Partner med ADHD - tips!

Anonym (Adhd-mamma) skrev 2016-10-29 23:28:51 följande:

Det låter jobbigt och som att du har en ängels tålamod med hans **hålsbeteende. Du får förlåta mig men varför jag skriver krasst är för att det finns så många trådar här där just kvinnor vänder ut och in på sig och letar förklaringar till beteenden som i andra sammanhang och jämbördiga förhållanden skulle fått kalla handen. Som jag skrev i mitt första inlägg så tycker jag att ni anhöriga ska stå på er och inte bända och skära ner massor på era högst normala krav på en vuxen relation pga "oss" med olika diagnoser. Även om det finns klart svårare varianter av adhd så är det ingen utvecklingsstörning och ingen psykos vi har. Din partner borde ta ett större ansvar för sina reaktioner, oavsett vad de beror på. Det du skriver om vad som är vanligt är så vi brukar prata om barn med adhd, inte vuxna män och definitivt inte vuxna kvinnor med adhd.

Men hur ska han ta ansvar för sina känslor och sitt beteende? De är ju en del av hans funktionsnedsättning. Impulsivitet och känslosvallningar är ju en del av problematiken så att säga. Läkemedelsbehandling är mig veterligen den enda effektiva behandlingen för att komma till rätta med den problematiken men inte ens den gör några mirakel.

Ts, acceptera din sambo som han är eller lämna honom. Det finns inget annat.

Anonym (damp-bruden)

Äldre 30 Oct 13:20

#37

Anonym (Adhd-mamma) skrev 2016-10-30 10:45:52 följande:

Genom att ta ansvar för sin funktionsnedsättning och förebygga de konsekvenser den får i andras liv när man uppför sig som en stor bebis. Att sura i timmar och dagar är inget impulsivt och oavsett om det tillhör något annat bekymmer eller adhd:n han har så är han ju medveten och då ökar ansvaret. Det är både skrämmande och fascinerande hur just kvinnor lägger ner sin själ i milslånga funderingar om "kan det bero på detta..?", "kan det vara att han tänker så här..?", "jag tror han tänker a så därför gör han b och därför hände c fast en annan gång hände d och alltihop drabbade mig, fast mest lider ju han" osv osv.

Jag tycker vården har ett stort ansvar att hjälpa den normalintelligente som har en NPF att ta ansvar för sina konsekvenser och sluta lasta familjen att slå knut på sig själva och tysta förväntas lyssna på den funtionsnedsattes överanvändning av "take it or leave it, så här är jag!"

Helt irrelevant att prata om vad som är rimligt eller normalt. Alla är som de är. Oavsett funktionsnedsättning eller inte. Man kan inte göra om en annan människa. Det är upp till var och en att bestämma vad man står ut med och vad man värdesätter mest i en partner och relation. Står man inte ut med sin partner är man fri att lämna och bör också göra det.

Anonym (damp-bruden)

Äldre 30 Oct 13:22

#38

Anonym (Adhd-mamma) skrev 2016-10-30 10:45:52 följande:

Genom att ta ansvar för sin funktionsnedsättning och förebygga de konsekvenser den får i andras liv när man uppför sig som en stor bebis. Att sura i timmar och dagar är inget impulsivt och oavsett om det tillhör något annat bekymmer eller adhd:n han har så är han ju medveten och då ökar ansvaret. Det är både skrämmande och fascinerande hur just kvinnor lägger ner sin själ i milslånga funderingar om "kan det bero på detta..?", "kan det vara att han tänker så här..?", "jag tror han tänker a så därför gör han b och därför hände c fast en annan gång hände d och alltihop drabbade mig, fast mest lider ju han" osv osv.

Jag tycker vården har ett stort ansvar att hjälpa den normalintelligente som har en NPF att ta ansvar för sina konsekvenser och sluta lasta familjen att slå knut på sig själva och tysta förväntas lyssna på den funtionsnedsattes överanvändning av "take it or leave it, så här är jag!"

Eller så kan vården hellre hjälpa anhöriga att ta ansvar för sig själv genom att lära de att sätta gränser eller lämna om det inte passar.

