.och utbyta gamla erfarenheter med)


    Det finns ganska många olika mediciner men de allra flesta fungerar ung lika dant, dvs centralstimulerande. De ökar ork, koncentration och driv. Det svåra kan vara att hitta rätt sort och rätt dos för just dig. Biverkningarna är många och ibland så pass att man mår bättre utan dem.

    För mig dämpar de även ångest och kroppsmärta. Mest ökar de ork, motivation och förmågan att sortera tankar. Tyvärr så blir det lite tvärtemot effekt när de går ur. Tröttare, mer dep, mer ångest, lättirriterad osv.
  • Flisan79
    anonyym kille skrev 2016-11-09 23:32:03 följande:
    Hur länge kan man äta dom? Det låter som jag behöver dom då min ångest ofta handlar om att jag integör nåt.
    Om de fungerar bra och man inte får för jobbiga bieffekter så finns nog ingen gräns. Har läst om folk som tex ätit conserta i 10 år.

    Sen finns de som äter vid behov dvs dagar då man vet att man behöver extra energi och koncentration, tex när man studerar.
  • Flisan79
    Fiiee skrev 2016-11-13 20:32:43 följande:
    Ja. Jag ska börja göra det nu. Alltså stiga upp extra tidigt. Kanske två timmar innan. Dock är det väldigt svårt eftersom jag är extremt trött. Har svårt att somna. Och när jag väl somnar så sover jag fruktansvärt oroligt. Min hjärna vilar inte ens på natten

    Vet inte hur det är med er? Hur sover ni?
    Sover ok men har alltid haft svårt att somna och svårt att vakna så har alltid kämpat på mornarna och kommer ständigt sent om jag ska någonstans före 9:00
  • Flisan79

    Så det som inte fick hända hände.
    Väntade på att få min kallelse till psykologen och börjar undra var den tog vägen. Har ett missat röstmeddelanden från en vecka sedan som visar sig vara dem som undrar varför jag missat tiden?????
    Kollar igenom posthögen och underst ligger kallelsen. Någon annan i familjen (troligen ett av barnen) har plockar upp brevet och lagt där utan att säga något. Såååååå frustrerande och ironiskt. Det är ju så här JÄMT. Nu måste jag ringa dit och förklara och säkert få vänta ännu längre. Blir TOKIG!!

Svar på tråden ADD/ADHD utredning som vuxen