Socialen hotar att göra en anmälan mot mig

Ts, du ska inte basera din trygghet på en myndighet och någon eller några handläggare där. Det sätter dig i beroendeställning till dem. Det absolut bästa är om du är självständig och självförsörjande och kan sätta din tillit till dig själv. Sträva efter det även om du inte är där än. Sök behandling, arbete, bidrag och bostad. Det näst bästa är att du söker stöd i ditt nätverk om det handlar om någorlunda vettiga individer. De bryr sig om dig på riktigt och kommer att finnas där i längden. Ett annat bra alternativ är att du söker stöd i svenska kyrkan. Inte i religiöst syfte utan för socialt stöd och nätverkande. De har mycket familjeaktiviteter, pedagoger och utbildad personal som man kan samtala med. Och man träffar lätt andra småbarnsföräldrar där som man kan bli vän med och utbyta stöttning med. Fördelen med kyrkan före socialtjänsten är att kyrkan inte är någon myndighet och risken för att du ska bli överkörd, passiviserad och omyndigförklarad minskar

Din handläggare på socialtjänsten är inte din vän eller morsa. Det är inte meningen att hon ska vara det heller. Och du ska ta det med stor skepsis om hon försöker vara det. Hennes roll är att vara en kugge i maskineriet, tolka regelverket och erbjuda dig det stöd som det finns lagstöd för. Hennes uppgift är hjälp till självhjälp med målet att du ska bli självständig. Hon bör ha ett empatiskt arbetssätt men hon ska inte personligen bli involverad i ditt fall.

Samla dina resurser och gör en plan a, plan b och plan c för ditt liv. Gör varje plan konkret med olika steg och mål. Beskriv för dig själv vad du måste göra, vem du måste kontakta och vilka du behöver be om hjälp. Fundera igenom noga. Då minskar risken för att du kommer stå där utan pengar och i desperat läge.

Anser socialsekreteraren även att pappan är en otillräcklig förälder? Om man nu efter utredning skulle komma fram till att du är det borde väl den självklara lösningen vara att barnet ska bo hos pappan?!

Nu menar jag inte att du är otillräcklig men det finns ju två föräldrar som soc måste ta hänsyn till.

Jag tänkte också på det! Jag hoppas att det kan vara så men eftersom även jag borde anses som tillräcklig så kanske jag oroar mig i onödan. Det känns mycket bättre nu i alla fall efter svaren i tråden!

Tänk på att pappan inte har någon rätt till barnet och tvärtom innan faderskapet blivit fastställt och pappan också blivit vårdnadshavare. Det sker automatiskt när föräldrarna är gifta men inte när föräldrarna inte är det.

Faderskapet utreds och fastställs av socialtjänstens familjerättsenhet snart efter födseln. Gällande vårdnadsskapet så kommer du ha enskild vårdnad tills du och pappan tillsammans kommer överens om gemensam eller tills pappan ansöker och får det tilldelat i en domstol.

Så länge faderskapet inte är fastställt och pappan inte är vårdnadshavare så har han inga föräldrarättigheter eller föräldraskyldigheter. Han skulle exempelvis inte kunna göra mycket om barnet skulle bli omhändertaget. Av den anledningen och med tanke på din situation så har ni enligt mig skäl att fixa det så snabbt det bara går.

Tror man kan ordna med faderskapet och gemensam vårdnad redan innan barnet fötts. Det vore ett extra skydd för barnet i ert fall. Kontakta familjerätten om hur man går tillväga om det låter som något för er.

Menar absolut inget illa nu. Socialen och det lägger jag mig inte i, vet inte vad som är okej och inte men håller med om att det låter mycket märkligt och förstår självklart att din panikångest och ditt mående snarare blir värre pga detta... :(

En fråga bara. Är det så smart att skaffa barn när du inte ens är tillsammans med pappan i fråga? Även fast ni är underbara vänner som du säger... Så kanske det inte kommer se ut sen? Iof så skaffar många barn och sedan gör slut på löpande band, förstår det inte alls....

