ADD/ADHD utredning som vuxen

Gud  himmelens fucking jävla rike!

Här finns det medmänniskor hör jag!

Ansluter mig till skaran! Alla de beskrivningar jag läser här är JAG! Och  jag har en månads väntan kvar på att min utredning ska köras igång. Jag har medicinerats mot ångest o nedstämdhet i 20 år, är idag 36 år men dessa symtom är just symtom! På att jag inte fungerar som alla andra men förväntas göra det.
Min son som är 12 genomgår en utredning för sin del nu och när jag sitter på bup är det som om jag pratar om mig själv. 

Ikväll har jag ÄNTLIGEN blivit klar med min självbiografiska bok som ska tryckas inom kort. Och nu vill jag aldrig nånsin igen skriva en bok för att jag tröttnade för flera månader sedan. Men jag var tvungen. Tvungen att skriva av mig all gammal jävla goja som jag dragits med i hela livet. Det har varit en resa. Att skriva boken! Men jag gör det under pseudonym.

Psykologen som nu beviljat mig utredning frågade mig vad som var mitt problem. Ehhh, den frågan är så bred att jag funderar över kompetensen hos psykologen. Ska man fråga en person med misstänkt add så? Mitt svar skulle kunna spreta iväg åt tusen håll. Jag svarade; jag orkar inte leva.När han vill veta varför svarar jag ; för att det är för ansträngande.

Och det är det. Har man tusen myror i huvudet dygnet runt, retar sig på precis allt och är konstant överansträngd så är det så. Jag är aldrig nöjd. Försöker desperat fånga ögonblicken som jag trivs i men det blir aldrig bra. För efter en stund är det trist och uttråkande. Själsdödande. Jag kan inte arbeta. Inga jobb har funkat. Jag är knivskarp men klarar inte av längre stunders krav eller stress. Arbetet måste vara stimulerande men absolut inte oförutsägbart så att jag blir stressad. Förändringar som inte jag själv ligger bakom får mig att balla ur fullkomligt. Jag blir alltid omtyckt för min karisma och förmåga att underhålla. Men jag är clownen som gråter. 
Nu vill man ju knappt uttrycka det, men jag har alltid sett bra ut, och det har varit på väldigt gott o ont det! Jag skulle säga att det mest är av ondo för hade jag inte fått uppmärksamhet för den skull så hade jag besparat mig en massa elände o stress.

Matte. Det är ett jävla påfund! Jag fattar inte ett skit. Och totalt ointressant är det. Jag skrev egna idiotuppgifter till mina mattelärare i skolan. Så att de skulle få igen. Och kände alltid att jag presterade under förmåga. Hur ska man kunna prestera när man är hyperstressad av allt runtom och inte kan hålla fokus?!

Tack kära alla ni, här, . För att ni också finns. 

Jag skrev lite tidigare här i tråden då jag blev överlycklig av att hitta hit!
Står ff i väntan på att få till min utredning men ska ringa o stöta på! 2 månader sa de - i början på oktober så snart ska jag bomba på!

Jag har precis fått min självbiografi tryckt! Den har jag författat under samma pseudonym som den här på familjeliv!
Detta är något jag bara fick en "huxfluxidé" att göra - såklart! Har fetångest av o till nu, kan jag lugnt säga!

Jag gör ingen profit på den kan jag ju säga, men det är verkligen av stor vikt för mig att den sprids (ångesten över den får jag väl gå i terapi för, om Landstinget nu kan tänka sig att erbjuda sådan!)

Vilka är bättre läsare än ni, mina medmänniskor, som fattar precis hur det är?!
Snälla, kika in på litenupplaga.se och kolla om det är nåt som ni skulle kunna tänka er att beställa! Jag vill SÅ gärna ha input på den utifrån andra vuxna med samma problematik!
Boken heter Det är Spökdjuret och är billigast att skaffa via litenupplaga då den efter 9/12 (då den släpps) blir åtkomlig även för adlibris, bokus etc, och de prissätter själva.
Beställer man den nu så ligger den på kö och skickas så snart den släpps dvs 9/12.
Jag har inte facebook. Jag skulle inte klara av att ha den stressen jag tror det skulle innebära för mig, men jag är JÄTTETACKSAM om nån vill länka ut min bok där. 

Jag har beskrivit alla tankar, ideer, etc som Kenobollar. Som en Kenoapparat i full gång ser ut, så känns mitt huvud!

Nu är det advent. Jag har såklart fått skriva listor på vilken stjärna som ska stå vart etc etc etc, för att det ska bli STRUKTUR på stöket!
Önskar er alla en fin helg!

Jag fattar! Jag kan inte jobba som alla andra jag heller! 
Nu har jag just åter gått till den myndighet där jag haft vik innan. På TIMMAR tack gode gud! Men så har jag just gått in två dagar för att verkligen komma in i jobbet igen och jag säger bara : jag vill dö.Typ.
Igår morse på personalmötet började det ringa i öronen och mina intryck utifrån blir liksom längre bort. Stressad till max.
Jag kan tycka jobbet är kul, men det funkar inte längre stunder. Inte bara för att jag blir utmattad utan också för att jag tröttnar. När jag kan det jag ska kunna så blir det dödläge efter ett tag. Jag måste få stimulans, men på jävligt lagom nivå!
Utan stress!!!

Apropå AF. Jag har sk SIUS stöd och har lämnat in underlag utan att ha diagnos ADHD/ADD. Läkaren har skrivit GAD, fibromyalgi samt beskrivit mina nedsättningar.
Jag har fått vara helt ifred från AF´s påtryckningar. Det är på gott o ont. Lite kan jag känna att de struntar i mig, men det jobb jag har nu kom internt till dem och de rekommenderade mig, varpå jag till slut valdes ut.
På AF är jag klassad som "psykiskt funktionshinder" och jag har aldrig träffat någon utöver vanliga handläggare där.
Jag är helt övertygad om att jag med flera av oss NP-personligheter besitter så mycket mer intelligens etc än vad de som ska sitta o bestämma för oss i olika sammanhang gör.
Kom ihåg, som jag sade till en AF handläggare: Förväxla inte kunskap med intelligens.
Man kan ha sina 180 universitetspoäng baserat på KUNSKAP. Intelligens är något annat det.