Föräldrarlediga-Hur mycket tid tid ägnar ni åt era barn?

Läkarhustru skrev 2016-12-12 12:55:01 följande:

Jag har ett sk överlevnadsbarn som bara kan sova på mig (efter mycket om och men) samt inte kan vara själv (inte ens om jag är precis bredvid eller på annat sätt inom synhåll). Vägrar vagn. Är idag 7 månader och jag bär all vaken tid och sover/vilar med bebis när hon behöver sova. Finns ingen som helst fritid. Hänt några gånger att jag kunnat gå upp på kvällen när hon somnat för natten i min och min mans säng. Då kan jag vara uppe någon timme men hon vaknar sen och undrar var jag är... Hehe. Kolikskrik om man inte har henne i famnen hud mot hud. Och ja vi har testat allt från magdroppar till akupunktur. Bebis vill helt enkelt vara nära. Hela tiden.

Kan du inte ha barnet i bärsele på ryggen? Det sover där medan du lagar middag och plockar lite hemma. Alltså, barnet måste få tid på golvet också, sitta och träna på att åla/krypa? Hur gör ni med det?

(Sedan heter de bebisEN - varför formulera sig som ett småbarn?)

Gina43

Äldre 25 Dec 21:57

#12

Barnen får mycket fokustid under dagen, men jag är inte 100% fokuserad på dem jämt - ibland får de hänga med på det som jag behöver få gjort för att vardagen ska flyta. Tror generellt att barn har mer fokustid av sina föräldrar idag än för bara en generation sedan. Min mamma lekte exempelvis inte mycket med oss har hon berättat. Inte fanns det plattor med appar då heller så vi barn pysslade en del själva med våra leksaker eller hade helt enkelt inget särskilt för oss ibland.

Jag har två småbarn - en 2,5-åring och en 8 månaders. Jag sköter det mesta i hemmet nu när jag är föräldraledig: planera mat, handla (numera hembeställning via mobilen), laga middag, städar det mesta i huset men inte allt, tvättar och plockar. Barnen är ju hemma så de är för det mesta med på det jag gör. Ibland leker tvååringen bra på egen hand, bygger Duplo, tittar i böcker, kör bilar m m och då passar jag på att få saker gjorda (har hyfsat öppen planlösning i hemmet så jag behåller uppsikten).

Jag spenderar förmiddagarna med barnen (och då är vi ofta ute) och när de vaknat efter middagsvilan. Lagar middag sen eftermiddag. Då kan tvååringen ev få lite TV eller spel på platta och yngsta barnet sitter glatt i barnmatstol kortare stunder, pillandes på leksaker en liten stund eller hoppar i hoppgungan.

Jag tycker att det bästa är att jag har middagen klar när min man kommer hem från jobbet. Då blir det inte så sent, vi kan alla äta tillsammans och ha mer kvalitetstid med barnen innan de går och lägger sig. Min man får i alla fall mer tid med barnen då medan jag diskar/fixar en stund efter middagen. Sedan plockar vi ofta mer när barnen lagt sig, hämtar tvätt m m.

Gina43

Äldre 26 Dec 23:50

#17

Läkarhustru skrev 2016-12-26 20:50:23 följande:

Min bebis är inte intresserad av att sova på något annat vis än i min famn, tätt intill bröstet för att amma vid behov. Men tack för förslaget... Min bebis tycker om att vara på golvet om jag är med, hon har nästan sedan födseln visat att hon vill gå och stå exempelvis. Hon har varit tidig med allt utom krypningen, som hon inte övar så mycket på (själv kröp jag aldrig som bebis...). Jag tycker att du låter hjärtlös och osympatisk som skulle låta en liten bebis ligga gråtandes på golvet för att barnet "måste träna" - eller så har du aldrig haft ett överlevnadsbarn och kanske ska vara tyst om sådant du ej vet något om? En liten tanke i all välmening.

PS. Jag var ett överlevnadsbarn och jag kröp aldrig. Har 125 i IQ, mycket god ekonomi (behöver inte jobba, vilket är rätt praktiskt med tanke på rådande omständigheter) och läst universitetsbiologi för skojs skull så det blir folk av oss också. DS.