En partner kan givetvis ändras så menar självklart inte att man är en dålig förälder bara för man väljer att gå skilda vägar men man borde verkligen tänka efter innan man skaffar barn och inte skaffa barn bara för att. Det tycker jag faktiskt är väldigt elakt mot barnet. 

Jag förlorade min pappa när jag var liten. Dödliga sjukdomar är ingen man kan styra över men valen i sina liv kan man oftast styra över. Som att skaffa barn osv... 
Jag menar inget illa men kan säga såhär. Det med pappas död har satt sina spår och jag skulle göra vad som helst för att han skulle leva och för att min familj skulle vara den kärnfamilj som den var innan han avled... 

För mig är kärnfamiljen viktig. Jag vill ha en familj med min partner oavsett om den bara består av djur el om barn kommer sinom tid.... Däremot att skaffa barn med honom för att sedan göra slut skulle för mig vara en mardröm. Jag vill inte att mitt barn ska vara skilsmässobarn barn. Barn mår inte bra av det så är det bara sen behöver man inte vara en sämre förälder för det.... 
Nu vet jag inte hur du mår och hur ditt liv ser ut annars och menar verkligen inte att låta känslokall.. Men är det så smart att skaffa barn nu när du mår dåligt, utan kille och där du bor där du bor? 
Är det inte mkt skönare att ha en stabil grund... Jag menar barn är inget man bara skaffar...

Jag själv mår inte alltid bra så jag vill vänta med barn, om jag ens vill ha barn även fast jag känner att jag träffat rätt.. Tror det är viktigt att man landar i sig sj ordentligt och att man har en egen ekonomi el vet mer hur man vill ha det i livet. Jag lever på sjukpenning nu eftersom jag har flera diagnoser och jag vill veta min framtid och vill också veta om jag kommer kunna arbeta osv innan jag skaffar barn.

Menar inget illa. Ta hand om dig. 

Denna soc.sekreterare är sjuk och du ska GENAST se till att ta kontakt med chefen på hennes arbetsplats. Inte i morgon eller nästa dag utan IDAG! Är du säker på att hon jobbar på "soc" så det inte är ngn galning som nästlat sig in i ditt liv? Det där extra generösa soc-bidraget(?!) som du får kanske består av hennes pengar!!! SLÅ LARM!

Alltihop låter väldigt märkligt. Man akn förvisso ha lite otur med handläggare på försörjningsstöd eftersom det inte är lika krav på dem men det hela låter ändå väldigt märkligt. Om hon anmäler kommer det utredas av barnhandläggare. Utifrån det du berättar låter det som att de inte ens kommer starta utredning efter förhandsbedömningen. Vi har inte tid att utreda sånt som inte finns. Om det finns flera faktorer bakom som du inte nämner eller som du har ändrat så kan det vara annorlunda. Oavsett så råder jag dig att genast byta bort den här handläggaren med hänvisning till att hon inte respekterar din integritet och att hon är alldeles för privat. Sedan samarbetar du men barnhandläggaren så kommer det antagligen lösa sig.

Flytta ihop med exet igen!!

Förstår på din text att du själv arbetar med utredningar.

Med tanke på att TS verkar lite naiv, godtrogen och hjälplös; har du ett mer konkret råd angående hur hon ska gå tillväga för att byta? Det är ju, som du själv ser, en socialsekreterare som helt verkar sakna gränser och etik. Det är ju en katastrof om hon agerar såhär i sin tjänst och chefen bör uppmärksammas på detta. Min erfarenhet är dock att folk som vill byta socialsekreterare sällan blir tagna på allvar utan man ser det som att klienten inte får sin vilja igenom och därför vill testa lyckan med en ny handläggare. Din erfarenhet kanske är annorlunda? Har du varit med om att en sådan begäran beviljas?

Ingen rök utan eld känner jag. Kanske din tillvaro inte är så bra som du tror? Hade en vän som var med om liknande, hon fick orosanmälan under graviditeten men var övertygad om att hon skulle klara det. Det gjorde hon inte och barnet omhändertogs. Menar inte att det kommer hända dig, men handläggaren verkar ju känna dig otroligt bra och kanske ser sidor du inte ser. Hur som helst bör du inte göra abort. Om allting är så bra som du säger kommer ingenting att hända.