Inlägg från: Anonym (Adhd-mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Adhd-mamma)

    Partner med ADHD - tips!

    Låt dig inte luras att vi vuxna med adhd skulle ha "oförmåga" att planera, det säger vi inte ens om barn med adhd. Brister ja. Men om risken är att bli förälder åt en partner så är det inte pga adhd:n utan något annat. Du vet väl att vi delvis "växer i" vår adhd ganska väl från övre tonår och uppåt? Eller har vården eller din partner slagit i dig något annat? Jag tycker synd om anhöriga som har kämpat och sedan får höra av vård och partner att de måste skrapa ihop ännu lite till förståelse och support.

    Mitt absolut bästa tips är normal förståelse och ödmjukhet inför att någon har en funktionsnedsättning som den får kämpa med, men gör det aldrig till din egen kamp för en vuxen partner.

  • Anonym (Adhd-mamma)
    YesMaster skrev 2016-10-29 22:00:35 följande:

    Kanske har detta tagits upp redan, men en sak som hjälper är att ändra på meningar som innehåller "du gör fel", "gör inte sådär" och liknande med anklagande ton. Säg istället att h*n kan prova detta och se om det funkar bättre.

    När jag fick veta att min pojkvän hade grov adhd för x antal år sedan så läste jag på allt jag kunde hitta om ämnet, hur man skulle bete sig emot en som har adhd (det var inte lika massdiagnostiserat då som det är idag) och feedbacken jag fått med åren var att jag är den enda som förstår honom, vet hur jag ska hantera diskussioner osv.

    På den tiden fanns det inte mycket att läsa om det faktiskt, och jag kan tänka mig att det finns blandat att läsa om det nu så var källkritisk.


    Det som du mfl tar upp om att vara kritikkänslig har överhuvudtaget inte med adhd att göra.
    Flisan79 skrev 2016-10-29 21:48:04 följande:

    En annan sak man kan säga är "ta inte ut din ilska över xxxxxxx på mig, jag har inget med det att göra", eftersom att många bråk eller snäsningar egentligen handlar om annat.

    Min man kan även ha svårt att själv vända på saken så jag måste ofta säga "om jag skulle säga xxxxx eller göra xxxxx, hur skulle du uppfatta det?"


    Förstår inte ditt syfte med att alltid påstå att en massa autistiska symtom är adhd. De exempel du kommer med här är inte adhd.
  • Anonym (Adhd-mamma)
    YesMaster skrev 2016-10-29 22:15:39 följande:

    Fast nu delar vi med oss av våra egna erfarenheter, och det spelar ingen roll vad du tycker om dom, det gör dom inte mindre sanna.

    Det jag skrev har definitivt med adhd att göra, jisses...

    Kliv ner ifrån din höga häst och dela med dig av dina egna erfarenheter istället, det är nog mer hjälpsamt för TS.


    TS säger "Jag är själv ny på området och känner mig lite handfallen" och fortsätter att hen är rädd att hamna i en föräldraroll. Då hjälper knappast felaktigheter om adhd som dikterar ngt slags hänsyn för ngt som inte alls är adhd. Så kliv du ner från din höga häst själv om du har svårt att ta kritik

    Att du har partner-erfarenheter betyder inte att allt är adhd-erfarenheter.
  • Anonym (Adhd-mamma)

    Det där låter mer åt borderline-hållet eller drag av något annat. Att en vuxen beter sig som en svår 13-åring är inte adhd bara för att den råkar ha det också. Han låter ju inte riktigt klok som styr sin omgivning med ett sånt jäkla humör.

  • Anonym (Adhd-mamma)
    Anonym (Handfallen) skrev 2016-10-29 23:09:03 följande:

    Jag antar att du svarar på mitt gigantiska inlägg. :)

    Han har inte borderline och han styr inte sin omgivning med sitt humör. Det är VÅRA konflikter han inte klarar av att hantera. Kanske för att jag är den som han har närmast och älskar mest, efter barnen då..

    Sen kanske det är så som du skriver, att det inte är typiskt för människor med adhd att vara kritikkänsliga, men vad jag vet så har många med den diagnosen svårt att hantera sina känslor och svårt att hantera ilska. Han tänker inte riktigt på konsekvenserna och har svårt att känna mer än en känsla i taget. Är han arg, ja då fastnar han i det. Är han orolig, då är han enbart orolig. Är han glad, så är han ofantligt glad osv.

    Jag upplever det hela som att han har svårt att tygla sin ilska och att han säger massa saker i det tillståndet på impuls, vilket bidrar till massa onödigt lidande för oss båda.


