Sen abort?

Tro det eller ej, men din erfarenhet räknas knappt alls i denna frågan. För att du sitter som anonym person online och skriver om dina erfarenheter - vi vet inte  vem du är, vi vet inte ens om det du säger är sant, vi vet inte om de ens är bm, vi vet inte om du överdriver - vi vet ingenting mer än vad du sagt. Det är inte trovärdig källa. Se mitt inlägg ovan, om ni skulle slå slag i saken ock faktiskt sammanställa era erfarenheter i en rapport, där ni är mer än en person, inte anonyma och faktiskt har dokumenterat det ni pratar om - då skulle jag gärna välkomna det som ytterligare underlag att utvärdera. Men inte under rådande omständigheter.

Så nej, dina erfarenheter duger då inte i jämförelse med faktiskt statistik och gedigna vetenskapliga studier. 

Nej, det är inte ens 50% som överlever i vecka 23, det är ca 15%. Och då räknar vi endast med de som överlever, det är inte ens en räkning på hur många som kan få allvarliga men pga så tidigt födda. 

För du ser inte till helheten, det är problemet. Grundfrågan i svensk lag handlar om kvinnans rättighet vs. fostrets rättighet. De utgår alltså från NÄR fostret anses livsdugligt, det är inte förrän tidigast v.22, därav inga aborter godkänns efter v.21(6). Innan dess trumpar kvinnans rättigheter, för fostret är inte en juridisk person. Efter v.22 så trumpar fostrets rättighet till liv, för denne anses då vara en juridisk person. Rätt till liv trumpar rätt till att fatta egna beslut och rätt till sin egen kropp. 

Så det spelar ingen roll hur synd du, jag eller någon annan tycker det är om ett barn som kanske hade kunnat överlevt om den fick stanna i livmodern 1-2 veckor till (alltså, då skulle det vara försent för abort). För det är inte så svensk lagstiftning på abort ser ut. Vill vi ändra abortgränsen i Sverige måste vi ge tillräckliga bevis så det finna bra underlag för att säga "nej, livsdugligheten är faktiskt tidigare". 

Nej, det är det verkligen inte. Som utomstående är allt jag har att förlita mig på
1. vetenskapliga studier
2. statistiska rapporter
3. att de i yrket gör sitt jobb och slår larm om punk 1 och 2 inte alls går ihop med verkligheten

Du fortsätter prata om din erfarenhet. Jag säger inte att du ljuger, men jag har inga belägg för att tro på dig eller behandla det du säger som lika värdefullt som vetenskapliga studier och statiska rapporter. Du är anonym online. Jag vet inte vem du är, jag vet inte vad din utbildning är, jag vet inte om du ens är en bm eller i vården, jag vet inte om du faktiskt har de erfarenheter du säger, jag vet inte om det du säger faktiskt händer så ofta som du påstår osv. Som en logisk och ansvarsfull människa kan jag omöjligen ge vad du säger lika mycket vikt som en vetenskaplig studie eller statistik rapport där vilka som är ansvariga för utgivningen är offentligt, hur de samlade ihop materialet är offentligt, vad som inkluderades och vad som exkluderades är offentligt, vad datan faktiskt var är offentligt, vad resultatet var är offentligt osv. 

Det vore helt sinnesjukt om vi, jag som privatperson och framförallt svensk lagväsen, skulle behandla din anonyma berättelse online som likvärdigt med vetenskapliga studier och statistiska rapporter. 

Som sagt, ser mer än gärna att du och dina kollegor tar ert ansvar och slår larm eller går ihop och samarbetar för att få fram en riktig rapport på detta, men det verkar ju inte hända då du anser att det på något sätt är mitt ansvar (???). 

Hur överdriver jag? 

