Jag läser så många trådar om barn med kolik och det verkar som att både Bvc och föräldrar stannar i det faktum att det är kolik och inget kan göras. Man ska bara stå ut.
Men vad säger forskningen? Finns kolik? Har alla dessa skrikande barn utretts för reflux, av kiropraktor, akupunktur, fått mjölkfri kost osv? Finns kolik i alla länder? Ska föräldrar och bebisar bara stå ut med gallskrik i tre månaders tid? Är det rimligt?
Kolik är en uteslutningsdiagnos och innebär per definition att barnet inte har några medicinska åkommor som förklarar skrikigheten. I studier på barn som uppfyller övriga kriterier för kolik (skriker > 3h/dag, 3 ggr/v i 3 veckor) är 95% fullt friska, i 5% hittar man bakomliggande förklaringar som hjärtfel, tarminvagination m.m.
Sen upplever ca en tredjedel av föräldrarna till kolikbarn en förbättring av komjölksfri kost, en tredjedel blir bättre på refluxbehandling o.s.v., men även rena placebobehandlingar ger förbättring hos ca en tredjedel. I princip alla föräldrar upplever att de botat sitt barns kolik på ett eller annat sätt, vilket inte är så konstigt då man hela tiden provar nya saker för att få barnet att sluta skrika - och till slut går ju koliken faktiskt över!
Den här bilden tycker jag är rätt bra. Den visar hur mycket normala barn respektive kolikbarn i genomsnitt skriker under de första veckorna. Notera hur kurvan ser likadan ut för samtliga grupper.
en.citizendium.org/images/thumb/f/f5/Infant_crying_curves.png/450px-Infant_crying_curves.png
Som inlägget ovan beskriver så fint så är ju definitionen på kolik helt enkelt att barnet skriker mycket. Så det är klart att det finns! Men om du däremot menar att kolik i sig skulle vara ett specifikt medicinskt tillstånd, typ en sorts allergi, eller en bakterie eller virus eller liknande. Nja, det är väl inte så troligt. Möjligtvis ett flertal ännu inte upptäckta orsaker.
Men kolik finns ju iaf.
Det jag menar är att jag undrar om det är rimligt av bvc, sjukvården osv att avfärda en väldigt skrikande bebis med att det där är kolik, går inte att göra något och det bara är att avvakta. Dvs om det inte borde utredas mer?
Bara att ibland läser man om bebisar som skrikit i åtta månader i sträck och först sen inser man att de har reflux, jättesvåra eksem (som inte syns), ont i kroppen osv osv. Och det är ju helt vansinnigt att man ska missa sådant för att man bara slängt ut en kolikdiagnos utan grund.
Tänkte likadant. Kolik säger bvc men vad är orsaken då. Roten till problemet! Det är roten man får ta reda på. Bebisar skriker inte för skojs skull utan det har en orsak. I vårt fall var det reflux. Efter behandling inget skrik.
Svår fråga! Jag tycker absolut också man ska utreda allt som går men man kanske tyvärr inte kommer åt problemet alla gånger ändå. Vår äldsta son hade kolik och skrek vad vi än gjorde. Vi förstod inte på lång tid varför han skrek så mycket som bebis. Det är egentligen först nu då han är 9 år som jag tycker mig förstå. Han är en person som är oerhört känslig för olika intryck. Både vad det gäller för mycket folk, ljud, stimulans, dofter, hur kläderna känns, hur han sover och äter m.m. Han har väldigt behov av att få lugn och ro och vara för sig själv. Är till 99 % säker på att allt detta gjorde att han skrek så mycket. Nu kan han ju uttrycka allt det här och vad han mår bra och dåligt av. Men det var ju omöjligt för oss att förstå tidigare!
Det känns som att en utredning tar så pass lång tid att bebisen slutat skrika innan en diagnos fastställs.