• Äldre 22 Oct 12:02
    11038 visningar
    30 svar
    30
    11038

    Gravid vecka 40 och vansinnig på min man

    Vet att många har humörsvängningar hela graviditeten men här har det gått fint fram till sista veckan. Nu är jag bara så otroligt irriterad på min man, och han är också mentalt väldigt frånvarande och så blir jag ännu mer irriterad och så har vi en ond cirkel.

    Är ju inte långt kvar nu (hoppas jag hehe) men vi småbråkar hela tiden och jag vill inte vara nära honom alls utan vill hellre va ifred - och jag skulle verkligen inte vilja åka in till förlossningen när det är så här mellan oss. Tänk om jag inte kan sluta irritera mig där heller? Vi har alltid varit nära och har sett för mig att han ska va världens bästa stöd men nu tänker jag att det inte kommer bli så utan han kommer va frånvarande och jag vilja ha honom långt bort från mig :(

    Nån annan som haft det likt? Hur gick det när det väl drog igång isåfall? Några tips på hur jag kan sluta irritera mig (och nej det är inte bara att bestämma sig, är så arg inom mig att jag kokar ibland och kan inte stänga av det)

  • Svar på tråden Gravid vecka 40 och vansinnig på min man
  • Äldre 22 Oct 12:19
    #1

    Stackars din man..


    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • Äldre 22 Oct 12:28
    #2
    -1
    Frontline skrev 2016-10-22 12:19:36 följande:

    Stackars din man..


    Ja och stackars mig som mår dåligt just sista veckan av graviditeten när jag ska igenom en stor fysisk och psykisk prövning och egentligen behöver vila, efter att ha hållt fanan högt i 9,5 månad. Tycker du inte det?
  • Äldre 22 Oct 12:31
    #3
    Loppan84 skrev 2016-10-22 12:28:14 följande:

    Ja och stackars mig som mår dåligt just sista veckan av graviditeten när jag ska igenom en stor fysisk och psykisk prövning och egentligen behöver vila, efter att ha hållt fanan högt i 9,5 månad. Tycker du inte det?


    Din man ska igenom en stor psykisk prövning också. Jag har aldrig förstått mig på kvinnor som gör graviditeten till något som enbart berör dem. Förlossning likaså. Det är inte bara du som är i slutet på graviditeten.
  • MiasMa­mma
    Äldre 22 Oct 12:32
    #4
    Frontline skrev 2016-10-22 12:19:36 följande:

    Stackars din man..


  • Äldre 22 Oct 12:40
    #5

    Oj, jag hoppas din man står ut......!

  • Äldre 22 Oct 12:44
    #6

    Men ja, släpp det bara eller gå och prata med någon. Graviditeten och det kommande föräldrarskapet är omvälvande och en prövning även för din man. Du har burit barnet - det kan ingen annan säga något om men han har stått ut mitt ditt usla humör under hela tiden. Tror du inte han är rädd att du blivit helt förändrad och aldrig kommer bli "normal" igen? Så nej, inte bara dig det är synd om.

  • Äldre 22 Oct 12:51
    #7
    Linnis92 skrev 2016-10-22 12:44:09 följande:

    Men ja, släpp det bara eller gå och prata med någon. Graviditeten och det kommande föräldrarskapet är omvälvande och en prövning även för din man. Du har burit barnet - det kan ingen annan säga något om men han har stått ut mitt ditt usla humör under hela tiden. Tror du inte han är rädd att du blivit helt förändrad och aldrig kommer bli "normal" igen? Så nej, inte bara dig det är synd om.


    Ok då lägger jag ner denna tråden. Ingen har orkat läsa ts ens en gång. Jag har inte varit på uselt humör och har inte haft humörsvängningar som det står i FÖRSTA meningen i ts.

    Vi har alltså haft 9,5 väldigt fina månader men just nu på upploppet har tydligen nått slagit till hormonellt för jag känner mig arg och hade behövt höra från andra med liknande erfarenhet om det gick över när förlossningen väl satte igång.

    Det var allt. Jah tror knappast min man är särskilt upprörd över att jag varit på ovanligt dåligt humör i 5 dagar av våra 7,5 år ihop så ni behöver inte tycka så synd om hobom - det är jag som oroar mig för att jag ska va känna likadant under förlossningen

    Skulle det va nån annan som fakriskt har nått konstruktivt att komma med så kom gärna med era inspel :)
    Scalaren skrev 2016-10-22 12:40:07 följande:

    Oj, jag hoppas din man står ut......!


    Froken Lokens skrev 2016-10-22 12:31:24 följande:

    Din man ska igenom en stor psykisk prövning också. Jag har aldrig förstått mig på kvinnor som gör graviditeten till något som enbart berör dem. Förlossning likaså. Det är inte bara du som är i slutet på graviditeten.


  • Äldre 22 Oct 12:58
    #8

    Haha trodde jag var dramatisk nu när jag var höggravid men ser att många på FL är ännu värre haha. Kan inte sluta skratta åt formuleringar som att han ska va orolig att "jag aldrig mer ska bli normal", "stått ut med ditt usla humör hela tiden" och "stackars din man" om att va på dåligt humör mindre än en vecka av en hel graviditet?

    Är ni människor verkligen gifta? Har ni verkligen en vardag tillsammans med någon?

    När min man var otroligt dålig i cancer med cellgiftbehandling så var han inte världens charmtroll alla dagar men kan säga att jag inte tänkte en sekund på om det betydde nått för vår framtid eller mina känslor Färm honom - och tror knappast han skulle göra det eller för några dagars bråkande sista veckan av en gravidtet.

    Problemställningen är alltså INTE om vårt förhållande kommer överleva, om det är synd om honom (eller mig) etc utan om den hormonella ilskan brukar bli värre eller Bättee under själva förlossningen?

  • Äldre 22 Oct 12:59
    #9
    +1
    Loppan84 skrev 2016-10-22 12:28:14 följande:
    Ja och stackars mig som mår dåligt just sista veckan av graviditeten när jag ska igenom en stor fysisk och psykisk prövning och egentligen behöver vila, efter att ha hållt fanan högt i 9,5 månad. Tycker du inte det?
    Ja som sagt stackars din man.
    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • MiasMa­mma
    Äldre 22 Oct 13:02
    #10
    Loppan84 skrev 2016-10-22 12:58:25 följande:

    Haha trodde jag var dramatisk nu när jag var höggravid men ser att många på FL är ännu värre haha. Kan inte sluta skratta åt formuleringar som att han ska va orolig att "jag aldrig mer ska bli normal", "stått ut med ditt usla humör hela tiden" och "stackars din man" om att va på dåligt humör mindre än en vecka av en hel graviditet?

    Är ni människor verkligen gifta? Har ni verkligen en vardag tillsammans med någon?

    När min man var otroligt dålig i cancer med cellgiftbehandling så var han inte världens charmtroll alla dagar men kan säga att jag inte tänkte en sekund på om det betydde nått för vår framtid eller mina känslor Färm honom - och tror knappast han skulle göra det eller för några dagars bråkande sista veckan av en gravidtet.

    Problemställningen är alltså INTE om vårt förhållande kommer överleva, om det är synd om honom (eller mig) etc utan om den hormonella ilskan brukar bli värre eller Bättee under själva förlossningen?


    Självklart inte. DU är den enda i hela Sverige som får stå ut med så mycket och dessutom är gravid. 
Svar på tråden Gravid vecka 40 och vansinnig på min man