Kost, träning, osunt fixerad..?

Lite fakta först. Är en kvinna närmare 40. Väger nästan 35 kg mer nu än innan första barnet. :/ Är 175 cm lång.

Kört lchf till och från under flera år nu och första omgången gick jag ner 21 kg utan någon egentlig ansträngning. Tror ni att det går lika lätt nu? Icke sa Nicke!

Problemet jag har, och som skulle komma till är att jag kan inte äta nånting utan dåligt samvete! Jo, grönsaker och så förstås. Tänk att få ta en macka eller så helt utan "värdering". (Nu menar jag inte bara ur lchf-synpunkt, utan rent allmänt.)

Det leder till att jag blir så fixerad vid mat och detta leder till, om inte viktuppgång så åtminstone till att inte ett gram lämnar denna frodiga lekamen! På dåligt humör blir jag också. :/
Jag väger nästan 100 kg så 25 kilos övervikt har jag ju minst. Har dock inga problem med hälsan! Det är jag glad över.
Cyklar och promenerar flera ggr i veckan för hälsans skull. :)

Kosmetiskt kan jag också leva med fetman, det som jag tycker är jobbigast är att låren skaver mot varann (främst sommartid), och att trosor och byxor inte vill passa utan liksom åker ner på rumpan när man böjer sig framåt (då mycket sätter sig just på rumpa och lår.) 15 kg kan ju gärna få försvinna!

Känner att risken med denna matfixering istället orsakar det man inte vill - viktuppgång! Eller vad tror ni?

Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka?
Nån som känner igen sig?