Vilka har "rätt" att medverka vid ett samarbetssamtal?

Hallå! Ta det lugnt!

På vilket sätt ör jag inte tillmötesgående?

Min tanke med detta är att hon ska känna sig trygg med att ha sitt barn hos oss!

Hon är rädd. Jag vet vad detta handlar om.

Och jo, jag har träffat flickan.

Ni som skriver att jag inte har med saken att göra och att det är pappan hon ska umgås med har delvis rätt, MEN ska jag då flytta ut när hon kommer?

Tycker inte ni att det är viktigt för ett barn att kunna umgås med sin pappa utan en massa konflikter?

Jag vill reda ut saker med henne, säga att jag kommer inte att ta någon mammaroll och min man kommer få sköta uppfostran.

Jag försöker inte pissa in något revir. Jag vill inte att flickan ska gå miste om sin pappa pga saker vi inte har rett ut.

Hon är rädd att jag ska ta över mammarollen vilket jag aldrig skulle göra!

Det är inte mitt barn, men det hindrar inte mig från att knyta ett band till henne, just bara som hennes pappas fru.

Ska hon känna sig ovälkommen för att jag inte har med deras umgänge att göra?

Jag har väl ändå rätt att visa henne kärlek och visa att hon är välkommen utan att va mamma.

Varför denna aggressivitet mot "bonusmammor" (vilket jag inte kan kalla mig ännu iallafall)

Jag säger mig inte ha rätten till något här! Jag vill bara göra det så bra för flickan (och mamman) som möjligt.

Dom får gärna ha samtal utan mig. Vilket även jag förespråkar, men jag har svårt att se hur jag ska kunna prata med henne utan en tredje part. Jag vill att det ska gå så lugnt till som möjligt.

och det är inte två mot en. Jag håller inte slltid med min man...

Hallå! Ta det lugnt!

På vilket sätt ör jag inte tillmötesgående?

Min tanke med detta är att hon ska känna sig trygg med att ha sitt barn hos oss!

Hon är rädd. Jag vet vad detta handlar om.

Och jo, jag har träffat flickan.

Ni som skriver att jag inte har med saken att göra och att det är pappan hon ska umgås med har delvis rätt, MEN ska jag då flytta ut när hon kommer?

Tycker inte ni att det är viktigt för ett barn att kunna umgås med sin pappa utan en massa konflikter?

Jag vill reda ut saker med henne, säga att jag kommer inte att ta någon mammaroll och min man kommer få sköta uppfostran.

Jag försöker inte pissa in något revir. Jag vill inte att flickan ska gå miste om sin pappa pga saker vi inte har rett ut.

Hon är rädd att jag ska ta över mammarollen vilket jag aldrig skulle göra!

Det är inte mitt barn, men det hindrar inte mig från att knyta ett band till henne, just bara som hennes pappas fru.

Ska hon känna sig ovälkommen för att jag inte har med deras umgänge att göra?

Jag har väl ändå rätt att visa henne kärlek och visa att hon är välkommen utan att va mamma.

Varför denna aggressivitet mot "bonusmammor" (vilket jag inte kan kalla mig ännu iallafall)

Jag säger mig inte ha rätten till något här! Jag vill bara göra det så bra för flickan (och mamman) som möjligt.

Dom får gärna ha samtal utan mig. Vilket även jag förespråkar, men jag har svårt att se hur jag ska kunna prata med henne utan en tredje part. Jag vill att det ska gå så lugnt till som möjligt.

och det är inte två mot en. Jag håller inte slltid med min man...

Jag och min man har 3 barn tillsammans. Han har även ett sedan ett tidigare förhållande.

Hon har ensam vårdnad och fullkomligt hatar mig och min man.

Vi har diskuterat samarbetssamtal på familjerätten för att slippa göra hans (uteblivna) umgänge till en rättssak.

Eftersom det är tänkt att flickan ska bo med oss varannan helg tycker jag det är viktigt att även jag och biomamman kan komma någorlunda överrens.

Så min fråga, är dessa samarbetssamtal enbart tänkta för biologiska föräldrar eller (om detta skulle godkännas av henne) är det tillåtet för mig att vara med?

Vem har varit aggressiv? Och vadå "ta det lugnt"? Projicera inte dina egna känslor på oss nu... :)

Som jag förstår det så vill inte mamman prata med dig så det får du acceptera. Jag tror knappast att mamman tror att du på mågot sätt kan bli mer mamma åt hennes dotter än vad hon själv är. Uppför dig väl och behandla dottern rättvist så blir det säkert bra mellan dig och dottern.

Jag och min man har 3 barn tillsammans. Han har även ett sedan ett tidigare förhållande.

Hon har ensam vårdnad och fullkomligt hatar mig och min man.

Vi har diskuterat samarbetssamtal på familjerätten för att slippa göra hans (uteblivna) umgänge till en rättssak.

Eftersom det är tänkt att flickan ska bo med oss varannan helg tycker jag det är viktigt att även jag och biomamman kan komma någorlunda överrens.

Så min fråga, är dessa samarbetssamtal enbart tänkta för biologiska föräldrar eller (om detta skulle godkännas av henne) är det tillåtet för mig att vara med?

Jag menar mest att på detta forumet kan man aldrig bara få ett enklet svar. Jag frågade en enkel fråga. Det är ni som har byggt upp scenarion. Eller rättare sagt skrivit saker jag redan funderar över och är medveten om.

"Ta det lugnt"

Där syftade jag på dem om hävdar stt jag skulle vilja "pinka in revir" och liknande påståenden.