Korkad

Men dom tankarna om dig själv så är du allt annat än redo att skaffa barn.

Du behöver gå till en psykolog för att lära dig att älska dig själv, eller åtminstone lära dig att acceptera dig själv och kunna prata om dig utan att nämna orden korkad och dum.

Alltså jag kan bara av din korta text utläsa att du inte är korkad. Du inser att det inte är lätt med barn, du vet var dina svagheter och styrkor ligger etc. Jag känner korkade människor. De har noll självanalys. Då menar jag noll.

Jag tycker det låter mer som att du har unika förutsättningar som alla andra. Vissa kan inte läsa av en IKEA-ritning (själv fattar jag inte hur någon kan det) men är grymma på matematik. Andra kan ingen matematik men hat fantastisk självinsikt, empati, analytisk förmåga eller vad som helst. Intelligens är så många saker. Och du är inte korkad.

Jag tycker att du är väldigt hård mot dig själv som kallar dig för korkad. Vi har alla olika saker vi är mer eller mindre bra på. Jag känner inte att du nödvändigtvis måste vara korkad för de saker du beskriver. Jag känner dig inte, så jag vet förstås inte, men av det jag läser ser jag inget som tyder på att du är korkad. 

Det jag själv anser är viktigt för en förälder är hur man är med människor, vilket du skriver att du är bra på. Som förälder behöver man inte lära barnen att räkna, skriva eller skruva ihop IKEA-möbler ;) Däremot måste man vara empatisk. 

Det är kanske inte en helt dum idé att gå och prata med någon om detta. Barn lär sig mer av sina föräldrar än man många gånger tror. De kommer inte att undgå att förstå hur du känner om dig själv. Du behöver hitta dina styrkor och börja tro på att det är goda kvaliteter. 

Det är många praktiska saker man behöver göra med barn, absolut, men det är inte kvantfysik eller diskret matte. Det är handfasta saker som att byta blöjor, se till att de inte skadar sig, trösta, leka. Tror du att något av detta kommer vara svårt för dig? 

Jag vet inte om det är aktuella teorier, men man har ju pratat om IQ och EQ förr. En del har, som The one in Blue skriver ovan, en logisk hjärna som kan lösa problem och räkna svåra tal. Andra har lättare för den sociala biten, förstår sig på människor. Bara för att man inte är logisk eller har högt IQ betyder det inte att man är varken korkad eller skulle bli en dålig förälder. Lågt EQ, däremot, skulle jag se som ytterst problematiskt att förena med familj. 

Jättetack för era svar.

Min låga självkänsla och självförtroende hänger med från tonåren pga olika händelser. Dessutom, varje gång jag umgås med familjen får jag höra att jag inte är bra på det ena och det andra. Jag vågar aldrig säga ifrån då jag tar mkt illa vid mig utan sätter på ett ansikte, vilket jag är en mästare på.

Ska försöka ta mig kraft att prata med någon. Det är endast min sambo som vet om att jag har problem och hon säger samma sak. Tycker det är läskigt att öppna mig för människor (gömd bakom en skärm går det bra.)

Men ska försöka ta mig mod att gå till någon. Tack!

En del saker sätter verkligen spår :( Hoppas att du någonstans förstår att det inte är ok av din familj att säga såna saker till dig och om dig. Får man höra en sak tillräckligt många gånger tror man tillslut på det, även om det är helt osant. Om du kan, vågar och orkar vore det bra om du kunde börja säga ifrån till dem, men jag förstår att det är mycket lättare sagt än gjort. 

Det låter toppen att du kan tänka dig att prata med någon. Gör nu det på riktigt också. Jag vet hur obehagligt det kan vara att öppna sig för någon, men i slutänden kommer det med största sannolikhet leda till en gladare och starkare Du. Det kanske det är värt, inte sant? 

Lycka till! Jag tror på dig :) 

Jag tycker att det låter som att det är dina anhöriga som är problemet, inte du. Vad är det för en flickvän du har?!