Anonym (Sorgsen)

Äldre 25 Oct 09:49

29 svar

När kärlek inte räcker...

Jag har alltid trott att kärlek är det enda som krävs för att få en relation att fungera, att älskar man varandra så går allt att lösa. Inser nu att det inte är så.

Jag och min kille har så olika behov, av praktiska skäl så ses vi fem dagar varannan vecka, och ett liv tillsammans på heltid ligger ganska långt in i framtiden dessvärre.

Jag; en person som behöver känna mig älskad och saknad när vi inte ses den övriga tiden. För mig räcker det inte att jag bör förstå att jag är saknad och älskad. Jag behöver mer.

Han; en person som resonerar "jag har ju sagt att jag älskar dig en gång, säger till om läget förändras."

Jag har verkligen försökt kompromissa, jag gör det varje dag. Han däremot är helt kompromisslös och menar att "han är som han är" och han är inte en person som strör ömhetsbetygelser runt sig. Jag ska bara veta hur han känner för han har ju sagt det en gång. Kort och gott.

Detta gör att jag tappar känslor, min relationsfabrik som innehåller avdelningar kärlek, empati, ömhet, glädje, lust, känslor osv får grus i maskinerna och de olika avdelningarna går långsammare och långsammare. 10 dagar i sträck, är det så. 5 dagar i sträck är det bra för då är vi tillsammans och närheten är på ett annat sätt.

Han kommer aldrig ändra sig, han är som han är och jag tror i ärlighetens namn han inte riktigt har förmågan, han tycker det blir kladdigt och kletigt och slänga ömhetsbetygelser omkring sig. Och jag, jag kommer tappa mina känslor för jag kommer känna mig osedd. Vi har redan pratat om detta massor av gånger, och det slutar alltid på samma sätt...varför jag har behov av yttre bekräftelse och hur jag behöver jobba med det. Men att diskutera varför han har svårt att beskriva sina känslor, det "får" jag inte göra. Men, jag håller på att bli lite bitter, sur och irriterad, har inte alls lust att åka till honom på fredag som planerat. Och samtidigt, att ställa ultimatum funkar inte på honom och är inte ett sätt jag vill hantera saker heller.

Så innan vi blir bittra...så måste jag göra slut. Ser liksom ingen annan utväg.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 25 Oct 11:23

#2

AnnaZL skrev 2016-10-25 10:22:06 följande:

Japp, göra slut låter som en bra idé, du verkar ju ha kommit fram till att ni inte vill ha samma sorts relation/han inte kan ge dig det du behöver för att må bra i en relation.

Ja, jag vet. Och min exman var också en man som inte kunde prata om känslor. Fattar inte varför jag hamnar där hela tiden.

Jag dras till de känslomässigt handikappade männen som getingar till socker.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 25 Oct 13:12

#5

AnnaZL skrev 2016-10-25 11:59:09 följande:

Men nu har du insikt och kan välja annorlunda nästa gång!

Det är väl bara det att man inte väljer vem man blir kär i...

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 25 Oct 13:54

#10

Mrs Okänd skrev 2016-10-25 13:15:34 följande:

Men har du funderat på VARFÖR du behöver denna bekräftelse? Han verkar ju ändå älska dig? Själv har jag en man som mycket mer kramig och verbalt kärleksfull än mig. Jag är mer sån att jag tänker att han fattar väl att jag gillar honom eftersom jag valde att bo med honom. Att han märker om kärleken svalnar. Man älskar ju inte mer för att man säger det tre ggr per dag.

Nu är det väl så här att jag inte behöver höra "jag älskar dig" tre gånger per dag. Utan att jag en gång under de 10 dagarna vi är ifrån varandra (och sedan ses vi 5) skulle vilja få höra att han saknar mig eller tänker på mig. Men så är det aldrig. Han säger att han gör det, men han säger det aldrig till mig utan håller det för sig själv.

Jag är inte extrem i mina behov av bekräftelse, inte på något sätt, men när man bara har möjlighet att ses 10 av 30 dagar per månad är det mycket av relationen som sköts på distans, och den vardagliga bekräftelsen som en puss på pannan i förbifarten, hålla i handen när man är på stan, eller de intima samtalen, eller sexet, eller det där kärleksfulla ögonkastet inte finns där så blir saker och ting (för mig) väldigt platt. Och det faktum att det bara är jag som behöver anpassa mig efter hans eventuella svårigheter, han "behöver" inte anpassa sig efter mina behov. Och det känns eningens skevt för mig då jag anser att man måste försöka att kompromissa.

Men givetvis funderar jag på varför jag behöver bekräftelse, och jag vet mycket väl varför, men att jag vet varför hjälper inte riktigt situationen. Och som sagt, jag har inga extrema behov. Men han ger ingen alls när vi inte ses, och det är ju som sagt mycket tid vi inte kan ses på.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 25 Oct 13:57

#11

Anonym (ml) skrev 2016-10-25 13:27:21 följande:

men man märker väl ganska fort om man har mött någon som kan prata om känslor eller inte? Det tycker jag märks nästan på första dejten.

Du får väl helt enkelt vara lite framåt och prata om såna saker tidigt i en ev ny relation, så du märker om du har hittat "rätt sorts partner" eller inte.

Jag har bara varit tillsammans med män som varit mer öppna med sina känslor så för mig är det helt otänkbart att tänka sig ett förhållande med någon som är som du beskriver i TS: Därmed har jag givetvis också sökt efter just den typen, och de finns.

