BF vår/sommar 2017 efter IVF

Min läkare sa att man slutar med lutinus vid första ultraljudet om allt ser bra ut och man ser en gulesäck. Den producerar bl a progesteron som finns i lutinus. Så när man ser gulesäcken så behövs ju inte progesteron utifrån längre.

Vi frågade efter en bild på första ultraljudet och fick ett. Kubtestet görs runt v12-13 med blodprov från v10. Rutinultraljudet görs runt v18. Sen brukar det inte vara några fler ultraljud om det inte är nått som spökar. Vissa kanske görs i slutet för att kolla hur bebisen ligger men är osäker.

Jag är idag i vecka 14 + 2 och har/haft riktigt jobbiga veckor sedan kuben..... Kuben skrämmer upp oss oroliga mammor i onödan och blir det fler barn blir det prover direkt istället för kub. Gjorde kub för ca två veckor sedan och allt var bra tills bm säger att vi har risk för downs syndrom, 1 på 51... Trodde jag skulle sjunka genom jorden, efter allt vi har gått igenom och illamående och kräkningar (som jag fortfarande har, till och med sjukskriven för det), måste vi ta bort barnet och börja om. Känns som om jag har gråtit i två veckor, fruktansvärt. Fick remiss till KS för moderkaksprov (100 procent säkert) som vi fick vänta en vecka på att göra (ej humant). Fick tack och lov svar snabbt, efter två dagar på första proverna att det inte är trisomi 13, 18 eller 21 och att vi väntar en pojke. Grät av lycka och kände åter igen att vi kanske får ett till barn i sommar. De andra proverna på andra kromosomavvikelser får vi förhoppningsvis denna vecka. Risken är liten att det är något men man vet aldrig. Kan inte njuta av graviditeten först allt är klart och jag bryter ihop varje kväll pga detta och illamåendet, hur mycket ska man orka. Tänk om man kunde gå igenom hela graviditeten utan oro. Va ju lite lättad först att man passerat vecka tolv och att barnet levde på ultraljudet och så kom det här. Skönt att skriva av sig lite...

Fick sista provsvaren i torsdags och allt såg bra ut så nu hoppas man bara att barnet lever och att illamåendet snart lägger sig, men nu är man "gravid igen" så att säga. Under dessa veckor kändes graviditeten pausad tills man visste. Det sista man vill är att få ett barn som lider, har jobbat med sjuka barn och deras föräldrar, fruktansvärt det de går igenom. Som mamma slutar man aldrig oroa sig =)

Jag förstår vad du menar, spelar ingen roll vad läkaren säger. Förhoppningsvis ser allt bra ut =)

Jag är idag i vecka 21+6 och har också moderkakan, som jag tror du menar =) i framvägg. Jag känner av sparkarna jättetydligt och när bebben gör kullerbyttor där inne, men det kanske har att göra med att det är andra barnet för när jag väntade första tog det längre tid att känna dessa sparkar. Jag tror att du kommer känna snart, det går verkligen från bubblor ena dagen till riktiga sparkar andra =)

Jag förstår det, man känner garanterat sen i slutet när barnet är så stort och det är så trångt, då känner man varje rörelse. Jag har tyvärr mått väldigt dåligt och mår fortfarande lite illa men kan äta bättre, känner av lite foglossning, halsbränna, förstoppning, trötthet, you name it etc. Ja det är skönt, min bm sa till och med åt min man att han får ta mer ansvar, vilket han redan gjorde och gör. Jag pluggar ju till bm och har praktik så jag försöker klara denna kurs och sen kanske det blir sjukskrivning eftersom jag får lite sammandragningar och foglossning, min bm tyckte jag skulle fundera över det. Säger bebisen ifrån så får jag lyssna men jag kör så länge jag orkar. 

Stort grattis!!!