Hjälp mej

Först så ta det lugnt för är du gravid har du mycket tid på dig att känna efter och bestämma dig.

Jag kan inte tro att du kommer bli övergiven av släkt och vänner även om de tycker att du varit velig. De kommer glömma det som varit om du behåller och börja se fram emot barnet. Arbetsgivaren kanske blir sur men du har inte planerat barnet och till dem kan du säga att ni skyddat er men det hände ändå. De kan inte göra något och kanske de inte ens blir sura. Jag var projektanställd nyligen på ett år och det var verkligen inte läge med barn men jag blev gravid av misstag, blev sjukskriven under graviditeten och barnet behövde stanna några veckor på sjukhus efter födseln. Jag trodde de skulle bli sura men de var bara glada för min skull och projektet förlängdes även fast jag trodde att det var omöjligt.

Det jag försöker säga är att du klarar det om du vill behålla. Saker löser sig. Det viktiga är dina känslor. Jag tycker du ska ta reda på om du är gravid och kolla med din sambo. Han verkar ju nästan velat att du ska bli det eftersom han ångrar aborten verkar det som. Jag förstår att du inte accepterar något velande från hans sida mer. Kanske du kan säga till honom att om ni ska behålla får han ta föräldraledigheten så det inte krånglar med ditt jobb? Han kan bli överlycklig. Tror hursomhelst att du bör kolla med honom. Kanske han agerar helt tvärtom denna gången. Sedan kan du känna efter vad du vill. Gör du abort så gör det för din skull. Kolla vad han vill men bestäm helt själv.

Jag har också gjort flera aborter och det värsta är att man blir avtrubbad. Jag var jätteledsen efter första. Såg mig som någon som aldrig skulle kunna göra en. Blev dock mer eller mindre tvungen av medicinska skäl. Andra gången var det lättare, tredje gången slentrian. Det är hemskt. Du kan inte ta tillbaka aborten du gjorde och jag förstår att du känner att du sviker det barnet om detta får födas men så är det ju inte. Det blir inte bättre av att göra två saker mot ens känsla. Det kanske tom är det aborterade barnets själ som vill få en till chans att födas i detta barnet.

Tack snälla för ditt svar jag gjorde ett test igår eftermiddag o det visade svagt positivt tanken va att ta ett till imorgon bitti.

Vi har haft ett ganska stormigt förhållande av olika orsaker.,Han är inte pappa till mina 4 barn

Jag vill verkligen hoppas att mina nära inte dömmer o vänder efter ett tag.

Bara känns så konstigt allt,jag älskar mina barn och har länge velat ha flera.

Kanske han blir positivt inställd denna gång men vågar inte tro det för den "kall dusch" som blev efter jag kom överlycklig med ett grav test i april och allt vi gjort för att det skulle bli något och han bara blev helt iskall gör att jag vågar inte tro något annat nu heller.

Men att klara ett barn själv är inget som skrämmer mej och mina 4 är relativt självgående nu,3 tonåringar och en är 20år.

Men kan ju erkänna att jag är konflikt rädd o har en släkt som har mycket åsikter om allt.

Min kusin sa upp kontakten när jag väntade barnet som fick födas ut pga att hon tyckte jag var för gamal och att det va egoistiskt att skaffa en liten när mina barn är i tonåren.

Har drömt så hemska drömmar det sista att det sena missfallet att han ligger där han som va så fin, att vi trodde han va död men han började andas(hemsk dröm) även aborten som gjordes,,att det lilla fostret började klättra upp på mej för att få värme.

Ja ett nytt test imorgon så kanske tankarna klanar mer..

Känner mej hemsk just nu

Tack igen för ditt svar????

Jag hinner inte skriva så mycket nu men ville ändå säga att det märks att du mår dåligt över aborten som varit och att den har skadat din tillit och dina känslor till din man väldigt mycket. Jag tänker att det här kan vara en avgörande sak. Antingen reagerar han på ett bra sätt och då kanske såren i dig efter hur han reagerade sist kan få chans att läka och du kan hitta tillbaka till känslorna för honom och ifall han reagerar dåligt så får du se att det inte bara var panik och sorg över det bortgångna barnet som orsakade hans beteende och då kanske du kan komma vidare på ett annat sätt men inte vara fast i älska fast inte om du förstår hur jag menar?

Och du är - inte - för gammal om du kunde bli gravid :) Kanske din kusin hade varit för gammal i din ålder men du är inte det :)

Tack snälla

Vill bara säga att du inte är för gammal! Är inte långt ifrån din ålder (är själv 38).