Var skrev jag att man ska låta barnet ligga skrikandes på golvet? Jag ställde bara en fråga. Var det möjligen poängen att sluta med fjanteriet att skriva "bebis" när det heter "bebisen" som gjorde dig stingslig?

Du vet absolut inget om mina erfarenheter. Mitt äldsta barn var mycket krävande som bebis och bodde i bärsjalen, låg i princip aldrig i vagn, skulle ha bröstet nästan jämt, har samsovits med, skrek högst av alla barn i mammagruppen osv. Det är idag tryggt, nyfiket och är väldigt glad till sinnet. Jodå, krävande barn har jag haft, men ditt barn är säkert ett av de mer krävande i riket och i en klass för sig då!

Jag har full förståelse för att man inte hinner så mycket då, men man kan faktiskt styra lite som förälder. När eller om du har fler barn än ett så kommer du att förstå att man också måste det.

Gina43

Äldre 26 Dec 23:57

#18

Guardiaaan skrev 2016-12-26 22:30:52 följande:

Till en som är okunnig.. vad innebär överlevnadsbarn? Aldrig hört uttrycket förut :)

Det är ett hittepå-ord för ett barn som på olika sätt är närhetskrävande. Ett barn som - om det hade levt på stenåldern - hade sett till att få "haka på" istället för att riskera att bli lämnat/glömt sovandes i grottan och därmed utsatt för fara. Typ så.

Gina43

Äldre 27 Dec 16:38

#22

Läkarhustru skrev 2016-12-27 11:26:25 följande:

Du har säkert haft krävande barn, men överlevnadsbarn är något annat och dina förslag till mig - efter att jag berättat att jag har ett överlevnadsbarn - vittnar om att du hade ett lite mindre krävande barn. Detta sagt utan att förringa din upplevelse förstås.

Angående dina synpunkter på språket så står det dig fritt, jag och bebis(!) är inte så intresserade men det var vänligt av dig att anstränga dig för vår skull.

Vill tillägga att jag städar osv men bär på bebis då, det är inte särskilt effektivt men vill inte att hon ska bli ledsen (vilken förälder vill det?). Beroende på hur det blir med syskon är nog alternativet att ta in städhjälp snarare än att försöka tvinga ett oroligt litet barn att vara själv.

Jag lämnade ett förslag till dig (inte några) och det var att prova att bära barnet på ryggen i sele. Det är något som också kan funka på s k överlevnadsbarn som vill bli burna. Man kan vänja barnet vid att bli buret på ryggen. Det är alltså ingen som föreslagit att man ska "försöka tvinga ett oroligt litet barn att vara själv". Jag tror dock att du inte är öppen för förslag utan är fast i din syn att man inte kan göra annat än på det sätt som du gör (och på det sättet är fast i någon form av offermentalitet). Det är upp till dig.

Om du vill prata och/eller skriva som ett småbarn så är det också upp till dig.

Igen så vet du ju inte så mycket om hur mitt barn var eller läget med det. Jag visste inte att vi hade någon form av "pissing contest" i vem som har det mest krävande barnet.

Du har i alla fall ett friskt barn? Det var inte mitt när det föddes (friskt nu). Det var lång tid på neonatal med matning givna timmar och senare medicinering med specialbeställd medicin vid andra givna tider på dygnet m m. Så visst hade vi en tuff start som föräldrar, tuffare än de flesta med flertalet medicinska utredningar första året, utöver magknip/omogen tarm och stort närhetsbehov. Jag har dock inte samma behov som du verkar ha att påtala hur "speciellt läge just vi har/hade" (och tro att vi är ensamma om det, att iiiingen annan förstååår) utan jag tillhör de som faktiskt har sett hur mycket mer komplicerat man kunde ha fått det och därför är tacksam och ödmjuk inför att det inte var värre. Samtidigt så var vi också öppna för lösningar och för förändring.

Föräldrarlediga-Hur mycket tid tid ägnar ni åt era barn?

INNEHÅLL