• Magdalena03

    Behandlas lika?

    Jag tycker man har en skyldighet mot barnen att se till att alla i en familj behandlas lika och lever på samma ekonomiska standard.

  • Magdalena03
    ungbrunett skrev 2016-11-10 17:22:56 följande:

    Det tycker inte jag. Barnets föräldrar har en skyldighet att försörja och sörja för sitt barn. En icke-förälder har det inte. 


    Vilken konstig och tråkig stämning det måste bli i en familj där barnen behandlas olika och får leva på olika ekonomisk standard.
  • Magdalena03
    Dixie skrev 2016-11-10 19:56:12 följande:

    Men hur menar du att det ska fungera när det finns flera föräldrar inblandade, och barnen har kanske styvsyskon hos sina andra föräldrar också - vems ekonomiska möjligheter ska man då utgå från?!


    Jag skulle tycka att det vore rimligt att den som tjänar mer står för en del av kostnaderna för föräldern som tjänar mindre. Så fungerar det i en familj, enligt min mening.
  • Magdalena03
    Dixie skrev 2016-11-10 22:02:54 följande:
    Men om Lisa och Anders har Pelle, Stina och Erik har Kajsa, dessa föräldrar skiljer sig - Lisa och Erik flyttar ihop och har Pelle och Kajsa varannan vecka. Varannan vecka bor Pelle med sin pappa Anders, som har en ny sambo, Karin och hennes barn.

    Så i din rättvisa värld betyder det om Pelle vill börja spela ishockey måste Lisa, Anders, Karin ( och Karins ex-man) Erik och Stina komma överens om att ishockey kostnaderna är rimliga och de alla kan lägga samma summa för resp. barns fritidsintresse!
    Ja, jag förstår att en familjebildning som du beskriver kan försvåra rättvisetänket. Jag tycker ändå att det borde vara en ledstjärna att barnen skall behandlas så rättvist det går. Det behöver ju inte vara någon millimeterrättvisa. Jag lever i en kärnfamilj men även vi är inte millimeterrrättvisa. Min dotter red i några år och sonen spelade fotboll, vi tyckte inte att vi behövde kompensera sonen med extra presenter eller månadspeng för att dotterns idrott var dyrare.
    Nu har jag i princip ingen erfarenhet av skilsmässor, lever i en kärnfamilj och har vuxit upp i ett intakt hem.

    Men jag värjer mig lite mot att så manga verkar se så invidualistiskt på saker och ting. Det är mitt och ditt. Mina och dina barn. För mig är det viktigt att vara en Familj.  
  • Magdalena03
    ungbrunett skrev 2016-11-11 17:26:35 följande:

    Expartnern ska inte skjuta till i sitt ex liv och den nya partnern ska inte skjuta till till sin nya partners kostnader för barnet. Är överenskommelsen 50/50 mellan biologiska föräldrarna så är det fine. Eller vilken uppdelning man nu gör. Men "styvföräldern" ska inte skjuta till eller lägga in ett dyft. Sätter man barn till världen får man lösa deras försörjning, inte någon annan oskyldigs stackares ansvar.


    Oskyldig stackare?

    Är det en bonusförälder vi talar om?

    Eller styvförälder snarare.

    När man bildar familj med någon som har barn så ingår även barnen i ens nya familj.
  • Magdalena03
    Anonym (Pia) skrev 2016-11-11 17:53:14 följande:

    Det är väldigt lätt att uttala sig om något som man själv aldrig har provat...


    Ja, jag antar att det är svårare i verkligheten.

    Jag hoppas att mina barn inte kommer att behövas utsättas för att leva i en styvfamilj, det verkar inte roligt.
  • Magdalena03
    Anonym (Pia) skrev 2016-11-11 18:09:04 följande:

    Om dina barn fick en bonusmamma och hon tog över mammarollen direkt från första dagen, läste alla läxor med dem, badade dem, nattade dem, skjutsade dem till deras aktiviteter, osv. Tror du att barnen skulle känna sig bekväma med det? Eller tror du att barnen hellre vill att deras pappa nattar och läser läxor?


    Det jag sagt är att alla barn i en familj bör leva på samma ekonomiska standard, det tycker jag känns rimligt och rättvist.