    Det låter jobbigt och som att du har en ängels tålamod med hans **hålsbeteende. Du får förlåta mig men varför jag skriver krasst är för att det finns så många trådar här där just kvinnor vänder ut och in på sig och letar förklaringar till beteenden som i andra sammanhang och jämbördiga förhållanden skulle fått kalla handen. Som jag skrev i mitt första inlägg så tycker jag att ni anhöriga ska stå på er och inte bända och skära ner massor på era högst normala krav på en vuxen relation pga "oss" med olika diagnoser. Även om det finns klart svårare varianter av adhd så är det ingen utvecklingsstörning och ingen psykos vi har. Din partner borde ta ett större ansvar för sina reaktioner, oavsett vad de beror på. Det du skriver om vad som är vanligt är så vi brukar prata om barn med adhd, inte vuxna män och definitivt inte vuxna kvinnor med adhd.
  • Anonym (Adhd-mamma)
    YesMaster skrev 2016-10-29 23:21:39 följande:

    Mja....har lite svårt att tro att adhd-mamma vet mer än den som haft diagnosen i snart 30 år.

    Utöver diagnoserna så ska man tänka på att vissa har stark personlighet. Jag själv har ingen diagnos men har samma personlighet som man kan läsa om vissa diagnoser.

    Man kan ha en beroende-personlighet också, villet kan förknippas med vissa diagnoser. Att man lätt fastnar i saker under en tid osv.

    Så som det ser ut idag så är jag diagnos-kritisk faktiskt.


    Jag är en mamma som haft adhd i 42 år. Eftersom du nu mäter kunskap i antal år med egen funktionsnedsättning. Att jag arbetar med det varje dag och även är anhörig ger mig viss kunskap ja.
  • Anonym (Adhd-mamma)
    YesMaster skrev 2016-10-29 23:43:16 följande:

    Wow, nån försöker göra sin Lördag lite mer dramatisk. Herregud lägg ner nu, det börjar bli komiskt xD

    Jag misstog mig på din anonyma signatur och trodde du var mamma till ett barn med adhd endast, men du verkar inte ha levt med en man med adhd?

    Din verklighet är just det - DIN! Inte oss andras


    Jo det har jag. Kaka söker ofta maka, antingen en medberoende som på FL eller en annan med adhd. Diagnoskriterierna formas inte i din verklighet utan i diagnosmanualerna, hur ogärna du än vill det och hur mycket drama du än spelar upp med dina "30 år". Svårt att ha fel och kritikkänslig? Vissa beskriver sin likhet med sin partner tydligen. Sluta sprida påhitt om adhd, den har alldeles tillräckligt många avigsidor utan det.
  • Anonym (Adhd-mamma)
    Anonym (damp-bruden) skrev 2016-10-30 10:29:34 följande:

    Men hur ska han ta ansvar för sina känslor och sitt beteende? De är ju en del av hans funktionsnedsättning. Impulsivitet och känslosvallningar är ju en del av problematiken så att säga. Läkemedelsbehandling är mig veterligen den enda effektiva behandlingen för att komma till rätta med den problematiken men inte ens den gör några mirakel.

    Ts, acceptera din sambo som han är eller lämna honom. Det finns inget annat.


    Genom att ta ansvar för sin funktionsnedsättning och förebygga de konsekvenser den får i andras liv när man uppför sig som en stor bebis. Att sura i timmar och dagar är inget impulsivt och oavsett om det tillhör något annat bekymmer eller adhd:n han har så är han ju medveten och då ökar ansvaret. Det är både skrämmande och fascinerande hur just kvinnor lägger ner sin själ i milslånga funderingar om "kan det bero på detta..?", "kan det vara att han tänker så här..?", "jag tror han tänker a så därför gör han b och därför hände c fast en annan gång hände d och alltihop drabbade mig, fast mest lider ju han" osv osv.

    Jag tycker vården har ett stort ansvar att hjälpa den normalintelligente som har en NPF att ta ansvar för sina konsekvenser och sluta lasta familjen att slå knut på sig själva och tysta förväntas lyssna på den funtionsnedsattes överanvändning av "take it or leave it, så här är jag!"
  • Anonym (Adhd-mamma)
    Anonym (damp-bruden) skrev 2016-10-30 10:29:34 följande:

    Men hur ska han ta ansvar för sina känslor och sitt beteende? De är ju en del av hans funktionsnedsättning.