Jag upplevde honom som ganska känslig i början, men insåg efter ett tag att det var mer om han såg något sorgligt på film eller liknande. Och egentligen är han ganska känslig och har lätt till gråt generellt. Men just att prata om kärlekskänslor är ett bekymmer. Men det tog faktiskt ett tag innan jag tänkte på det. Kanske för att jag inte själv hade de behovet till en början innan vi blev mer seriösa.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 25 Oct 13:59

#12

Anonym (Mia) skrev 2016-10-25 13:50:15 följande:

Jag tror att ni är alldeles för olika för att ni ska må bra i längden. Personligen är jag mer som din kille, jag lever i nuet och när jag är på jobbet eller någon aktivitet så försvinner familjen ur mina tankar. Likadant om mannen är borta på jobb i några dagar, då släpper jag honom ur tankarna och blir faktiskt lite förvånad när han skickar sms. Som tur är så är han likadan. Jag har varit tillsammans med killar som vill ha kontakt och bekräftelse hela tiden och det driver mig till vansinne. Så jag tror helt klart att lika barn leker bäst i det här läget.

Det är ju precis det jag har kommit fram till och det är smärtsamt då jag faktiskt är väldigt kär i honom, vi klaffar på så enormt många andra sätt och hade vi kunnat umgås mer hade jag kunnat leva med hur han är. Men nu är det som det är och jag ser ingen ljusning i umgänget på ganska många år....

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 25 Oct 14:00

#13

Scoops skrev 2016-10-25 13:52:38 följande:

Det är så grymt osexigt med kompromisslösa människor
Med det sagt. När det skiljer sig så mycket mellan er på det planet så borde ni kunna mötas på mitten? Ingen borde behöva dra hela lasset av att anpassa sig efter den andre, det borde bägge göra

Det är ju en annan sak...hans ovilja att kompromissa...att det bara är jag som ska det. Det retar gallfeber i mig.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 26 Oct 10:16

#20

Presens skrev 2016-10-25 15:34:58 följande:

Visar han inte kärlek på andra sätt än i ord?

Absolut. Men vi ses så lite, den mesta tiden av vår relation är på distans vilket gör att orden behövs som komplement.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 26 Oct 10:19

#21

Anonym (mickis) skrev 2016-10-25 20:51:16 följande:

Men snälla ! Du behöver gå i terapi.
Sök hjälp i stället för att göra slut för i nästa förhållande är det något annat
som inte är tillräckligt från din partners sida.

Behöver jag gå i terapi för att jag en gång på 10 dagar behöver höra att jag är saknad/älskad? Tänker att det är ganska normalt att ha ett sådant behov.

En relation är givande och tagande och man behöver kompromissa, han gör det inte alls just nu utan enbart jag. Och ändå är jag den med problem? Man kan väl lika gärna säga att han har problem och behöver gå i terapi. Om man nu behöver dra terapikortet.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 26 Oct 10:20

#22

Mrs Okänd skrev 2016-10-25 20:29:06 följande:

Men hör han av sig och vill prata och liknande sker är det alltid du?

Han hör av sig men jag gör det mer.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 26 Oct 18:34

#27

Anonym (Mia) skrev 2016-10-26 13:22:37 följande:

Å andra sidan kräver han att ts ska förstå spanska. Vore det inte bättre då att de pratar engelska tillsammans så att båda två får anstränga sig lite men fortfarande får vara kvar i sin egen komfortzon.

Men jag tror att de helt enkelt har så olika behov att de inte kommer göra varandra lyckliga i längden.

Precis så känner jag också.

Ja, det är väl det som känns så sorgligt. :( För på många plan gör vi varandra väldigt lyckliga. Och helt krasst, egentligen är väl det största problemet att vi ses så lite...hade vi haft mer tid ihop hade dessa problem inte funnits då han är bra på irl bekräftelse.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 26 Oct 18:37

#28

Anonym (:/) skrev 2016-10-26 13:23:13 följande:

Förstår att du vill ha lite bekräftelse på att han älskar dig och saknat dig om ni inte ses på en tid. Men...

Har själv tvärtom, det är jobbigt oxå.. Vi ses av olika själ bara nån gång i veckan ( pga avstånd och barn på varsitt håll vilket snart känns ohållbart).

När vi väl ses är det underbart och vi gosar och umgås tätt intilli princip från det att vi ses tills den ene åker.

Han överöser mig med kärleks betygelser och för mig blir det lite för bra :(.

Får höra det typ 5-10 ggr på telefon och sms när vi ej ses. Varje dag!

Ärligt talat så börjar det kväva mig. Frågan kommer såklart oftast oxå. " Älskar du mig"?

Men jaa! Säger ju det!

Så det beror ju på hur och när det sägs.

Spontant för mig att säga det är när vi säger godnatt på telefon och när vi älskar.

Men att nästan bli tvingad varje dag. Nää. Fundera lite på hur och när det sägs..

Alltså, han har sagt det två gånger. En gång efter att jag sa det och en gång typ "....men det är ju därför jag älskar dig så mycket"...dvs i en mening.

Det är inte "jag älskar dig" jag saknar att höra, utan mer....jag saknar dig, jag längtar tills vi ses osv, någon enda gång under de perioderna vi inte ses. För det gör att jag känner mig oälskad, när jag känner mig oälskad sätter jag upp alla murar jag har och slutligen tappar jag känslor och till slut gör jag slut. Exakt så blev det med min exman.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 26 Oct 18:38

#29

Mrs Okänd skrev 2016-10-26 15:42:11 följande:

Hur ofta pratar ni?

Vi pratar i telefon varannan dag ungefär och skickar ca 2-3 sms var per dag.

När kärlek inte räcker...

INNEHÅLL