Så rädd för als!!!

Även om det skulle visa sig vara ALS...ok? Vad ska du göra då då? Grina ihjäl dig innan sjukdomen tar kål på dig? Visst är det jobbigt, men skärp er, ni som är så rädda för att FÅ en sjukdom ni faktiskt inte ännu har. Ska ni gå omkring med daglig ångest och gräma er för något som KAN ske i framtiden? Vad vet vi någonsin om framtiden, ingenting. Ni förstör ju era friska liv ni har nu, att ha sån ångest är ju värre än att få konstaterat ALS.

ALS går oftast väldigt fort, min BFs mamma fick det plötsligt och dog på mindre än 3 år efter första symptomen. Började med att ena benet började vika sig och hon ramlade. Hon dog hemma i sin egna säng, omringad av sin familj, fridfullt. Hon grinade inte i 3 års tid över sin situation utan fortsatte att leva sitt liv till fullo, så gott hon kunde.

Den som får den diagnosen kommer så klart bli chockad, arg, förnekande men till sist så accepterar man det. Ingen lever för evigt, vi ska alla dö. Även om vi inte får en sjukdom som ALS eller obotlig cancer så kan våra liv ändå klippas av alldeles för kort vilken dag som helst. Morgondagen är aldrig garanterad. Därför är det ett sånt slöseri på liv att ha sån ångest för något som antagligen aldrig kommer ske, att man blir diagnostiserad med ALS.

Lev ditt liv idag, nu, medans ni kan. Njut av att vara frisk. Om mindre 100 år från nu kommer alla vi som skrivit i denna tråd ligga begravda ändå.