Sen kan bara du bestämma vad som är rätt för dig, det enda jag kan råda dig till är att lyssna på dig och bara dig och strunta i dem "yttre" omständigheterna för allt har ändå en förmåga att bara ordna sig.

Önskar dig stort lycka till i det du bestämmer dig för.

Tack ????

Ska verkligen försöka inte tänka på alla andras reaktioner.

Jag har en känsla av att sambon inte riktigt är med på denna graviditet heller..

Han har inte sagt något men jag har känslan (som absolut kan va fel)

Vet inte bara om jag fixar att ta bort detta..har ju som jag nämt innan ångrat jag va så blockerad o lyssnade på hans vägran förra gången.

Men efter den ångest han fick o att han ångrade sej precis efter jag tagit tabl kanske han tänker annorlunda nu.

Och han måste ju oxå haft i bak huvudet dom gånger vi slarvat att det kan faktiskt bli något av det då

Tack för era fina svar

Nu skriver jag igen..jag mår så himla dåligt och känner mej så kluven

Berättade för min chef idag att jag var gravid och att jag inte vet hur jag ska göra.

Pappan till barnet har blivit helt knäpp igen och åkte iväg igår kväll för HAN orkar inte prata om hur vi ska göra just nu för han van trivs på sitt jobb och orkar inte tänka????

Han svarar bara att han vill tänka lite och står bakom hur det ön blir men jag får inte bolla med mina tankar med honom och han kommer med tråkiga o aggressiva påståenden ang att behålla det.

Min chef säger att jag inte kan vara kvar för det är en liten mottagning och han kan inte ha någon som är hemma för Vab osv framöver.

Jag har ju 4 barn innan 13-21 år och dom är mitt allt.

Känner att jag är så ensam just nu för sambon bara stack iväg o sov borta (och drack öl)för jag ville prata igår.

Då är mitt dilemma..flytta och fortsätta graviditeten själv med mina andra barn som jag har varannan vecka och efter mammaledig bli ev arbetslös.Jag är just nu tjänstledig från en natt tjänst som jag inte sagt upp mej från och jobbar mu dagtid.

Men natt är inget bra alternativ om man bor ensam med ett mindre barn.

Min chef (jag har nu )vill hjälpa mej på alla sätt om jag blir ensam med då isf utan bebis för han vill råda mej till att ta bort det.

Får höra att om jag flyttar och blir ensam behövs jag för mina andra barn o så räcker inte tiden till om det finns en liten.

Jag kan tillägga att jag bodde ensam med mina barn efter skilsmässan i 2 år sen har jag flyttat ihop med denna man.

Jag är så kluven.

Jag vet att jag är 41 år jag vet att det blir tufft ekonomiskt jag vet jag har hemmaboende barn tills jag är 60år nästan jag vet att jag måste släppa min tanke att inte lämna barn på dagis 7-17 om man bor ensam.

Men jag hade sån sjuk ångest innan förra aborten som jagverkligen inte ville göra och kan inte riktigt se att jag gör det igen.

Och återigen kommer jag få väldigt många arga sura personer omkring mej som tycker jag väljer fel om jag behåller det o blir av med ett jobb jag stortrivs på.

Vet alla nackdelar med att spara barnet men.....

Jag trodde jag kunde prata med min sambo om detta för att han vet hur illa han gjorde sist.

Men han har helt stängt av och vet inte om han kommer hem idag heller

Han blir arg när jag pratar om abort och blir arg när jag säger att jag inte kan göra det.

För han är så deprimerad pga sitt jobb..

Jag kan prata med honom om han mår dåligt fast jag mår piss men han kan just nu bara tänka på sej själv tydligen.

Jag känner mej såååå ensam..

Kan inte prata med ex min mamma för hon kommer göra allt för jag sak ta bort det för hon tycker jag e gamal och är så lycklig över mitt jobb(en bekant till henne)

Hur i hela friden ska man göra?

Detta är ju sista chansen att få sin lilla som jag velat ett tag.

Men så kommer allt annat runt omkring.Som jobb, ekonomi...fy

Är ledsen för allt just nu.är ledsen för sambons reaktion och att att behandla mej igen och man känner sej som en påse skit

Har återigen lite tid men en tanke bara - om ni behåller och fortsätter ihop så kan väl pappan ta föräldraledigheten och vabbandet så kan du behålla ditt jobb? Han vantrivs ju ändå och mår kanske bättre av att vara hemma ett år eller så?

Det vet du säkert, men din arbetsgivare får inte agera så där, tala med facket så du med all sannolikhet hjälp. Dem kan aldrig neka vab eller föräldradagar graviditet och skulle dem gå in och avsluta din anställning pga graviditet så träder diskrimineringslagen in.