    Jag måste fråga dig, tycker du att vi med adhd ens är lämpliga att ha barn om du menar att vi inte kan ta ansvar för våra känslor och beteenden?
  • Anonym (Adhd-mamma)
    Anonym (damp-bruden) skrev 2016-10-30 13:22:19 följande:

    Eller så kan vården hellre hjälpa anhöriga att ta ansvar för sig själv genom att lära de att sätta gränser eller lämna om det inte passar.


    Ja självklart, det också. Men det är den sämsta av ursäkter att anhöriga tydligen kan "läras saker" men inte personer med NPF.

    Vi med NPF är inte inlärningsresistenta bara för att det främst är genom att kompensera för svårigheterna snarare än att förändras "i kärnan" som vi lär oss fungera bättre. Eget ansvar ligger hos båda i en relation. Det är inte så svart/vitt som att enda alternativet är "stick om det inte passar". Så handlingssvaga och hjälplösa är inte vi med diagnos.
  • Anonym (Adhd-mamma)
    Anonym (damp-bruden) skrev 2016-10-30 13:32:05 följande:

    Vad menar du med att ta ansvar för sitt beteende? Det är ju ett fullständigt abstrakt begrepp som saknar relevans någon annanstans än i juridiken.

    Alla människor tvingas genomlida konsekvenserna att sitt beteende oavsett om de vill eller inte. Om man syftar till det så är alla per automatik ansvariga för sina handlingar.

    Det jag tror att du menar är om man inte kan förvänta sig att människor med adhd ska klara av att kontrollera och modulera sitt beteende i stunden. Nja alla människor har mer eller mindre svårt att i stunden reglera sitt beteende. Men detta är givetvis extra svårt för de med adhd på grund av deras hjärnaavvikelse. Givetvis kan man kompensera för det genom förebyggande extraarbete (planering, sköta om sitt mående etc) och nöta in vissa beteenden så att de blir automatiska. Men det förändrar inte faktum att det per definition är svårare för dem med adhd att reglera sig själv i stunden.

    Om folk med adhd är lämpliga att ta hand om barn berr på en massa olika faktorer varav den den enda som betyder något är barnens mående.


    Jag citerade dig "Men hur ska han ta ansvar för sina känslor och sitt beteende? De är ju en del av hans funktionsnedsättning", innan jag skrev min fråga. Det är ju dina ord.
  • Anonym (Adhd-mamma)
    Anonym (damp-bruden) skrev 2016-10-30 13:50:26 följande:

    Men folk som kämpar med 'omöjliga' anhöriga måste ju inse att antingen kan eller vill den anhöriga inte förändras. Vilket kvittar ju kanske. Den anhöriga måste acceptera läget som det är och inse att man inte kan kräva något av andra och egentligen inte kan förändra på någon annans beteende än ens egna. Man kan ju inte kräva att andra ska 'ta ansvar för sina liv'. Man kan bara 'ta ansvar för sitt egna liv'. Den anhöriga är ju fri att skapa sitt eget liv och har också ett ansvar för sin egen lycka. Och lämna relationen om den orsakar mer negativt än positivt.


    Det har väl inget påstått heller? Men trallen att man inte kan förvänta sig något i förändringsväg av oss tycker jag är en orimlig inställning av den del av "handikapplobbyn" som jämt kommer dragande med detta när anhöriga försiktigt höjer rösten.
  • Anonym (Adhd-mamma)

    @Himla.

    Nej jag läser här och har genom åren sett alla återkommande uppmaningar om "take it or leave it" och hur det används som en ursäkt. Antingen av folk här eller att anhöriga skriver om hur de förväntas acceptera omänskligt mycket. Vad har det med konflikträdsla att göra? Är du konflikträdd?

  • Anonym (Adhd-mamma)
    Anonym (damp-bruden) skrev 2016-10-30 15:55:57 följande:

    'Take it or leave it' handlar inte om någon ursäkt utan om hälsosam gränssättning. Passar det inte för någon att umgås med mig så är de fria att dumpa mig. Eller så dumpar jag dem. Jag är den jag är och förväntar mig acceptans. Förväntar mig inte att alla ska palla med mig men de som vill ha mig i sitt liv får försöka göra det utan större gnäll.

    Det är precis som vilken annan relation som helst. Man ska inte försöka göra om människor.


    Det handlar inte om att göra om människor. Att göra om människor är just när vissa kräver att partnern utan npf ska anpassa sig in absurdum. Då kan vi prata om att "göra om". Att jämka i ett förhållande är inte speciellt uppseendeväckande vare sig man har en funktionsnedsättning eller inte. Rigiditet är inget drag som gynnar förhållanden.
Svar på tråden Partner med ADHD - tips!