Arg på min man (dockskåp)

Jag förstår dig så väl. Jag är en sån som startar upp projekt ideligen och faan ta den som skulle ta ifrån mig det. Jag hade aldrig accepterat det. Men det är jag det.

Nej jag håller såklart med dig om det du säger. Jag reagerade bara så starkt då jag också kommer från en familj där kvinnor har sin "plars" och ska bara göra vissa saker. Det är sjukt irriterande att inte bli litad med att välja rätt bil eller tv själv utan att en man kollar så att allt det tekniska blir rätt tex. Eller att läsa matte eller teknik i uni. Det är typiskt manligt. Att jag ville bli läkare tex skrattade alla åt, även kvinnorna. Alla sa att jag borde bli sköterska istället, som är mer kvinnligt och lätt. Jag är ju bara lilla jag. Jag kan inte bli läkare herregud. Jag är inte smart nog fattar jag väl. Vilken skymf mot sköterskor att man väljer det bara för att är "kvinnligt" och lätt tydligen. Fortvarande än idag accepteras inte jag helt. Alla väntar på ett misstag så får alla rätt. 

Nu är det kanske inte alls så för ts och hennes familj, men ibland kan även en liten sak enligt andra vara det som är pricken över iet. 

Bra ide! Då har dottern två hus som hon kan leka med. Det tror jag bara är roligt. Då kan hon ju leka med flera olika "familjer" samtidigt. =)

A, okej, get your points. Såklart ska jag inte låta julen eller relationer gå i kras över det här, det är bara så det känns just nu. Och tror som (M) påpekar att anledningen till att jag reagerar så starkt är att det finns en underliggande frustration över att bli överkörd som kvinna. Det är överlag en mansdominerad familj, där männen pratar mer, fixar mer, bestämmer mer, och jag hela tiden måste bevisa mig för att inte vara osynlig. (Men ja, en kärleksfull familj som lägger mycket tid på att göra kärleksfulla saker för barnbarnen...)

Din man har såklart gjort fel, inte mer än rätt att du är arg på honom. Jag skulle ha låtit farfar göra dockhuset (han verkade väldigt glad åt det) och sedan efter jul börjar bygga på ett liknande grannhus. Mina barn har flera dockhus (per barn) och de leker med alla. Ska ni ha något till barn? I så fall kan ju du och dottern ha som projekt att bygga dockhus till nya syskonet?

För mig är det ganska naturligt att ta plats och vara tydlig med vad jag tycker och tänker. Så jag kan inte riktigt relatera till det där att känna att man behöver bevisa sig hela tiden. I alla fall inte enbart för att man är kvinna. Men då är jag uppvuxen i en släkt med en kirurg till mormor, mamma som är civilingenjör och mostrar som är högt uppsatta chefer.

Jag tror att det många gånger är kvinnorna själva som sätter sig i underläge. Eftersom de är mer självkritiska än män. Av mina erfarenheter så har också kvinnor också en större tendens att prata runt saker, lägga till en massa osynliga rader och pikar för att sedan bli förbannade/besvikna när mottagaren inte förstår vad som egentligen menas (eftersom denne inte är tankeläsare). För det är ganska ofta man kan höra saker som "lyssna inte på vad jag säger, utan på vad jag menar" från en kvinna. Män tenderar att vara mycket tydligare och rakare i sin kommunikation och säger faktiskt allt som oftast det dem också menar. Och varför ska man ens lyssna på någon som till synes inte vet vad den själv vill/tycker/tänker? Retoriken "jag säger inte alltid det jag menar" inger ju inte direkt förtroende. Men det är bara en teori jag har.

Gjort är gjort, och nu får du slicka såren och svälja stoltheten och så tar du tag i nästa projekt. En märklinbana med omgivande natur, ett projekt som kan pågår i år, det kan ingen ta ifrån dig.

Åh, bygga ett dockhus, det är ett projekt jag ska börja på när jag blir pensionär  och en märklinbana också och.....

Vad taskigt av din man att be sin pappa bakom ryggen på dig att göra det som du sagt till honom att du ville göra. Jag hade tyckt att det är upp till din man att lösa situationen och medla mellan dig och sin pappa eftersom det var han som klantade till det.

Kanske kan det vara ett alternativ att om ni inte vill ha två dockhus så kan svärfar sälja sitt eller ha det hemma hos sig till när barnbarnet kommer och hälsar på? Om han säljer det kan han ge barnbarnet möblerna att ha som extra till dina så att man kan byta ut inredningen om man vill, och om han har kvar dockhuset hos sig kan ju möblerna vara där också.

Klart att du inte ska nöja dig med att få tilldelat jobbet att göra spisen. Vad är det för kvinnosyn de där två har egentligen?

Jag hade blivit skitarg och inte accepterat det.

