Behandlas lika?

Jag tror att när båda kommer in med barn så blir det mer uppdelat. Man tar mest ansvar för sina egna barn. Tycker jag verkar helt naturligt. Dessutom är man ju två familjer i en även om man kan få det att kännas så mer eller mindre.

Jag kom in utan barn och min man har två sedan innan. Det har funkat väldigt bra, även om det varit några tuffa perioder. Men de har berott på barnens mamma och ena tonåringen, som hade en tuff tonår. Nu har det lugnat sig och är bra igen. Även om vi nog alla har kvar sår från de perioderna.

I vilket fall så kan ju min man aldrig "ge tillbaka" till mig om du förstår hur jag menar. Allt jag gjort för honom och hans barn kan han ju inte göra för mig. Men Så kan man ju inte gå runt att räkna utan det jag gjort har jag gjort för att jag vill.

Sen så älskar jag självklart våra gemensamma barn på ett helt annat sätt än mina bonusar. Det går inte att jämföra. Men så känner dom för sin mamma också. Och det är helt okej. Sen behandlar jag dom så lika det går. Men alla barn är olika och behöver därför behandlas olika. Jag har däremot jobbat hårt för att alla barnen ska känna sig hemma hos oss. Att de alltid är välkomna. Jag ser det som att vi har 4 döttrar även om jag inte är mamma till två av dom.

Jag tycker man har en skyldighet mot barnen att se till att alla i en familj behandlas lika och lever på samma ekonomiska standard.

Ja. Detta. Mitt barn vill bli nattat av mig, och jag vill natta mitt barn. Jag och bonusen tycker jättemycket om varandra, men det är inte samma sak. 

Jag tycker att det låter jättebra - i teorin. Men i praktiken? Om båda barnen vill att deras respektive förälder ligger bredvid medan de somnar och jag är villig att göra det, men inte min sambo (nu är så inte fallet, men om), ska jag då vägra mitt barn det för att det ska vara rättvist? Om mitt barn har ett intresse, och jag och mitt ex är villiga att lägga de pengarna och den tiden för att hon ska få utöva det, ska vi då låta bli för att min sambo med ex *inte* vill eller kan betala för sitt barn?

Men visst, jag skulle inte ge mitt barn, säg, hundra kronor i veckopeng medan min sambos någorlunda jämnåriga barn får tjugo, och så ska det räcka till samma sak. Det får vi ju synka ihop oss om.

Ja, det låter ju fint i teorin - men inte alltid så lätt att leva upp till - i detta fall finns ju två andra föräldrar att ta hänsyn till och de i sin tur har kanske också partners med egna barn - det blir ju ohållbart att alla ska hålla samma standard.

Jag tycker att fokuset blir fel om man ska eftersträva att jag ska behandla min sambos barn som mina egna. Jag tycker att fokus bör ligga i vad barnen vill. Mina barn blir inte avundsjuka om deras bonuspappa kramar sina barn, shoppar med dom, nattar dom eller vad det nu kan vara. Däremot skulle de nog bli avundsjuka om jag ska behandla mina bonusar exakt lika som mina egna barn. Pussa, krama, gosa, skjutsa, läxor mm för det tar ju väldigt mycket fokus från dom. Då får de ju ännu mindre av mig. Sen att vi behandlar varandra med respekt, alla får kramar, skratt, uppmärksamhet, kläder, mat mm är ju självklart. Så behandlar jag mina vänners barn med. Vi har dessutom såklart samma regler för alla barn, lagar mat tvättar till alla mm. Men att behandla alla barnen exakt lika och som att de vore mina Vill varken mina bonusar eller mina barn. Jag tycker om dem och respekterar dem men de är inte mina barn och jag tycker det är viktigt att de får tid och uppmärksamhet av sin pappa som är den de har umgänge med.

Det tycker inte jag. Barnets föräldrar har en skyldighet att försörja och sörja för sitt barn. En icke-förälder har det inte. 

Bandet till sina biologiska barn kommer nog aldrig att kunna jämföras med sin partners barn. Såvida man inte varit med ifrån den allra första början när barnet bara är något år eller dylikt.

Nej jag tycker nog inte att det är så konstigt att behandla de två grupperna på lite olika sätt.

Vilken konstig och tråkig stämning det måste bli i en familj där barnen behandlas olika och får leva på olika ekonomisk standard.

Men hur menar du att det ska fungera när det finns flera föräldrar inblandade, och barnen har kanske styvsyskon hos sina andra föräldrar också - vems ekonomiska möjligheter ska man då utgå från?!