Sambo äger huset-förstår ej min känsla

Men om relationen redan är knackig förstår jag mycket väl varför han inte vill att du ska köpa in dig. Det låter som att du vill sno åt dig halva huset. Om han låter dig göra det i detta läge måste han sätta pengarna på ett konto och ha dem i beredskap när du vill separera för att kunna lösa ut dig.

Låter ytterst osannolikt att era problem bara beror på att du inte äger halva huset. Fokusera på att förbättra relationen istf att fokusera på materiella ting. 

Hmm...verkar som han vill äga det själv. Har du tänkt så och isåfall varför tror du han tänker så?

Hur fördelar ni kostnaderna? Klart att du inte ska hjälpa till att renovera - varken praktiskt eller ekonomiskt. Lägg pengarna och energin på dig och barnet!

Jag förstår dig. Jag har testat att flytta in hos någon och det blir aldrig ens hem på riktigt. Med min nuvarande man var kravet från min sida att vi flyttade in i ett gemensamt hem. Aldrig mer att jag, om det mot förmodan skulle ta slut med min man, skulle bli sambo med en ny i hans boende.

Det bästa vore kanske om ni såg er om mot ett helt nytt hem där ni är gemensamma ägare. Annars är du beredd att köpa in dig till halva marknadsvärdet?

Tecum: Vi har tagit upp det här innan relationen blev knackig men det blev aldrig av, av den anledningen att jag inte vill tjata mig till det. För jag vill inte "sno halva huset", utan vill att det ska komma from honom också. Jag säger inte att det bara beror på ägandet men det är en stor otrygghetskänsla för mig din också leder till att vi glider igen varandra. Det är så infekterat nu...

Smörkola: Ja, jag har tänkt... Och jag vet inte... Han köpte det 2001 for dryga miljonen, jag flyttade in 2006 och det är idag värt över 2 milj.

Snål? Rädd? Han sitter ju "säkert" och kan lite överdrivet "bara förlora" genom att sälja halva till mig.

Anonym: Ja, men samtidigt vill jag ju vara med och renovera, vara delaktig och skapa det hem man lever i. Jag gillar att greja, tapetsera m.m. Men det känns bara meningslöst just nu, han är ju den enda vinnaren, mina investeringar kan jag se mig i stjärnorna efter. Han säger att han betalar om jag vill göra något, men va fan, jag är 30 år och tjänar egna pengar, jag vill inte behöva fråga honom för att det gäller pengar till huset... Ja, som sagt, det är komplext. Tack för dina ord!

Och det är de här som bl.a. leder till ett dåligt förhållande, han känner att jag inte gör så mycket som jag borde, jag ägnar mig hellre åt saker som gynnar mig samtidigt som huset behöver en till hand.

Det handlar egentligen inte om pengar eller materiella ting utan om min känsla av att se en framtid, en grund att vila mig mot, en trygghet och att VI har ett gemensamt liv.

Engladpingvin: Exakt, inte ens hem på riktigt! Åh vad skönt att höra någon som varit i samma situation!

Tillägg: jag är beredd att köpa in mig till halva marknadsvärdet och som sagt säger han att vi inte kan köpa något ihop när relationen är som den är. Och det kan jag hålla med om...

Vad gör man? I vilken ände börjar man?

Jag kan förstå er båda.

Men jag hade nog helt ärligt aldrig i helvete släppt in någon som ägare i ett hus jag köpt själv. Iaf inte nu när jag har barn. Då hade min prio definitivt varit att se till att jag kan bo kvar med barnen på deltid vad som än händer.

Däremot får man ju då isf förstå att alla inte vill leva så, att man själv får stå för allt underhåll och att den andre måste prioritera att bygga upp ett sparkapital för att ev kunna flytta om något händer. Vilket blir jättebesvärligt för ju länge man bor utan att hänga med i utvecklingen på bostadsmarknaden desto svårare komma in.

Så jag är tveksam till att jag själv skulle vilja bo på de premisserna men jag skulle ändå aldrig släppa in någon annan om jag väl lyckats fixa ett hus för mig själv.

Jag förstår honom. Om  ni haft det knackigt under småbarnsåren, så är det självklart att han vill behålla sitt hus. Varför löste ni inte detta direkt när du flyttade in? Du har ju ändå bott där i 8 år, och skaffat barn med honom. 

Varför inte anta hans erbjudande att gör vid, han betalar ju. Då kan du få ett hus du trivs i, och ert förhållande kan bli bättre. Känns futtigt att ert barn ska bli skilsmässobarn bara för att du måste köpa dig in i hans hus.