hur har ni det med sexet med era barns mor ?

Det TS beskriver kan jag känna igen mig i. Jag var den kvinnan som inte haft någon lust efter 10 år tillsammans och att man fått 3 barn och min man har alltid tjatat för att få ligga.
Det gick tillslut så långt att jag ställde upp på ?husfridsknull? för att slippa tjat och bråk om vårat icke-existerande sexliv. 

Det vände när vi satte oss ner en dag utan att barnen var hemma och verkligen pratade igenom allt, vad jag behövde för att få tillbaka lusten, att inte det berodde på att jag inte älskade honom eller att jag inte tände på honom. Men att det beror mycket på att man faktiskt ÄR trött och känner sig oattraktiv, att livet med barnen tar så mycket energi att det är skönt att bara få sova och vara ensam. Men vi pratade också om vad han hade för önskan i vårt sexliv tex att få ha sex mer och att han ville känna sig älskad och eftertraktad. 

För mig var det viktigt att slippa tjat och press, att få höra pikar som ?ja vi kan väl gå och lägga oss för man får väl inte ligga ändå?. Att få hitta tillbaka till suget som jag vet fanns men hade hamnat i skymundan. Viktigt var att ta bort pressen att varje beröring måste leda till sex, att han kunde massera mig utan att jag behövde spänna mig för att han snart skulle börja försöka sig på att ligga ändå. 

När han väl började ta på mig och ge komplimanger, massage, små tjyvnyp i rumpan, brösten osv utan att det ledde till något mer så vaknade min kropp. Jag började bli frustrerad över att inte det ledde någonvart någon gång. Även om jag vart kåt så gjorde han inget mer utan mitt initiativ.

Nu har det gått ett år och vi har bättre sex än vi hade som nykära. Men det har tagit tid och engagemang. Jag hade säkert hittat någon att ligga med om vi hade gått isär och känt mig sugen men jag vill inget hellre än att spendera resten av mitt liv med denna fantastiska man som även är min bästa vän.