Längtar så sjukt efter honom fast han var ett riktigt jävla svin
Dejtade en kille ett bra tag, han visade vissa tendenser på aggressivitet och svartsjuka och gjorde grejer som jag vanligtvis ALDRIG skulle tolerera och ibland tänkte jag verkligen att den här snubben är ju helt jävla dum i huvudet.
Men han hade något, han berörde något inom mig som jag inte varit med om förut och han hade något otroligt fascinerande inom sig. Jag kunde nånstans ändå vara mig själv med honom och jag fick mer och mer känslor.
Han kunde verkligen psyka mig och på slutet innan jag bad honom dra åt helvete och att aldrig någonsin kontakta mig igen så var det verkligen värre än någonsin, och han sade saker som var totalt oåterkalleliga och för min egen självrespekts skull så var det fan nog. Det var som att han ville bli dumpad, jag kan inte se någon annan orsak - om han hade tyckt allt det han sade om mig så borde han ha dumpat mig.
Men jag kan inte glömma honom, nu är det flera månader sedan och jag längtar efter honom och fantiserar om hur det hade kunnat blivit. Han hade många egenskaper som jag uppskattar hos en partner och som är svåra att hitta egentligen. Nu går jag nästan och hoppas och väntar på att han ska höra av sig, fast jag rent logiskt vet att han är en riktig idiot utan självinsikt och självkontroll. Varför saknar jag honom egentligen fast jag vet allt svinigt och vidrigt han gjort, i vanliga fall har jag verkligen inga problem med att bara gå vidare och släppa?