Jag och mamma var med om samma sak när jag var liten. Mamma nämnde att hon skulle bygga ett dockhus till mig, farfar blev eld och lågor och byggde ett. Mamma skitförbannad, men byggde ett själv ändå. Sedan kom de tillsammans på den smarta idén att bygga en hel dockskåps-stad tillsammans i källaren ute på landet. Min födelsedagspresent gick ifrån att vara ett litet hus till att bli en lien by med 4 hem, kyrka, torg med affärslänga, torgstånd, stadshus med riktig klocka som slår än idag, bondgård med uthus och minityrdjur. Alla hus kan öppnas, minityrerna finns kvar och mina barn leker med det idag.

Jag gissar att svärfar har gjort ett standardhus? 

Jag tycker att du och dottern ska göra ett annat projekt. Varför inte ett sagoslott? Älvornas hus? Prinsessans slott? Tycker hon om någon film så inspireras av den, kanske någon disneyfilm, det finns ju massor av slott att inspireras av.

Gör det som ett större projekt.

Googla på Titania's palats!

Jag tycker också att du och din dotter kan bygga ett hus ihop, ett som blir ännu bättre och dottern har säkert inget emot att ha två stycken

Det jag undrar (har jag missat nåt i tråden?) är vad din man har sagt som förklaring. Berättade han om detta för sin pappa som bara helt sonika sa "JAG ska bygga" trots att mannen tydligt sagt att det är något som DU skulle göra? Eller har mannen faktiskt bett sin pappa göra det? 
Eller hur gick det till?

Jag tycker det är ganska allvarligt om det nu skulle vara så att din man bara automatiskt bad sin pappa göra det för att det handlar om att bygga (karlgrej) och inte trodde att du skulle göra det eller inte klara det.  Om det är nåt sånt behöver du verkligen sätta ner foten för då kanske det är så att mannen ofta gör så, alltså bestämmer över ditt huvud? 

Tack för alla bra svar och förslag, det har hjälpt mig se situationen klarare.

Uppdaterad situation: Min man har medlat och pratat med sin pappa, så dockmöblerna kommer stanna hos farfar och vara leksaker där, jag får alltså bygga alla möbler till huset som ska vara hemma. Det är inte riktigt lika bra som att bygga hela huset, men jag är helt okej nöjd med den lösningen.

Jag funderar på det här med kommunikationen. Ja, det är en situation som ofta uppstår, att min man liksom missar vad jag har sagt, fattar beslut som går helt emot viljan jag uttryckt, och så blir han jätteledsen för att han gör mig besviken. Jag i min envishet tolkar det för det mesta som att han inte lyssnar ordentligt (och drar slutsatsen att det är för att det inte är viktigt vad jag säger). Men här kan det nog vara nyttigt med en dos självrannsakan, om det är så som Monchichier säger, att jag inte är så tydlig som jag tror att jag är, att jag förväntar mig att han ska läsa mina tankar typ. Jag ska försöka vara observant och reda ut vad det är som blir missar i kommunikationen. Intressant.

Wow!! Så himla fantastiskt!

Jag tycker faktiskt det är dålig stil av din man och svärfar när det är du som ville ha det som projekt. Jag var med om samma sak för en tid sedan, jag hade lovat sonen att köpa en el-bil till hans födelsedag. Han skulle få välja en i butiken. Så, kom svärföräldrarna och hade köpt en istället. Det kändes riktigt tråkigt.

Det kan helt enkelt vara så att din man ville hjälpa till?

Jag har ofta tolkat min frus signaler fel, och har inte alltid fattat att hon ville bygga ex ett bord själv, utan tolkat det som att hon vill ha ett sådant bord. Jag har då erbjudit mig att fråga min far om han kan bygga det, men då blev jag varse om att hon ville göra detta själv.

Så stor skillnad på att ex "nä lilla gumman tro inte du kan bygga ett dockskåp utan låt min far göra det" till att försöka hjälpa till så din dotter får ett dockskåp utan att veta att du verkligen vill göra det själv. Det framgår inte av TS text, finns stora möjligheter för missförstånd och tolkningsutrymme.

Jag har länge planerat att bygga ett dockskåp med min barn eftersom jag också är väldigt intresserad av miniatyrer. Förra året gav vi ändå de två äldsta varsitt begagnat Lundby-dockskåp att ha och leka i, de var då sex och fyra år. Om några år ska vi ta fram mitt hus och bygga ihop, ett gammaldags engelskt dockhus som ska inredas tidsenligt i skala. Det blir inte lek med det huset utan bara pyssel, som vi hör när de är lite äldre och kan mera. Så länge pysslar vi saker till de nuvarande husen.

Hur formulerade din fru det du tolkade fel?

Troligen mer otydligt än "Jag vill bygga detta bordet själv, ingen annan ska göra det, detta är mitt projekt, förstår du?" :)

Kommer inte ihåg exakt det var ngt år sedan men jag känner igen konflikten, hon tyckte säkert hon var väldigt tydlig med hur hon uttryckte sig och att hon verkligen ville bygga det själv, men jag uppfattade inte detta alls. Och detta kan nog appliceras till många andra situationer i vårt förhållande. :) vi vill inte alltid trycka ner etc utan många gg kan det bara vara missförstånd.