Flickvän tog livet av sig

Min dotters pojkvän tog livet av sig. Hon ville inte heller gå till kurator eller psykolog, men hon pratade och ältade med oss i familjen. Det måste man nog göra för att själv överleva. Nu, efter 10 år, lever hon tillsammans med barn och man, och hon mår bra faktiskt.

Här är en tråd med en annan ung person som sörjer just nu. Kanske hon vill ha kontakt med dig? gamla.familjeliv.se/Forum-4-304/m76863951.html

Vad jobbigt. Jag beklagar sorgen. 

Du skriver att det inte blir bättre. För en så stor sorg är ett par veckor ingenting, utan det är fullt naturligt att det känns lika jobbigt fortfarande. I början är man ofta också i chockfas. 

Så skönt att du har familj och vänner som finns där för dig. För många räcker det, för andra behövs professionell hjälp. När man varit med om ett trauma och sörjer, behöver man också älta samma sak om och om igen. Grupper för andra som varit med om liknande kan hjälpa mycket. 

Med tanke på att du inte kunnat sova sedan det hände, kunde det vara bra att uppsöka vårdcentralen, så att du kan få någon medicin som hjälper dig att sova i denna akuta fas. Utan sömn blir det alldeles för jobbigt att orka. Om du studerar behöver du också sjukintyg så du inte får problem med CSN. Om du har svårt att äta, be gärna familj eller vänner om hjälp med att laga god mat, sätta fram mat etc. 

Skickar en stor, varm kram till dig.

Jag känner med dig. Förlust av en kär är hemskt och det du går igenom är självklart enormt svårt. Jag vill mest uttrycka min sympati och hoppas att du söker allt (seriöst) stöd du kan få de. Isolering är det sämsta.
Detta är tungt och kräver sitt sorgearbete.

Tänk på att även om det tar emot så behöver du proffs som kan hjälpa dig. Jag vet att du inte vill, men du behöver det.
Ungdomshälsan om du är yngre. Har mottagning på nätet www.umo.se Om man vill börja med att chatta.

Finns också telefonlinjer, som jourhavande kompis. Kan tipsa dig om livlinan som samlar organisationer som ger hjälp.

www.livlinan.org

Terapi hos privat psykolog t ex, kan vara ett alternativ. Man kan få remiss från vårdcentral.

Min pojkvän gick också bort för drygt 4 mån sen i en självorsakad olycka som jag också hade viss del i. Jag saknar honom så mycket, gråter fortfarande varje dag. Jag önskar jag kunde säga till dig att det blivit lättare. Det kanske det blir någon gång, men inte än alla fall. Jag kan fortfarande glömma att han är borta, tex sitta och tänka på vad vi ska äta till middag, gå runt och le åt någon rolig situation vi upplevt tillsammans... och sen återgår tankarna till verkligheten och BAAM! Vi kommer aldrig mer laga middag. Vi kommer aldrig mer uppleva något tillsammans. Vi kommer aldrig göra någonting alls igen för han finns inte mer. Jag skriver detta med tårarna rinnande. Han kommer alltid fattas mig.

Jag beklagar verkligen din förlust.