Sen abort?

Har läst igenom alla inlägg. Varken BlairW eller någon annan har väl påstått att man inte ska diskutera om att sänka sen abort. Dom säger ju bara att just nu finns det inte bevis för att sänka gränsen för abort och flera gånger upprepade hon att hon VILL se mer forskning.

Alltså... jag tror inte man har ett val där? Sjukvården måste väl iallafall försöka rädda barnet? Om inte så kan inte tänka mig föräldrar som är inställda på att få ett barn just då skulle tacka nej till räddningsförsök. Ända fram tills den stunden har ju dom förmodligen sett fram emot att bli föräldrar och tror det överväger risken för någon slgs skada just då

Tror anonym syftar på att om man enligt er inte har en tillräckligt bra anledning för att bli beviljad en sen abort och man själv då ljuger ihop en historia för att få tillstånd, då är man nog såpass dåligt mående/psykiskt instabil av situationen att det i sig ändå borde ge en tillräckligt bra anledning för sen abort.

Håller med dig fullständigt i allt här. Menade mer bara att min gissning (och det är absolut inget mer än en gissning) är att i just den situationen som föreslogs så vill nog föräldrarna försöka rädda om det går. Men det är inte ett dugg jämförbart med någon som bestämt sig för abort, så ser inte riktigt poängen med den personen förde in det i diskussionen

Angående din punkt 1 så stämmer den inte. Efter vecka 22 får inga foster som anses livsdugliga aborteras. Om fostret har såpass allvarliga skador att det anses inte vara livsdugligt så kan man få tillstånd till en abort för att det skulle vara tortyr för en gravid (som uppenbarligen ville ha sitt barn eftersom hon inte gjorde abort) att behöva fortsätta hela graviditeten vetandes att hon bör på ett barn som kommer dö. Innebär också fler onödiga risker då en förlossning är mer riskfylld än en abort. Andra anledningen till abort efter v.22 är om mamman är i livshotande tillstånd av at fortsätta vara gravid. Men då brukar det inte riktigt ses som en abort utan en igångsatt förlossning eftersom målet är att rädda mamman men även barnet om det är möjligt. Ca 10 fall av "aborter" sker efter v.22. 9 av 10 gånger beror det på att fostret är inte livsdugligt och ca 1 av 10 gånger för att mamman riskerar att dö. 

Om du nu hörde om något fall i v.34 så kan du lugna dig med att det antagligen var en ren skär lögn. Om det var så att mamman var riktigt psykiskt instabil kan det säkert hända att de satte igång förlossningen, men i ett sådant läge gör man aldrig abort utan sätter igång förlossningen. Speciellt eftersom det inte är något fel på fostret och vid v.34 är det inte särskilt stor risk att barnet inte skulle överleva. 

Det är inte särskilt relevant för abortfrågan. Till att börja med så är det högst tveksamt om en konstgjord livmoder kommer vara möjlig om redan 50 år.
För att utveckla en konstgjord livmoder krävs det att vi först verkligen förstår allt som sker i de tidiga stadierna av en graviditet så man vet vad  exakt som händer i livmodern. Just nu är livmodern som en stor svart låda där vi inte riktigt vet vad som sker förrän graviditeten är såpass långt skriden att man kan se den bättre på ett vanligt UL. Denna forskning går otroligt långsamt fram på grund av de etiska aspekterna. Vi kan inte föra denna forskning på redan gravida kvinnor då det kan innebära stora risker, så då är det bästa alternativet att odla fram embryon för att studera utvecklingen. Det är också en etisk fråga i sig eftersom att det är en sak att låta en gravid kvinna själv få välja abort och ta bort ett foster, men frågan här är om det verkligen är etiskt rätt att med flit odla fram embryon som sedan ska aborters. Framförallt är frågan då "när ska embryot aborteras?". Idag är det i de flesta länder en gräns på 14 dagar som man får ha ett embryo "levande" och det pågår diskussioner och utredningar kring att höja den gränsen. Men då snackar vi om att höja gränsen med bara några dagar, inte liksom flera veckor. Därför tar forskning på detta väldigt lång tid och det gör att en konstgjord livmoder (om möjligt) ligger rätt långt i framtiden. 

Sen, även om man lyckas utveckla en konstgjord livmoder så är det högst tveksamt att du skulle kunna ta ett redan existerande foster som är så skört som de är i vecka 12, och bara stoppa in den i en konstgjord livmoder. Förmodligen skulle detta inte gå. Däremot, kanske är det möjligt med extremt tidigt födda barn (vecka 23-27) som klarar lite mer men fortfarande skulle behöva stanna i livmodern. Men då handlar det ju såklart inte längre om abort. 

Handlar inte om att ett barn som klarade sig inte var värt att rädda, men de stora resurserna och kostnaderna det krävs för att försöka rädda ett extremt tidigt fött barn som inte har en sådan stor chans att överleva och minimal chans att överleva utan svåra problem eller skador är vad som en del sjukhus inte anser gör det värt att försöka. 

Inget barn som föds i vecka 23 är fullt friskt btw. Finns dåligt och mindre dåligt tillstånd i princip. Ditt barn kanske var mindre dåligt och ansågs ha en bättre chans att dels överleva men dessutom bättre chans att överleva utan svåra skador? 

Sen tror jag någon annan nämnde att sjukhuset inte kommer vägra att försöka, därav att de "har som regel" att inte försöka. Detta innebär inte att de absolut inte kommer göra det, men det beror på. Om det inte ser bra ut så kommer de rekommendera att inte ge livsuppehållande hjälp. 

Så i en helt publik diskussion får jag alltså inte hoppa in och vara med och kommentera? Endast de du valt att tilltala får delta? 

Men det är nog ingen som argumenterar att det inte är värt att rädda ett barn om det går att räddas. Ditt barn gick ju uppenbarligen att räddas. Hen tillhör ju undantaget, som dels slog odds och överlevde alls men också tillhör de försvinnande få som överlever och växer upp friska. Det är jättebra ju! Men de flesta barn som föds så tidigt är inte så, de flesta är så illa däran att sjukhus kan ha som regel att inte försöka rädda, det betyder inte att de inte försöker rädda om det finns bra indikationer på det. 

Om "H" hade skrivit det från sitt personliga perspektiv, sure. Men nu skrev H "därför har många sjukhus som regel att inte försöka rädda barn innan v.24, för det går inte/är inte värt det". Jag behöver inte kunna läsa "H"s tankar för att svara på varför sjukhus har som regel att inte försöka rädda barn födda före v.24, det kan jag svara på utifrån vad jag vet om sjukhus och deras anledningar. 

Jag skriver inte att du inte vet hur det är, uppenbarligen har du ju någon slags erfarenhet eftersom du har ett barn som föddes i v.23 och idag lever. Men du verkar inte förstå skillnaden i att "i regel" inte försöka rädda för att det inte går/inte är värt. Och att det inte handlar om barnets värde, utan att det helt enkelt oftast är lönlöst.