Anonym (damp-bruden)

Äldre 30 Oct 13:32

#40

Anonym (Adhd-mamma) skrev 2016-10-30 10:51:25 följande:

Jag måste fråga dig, tycker du att vi med adhd ens är lämpliga att ha barn om du menar att vi inte kan ta ansvar för våra känslor och beteenden?

Vad menar du med att ta ansvar för sitt beteende? Det är ju ett fullständigt abstrakt begrepp som saknar relevans någon annanstans än i juridiken.

Alla människor tvingas genomlida konsekvenserna att sitt beteende oavsett om de vill eller inte. Om man syftar till det så är alla per automatik ansvariga för sina handlingar.

Det jag tror att du menar är om man inte kan förvänta sig att människor med adhd ska klara av att kontrollera och modulera sitt beteende i stunden. Nja alla människor har mer eller mindre svårt att i stunden reglera sitt beteende. Men detta är givetvis extra svårt för de med adhd på grund av deras hjärnaavvikelse. Givetvis kan man kompensera för det genom förebyggande extraarbete (planering, sköta om sitt mående etc) och nöta in vissa beteenden så att de blir automatiska. Men det förändrar inte faktum att det per definition är svårare för dem med adhd att reglera sig själv i stunden.

Om folk med adhd är lämpliga att ta hand om barn berr på en massa olika faktorer varav den den enda som betyder något är barnens mående.

Anonym (damp-bruden)

Äldre 30 Oct 13:32

#41

Anonym (Border) skrev 2016-10-30 13:23:23 följande:

Det jobbigaste med personer med ADHD är bristen på impulskontroll, aggressiviteten och oförmåga att ta kritik!

Ingen som tvingar dig att umgås med oss.

Anonym (damp-bruden)

Äldre 30 Oct 13:50

#45

Anonym (Adhd-mamma) skrev 2016-10-30 13:39:16 följande:

Ja självklart, det också. Men det är den sämsta av ursäkter att anhöriga tydligen kan "läras saker" men inte personer med NPF.

Vi med NPF är inte inlärningsresistenta bara för att det främst är genom att kompensera för svårigheterna snarare än att förändras "i kärnan" som vi lär oss fungera bättre. Eget ansvar ligger hos båda i en relation. Det är inte så svart/vitt som att enda alternativet är "stick om det inte passar". Så handlingssvaga och hjälplösa är inte vi med diagnos.

Men folk som kämpar med 'omöjliga' anhöriga måste ju inse att antingen kan eller vill den anhöriga inte förändras. Vilket kvittar ju kanske. Den anhöriga måste acceptera läget som det är och inse att man inte kan kräva något av andra och egentligen inte kan förändra på någon annans beteende än ens egna. Man kan ju inte kräva att andra ska 'ta ansvar för sina liv'. Man kan bara 'ta ansvar för sitt egna liv'. Den anhöriga är ju fri att skapa sitt eget liv och har också ett ansvar för sin egen lycka. Och lämna relationen om den orsakar mer negativt än positivt.

Anonym (damp-bruden)

Äldre 30 Oct 13:51

#46

Anonym (Border) skrev 2016-10-30 13:46:04 följande:

Tyvärr måste jag det!

Ingen som tvingar dig till någonting.

Anonym (damp-bruden)

Äldre 30 Oct 15:55

#52

Anonym (Adhd-mamma) skrev 2016-10-30 14:53:18 följande:

@Himla.

Nej jag läser här och har genom åren sett alla återkommande uppmaningar om "take it or leave it" och hur det används som en ursäkt. Antingen av folk här eller att anhöriga skriver om hur de förväntas acceptera omänskligt mycket. Vad har det med konflikträdsla att göra? Är du konflikträdd?

'Take it or leave it' handlar inte om någon ursäkt utan om hälsosam gränssättning. Passar det inte för någon att umgås med mig så är de fria att dumpa mig. Eller så dumpar jag dem. Jag är den jag är och förväntar mig acceptans. Förväntar mig inte att alla ska palla med mig men de som vill ha mig i sitt liv får försöka göra det utan större gnäll.

Det är precis som vilken annan relation som helst. Man ska inte försöka göra om människor.

Partner med ADHD - tips!

INNEHÅLL