    Hela familjen bör leva på samma ekonomiska standard och man bör hjälpas åt.

    Ingår det förresten i mammarollen att göra allt det du räknar upp?

    I vår familj delar vi på läxläsning , nattning och skjutsning.

    Om jag levde i en bonusfamilj skulle jag se det som naturligt att båda de vuxna hjälptes åt med det som behövs. Förhoppningsvis känner de sin bonusförälder så bra att även bonusföräldern kan natta. Vore ju hemskt om barnen tvingades bo med någon de inte har förtroende för.
  • Magdalena03

    Om två människor är så olika som du beskriver tror jag inte att de bör bo ihop.

    Varför inte vara särbo om man ser så olika på livet och har så olika förutsättningar och om den välbärgade inte vill dela med sig?

  • Magdalena03
    KlunsSmurfen skrev 2016-11-11 22:24:36 följande:

    Du jämför två människor med egna barn som nyligen flyttat ihop med din kärnfamilj och utgår ifrån att är det inte som i din familj så är det inte bra för barnen.

    Vi får hoppas att du och din man håller ihop så du inte utsätter barnen för det.

    Hinner de packa upp sina väskor innan du vänder upp och ner på deras liv, förändrar rutiner, aktiviteter, mäta pengar, "låtsasförälder" som leker riktig förälder de första den gör, ska tränga sej på och natta för att det ska stämma in i din mall?

    Du kan inte ta för givet att den nya killen vill göra precis som du gör.

    Det är barn, ta det lite lugnt med dom, jag utgår ifrån att dina barn är nöjda med hur de har det och då kan det bli en stor trygghet för dem. De kanske har fullt upp med att försöka vänja sig och acceptera deras förälder nyss flyttat ihop med någon annan.Om den ena föräldern har det snålt ställt och den andra är ekonomiskt oberoende, den ena är lat och den andra är flitig fixar hushållet och älskar aktiviteter med barnen, det ena barnet har få och billiga saker, den andra har mer än det orkar leka med så förstår jag hur du menar men man ska nog inte ta för givet att det drar åt det hållet.


    Jag skulle absolut inte flytta ihop med någon som jag inte känner väl.

    Det kan man kanske göra vid tjugo men inte när man är vuxen och har barn.

    Jag hoppas också att mitt äktenskap håller livet ut.
  • Magdalena03
    KlunsSmurfen skrev 2016-11-11 22:24:36 följande:

    Du jämför två människor med egna barn som nyligen flyttat ihop med din kärnfamilj och utgår ifrån att är det inte som i din familj så är det inte bra för barnen.

    Vi får hoppas att du och din man håller ihop så du inte utsätter barnen för det.

    Hinner de packa upp sina väskor innan du vänder upp och ner på deras liv, förändrar rutiner, aktiviteter, mäta pengar, "låtsasförälder" som leker riktig förälder de första den gör, ska tränga sej på och natta för att det ska stämma in i din mall?

    Du kan inte ta för givet att den nya killen vill göra precis som du gör.

    Det är barn, ta det lite lugnt med dom, jag utgår ifrån att dina barn är nöjda med hur de har det och då kan det bli en stor trygghet för dem. De kanske har fullt upp med att försöka vänja sig och acceptera deras förälder nyss flyttat ihop med någon annan.Om den ena föräldern har det snålt ställt och den andra är ekonomiskt oberoende, den ena är lat och den andra är flitig fixar hushållet och älskar aktiviteter med barnen, det ena barnet har få och billiga saker, den andra har mer än det orkar leka med så förstår jag hur du menar men man ska nog inte ta för givet att det drar åt det hållet.


    Jag skulle absolut inte flytta ihop med någon som jag inte känner väl.

    Det kan man kanske göra vid tjugo men inte när man är vuxen och har barn.

    Jag hoppas också att mitt äktenskap håller livet ut.
  • Magdalena03
    Dixie skrev 2016-11-12 09:45:27 följande:

    Då är det kanske bättre att du undviker att komma med pekpinnar hur styvfamiljer bör göra - när du själv inte har någon erfarenhet av detta och väljer att utgå från din egen verklighet.


    Ja, jag skall undvika det!
Svar på tråden Behandlas lika?