Jag har backat upp allt jag skrivit med vetenskapliga studier eller statistiska rapporter. Jag har gång på gång sagt att jag är mer än öppen för mer forskning på området och gärna omvärderar min ståndpunkt om det finns tillräckligt bra med bevis för det. Jag har också sagt att jag mer än gärna ser att ni som bms som anser att läget idag är dåligt går ihop och dokumenterar det och presenterar det som en gedigen rapport. 

Till svar på allt detta har jag fått argument som helt saknat backning av vetenskapliga studier eller statistiska rapporter, istället anser ni att jag ska ta er för ert ord helt anonymt online. Jag har fått höra att det inte BEHÖVS mer forskning på området. Jag har fått höra att det är mitt ansvar att inte lita på mina källor pga vad ni säger. 

Men okej, jag överdriver? 

Du har inte läst varken inläggen jag citerade eller vad jag egentligen skriver.

Det handlar inte om MIN åsikt. Det är inte MIN åsikt som är av betydelse för någon annan. Men jag säger att vad "B" skriver inte kommer påverka min åsikt, eller svensk lagväsen. För någons anonyma kommentarer online väger noll i jämförelse med det bevis vi redan har. 

Det har inget att göra med att min åsikt är av större betydelse, men att min åsikt (som utomstående dessutom) är baserad på den forskning och den statistik som finns tillgänglig. Jag kan inte och kommer inte basera min åsikt på vad någon skriver online utan någon backning mer än "sin egen erfarenhet". 

Det har föreslagits säkert 10 gånger i denna tråden? Om du trycker på "visa endast" under mitt debattnamn så kan du säkert se minst ett sådant inlägg som jag citerat. 

Och igen, du läser ju uppenbarligen inte inläggen. I det inlägget vi nu diskuterar så citerade jag när "B" uppenbarligen ansåg att vad hon säger borde ändra min åsikt:

"Det är mer ditt ansvar som helt utomstående att inte sitta och förneka hur det går till. Du vet ju inte. Det enda du är bra på är att svänga dig med fina ord och statistik som för dig endast är siffror. För mig är dessa siffror potentiella liv, barn. "

Om du ska argumentera med mig får du gärna åtminstone läsa vad jag skriver och vad det är jag svarar på, för just nu verkar du varken faktiskt läsa mina inlägg eller kolla vad det var jag svarade på. Jag gör bra mycket mer än så när jag skriver inlägg här, så det är väl ändå minimum vad du kan göra? 

Och ändå ställer du frågor som du borde veta svaret på iom att du har läst alla inlägg. Om du läste alla inlägg borde du veta att flera gånger har det argumenterats för att ändra rådande lagstiftning, du borde också veta att ändra min (och andras åsikt) också har vart uppe på tapeten (btw, det är väl en del av poängen med ett diskussionsforum?). Om du läst alla inlägget borde du aldrig ställt de frågorna. Men om man inte har något mer att komma med så blir det ju oftast irrelevanta och upprepande kommentarer.  

Men för att ni blir upprörda så missar ni ju också vad jag mer har skrivit: jag har flera gånger skrivit att jag vet inte själv hur jag personligen rent känslomässigt ställer mig till allt detta. Jag vet faktiskt inte om jag själv skulle kunna gå igenom en abort alls (tror jag måste hamna i det läget för att verkligen veta), jag vet inte alls hur jag ställer mig till sena aborter, och framförallt inte till situationenen där en bm möjligen måste sitta och hålla ett foster som andas. Jag är inte känslokall, jag känner allt detta och känner massvis med empati för dessa bms och såklart för kvinnorna som går igenom det och hela situationen i sig. Men, det är av absolut vikt att de som tar beslut angående detta INTE agerar på känsla. Känsla får såklart spela en roll, men det kan inte trumpa vad vi ser på svart och vitt framför oss. Det kan inte enbart i sig själv trumpa alla den vetenskap som finns.

Som en kännande människa reagerar jag instinktivt kring detta, känslomässig reaktion. Men som en logisk människa (vilket vi också är) så vet jag flera saker. Jag vet att vi som människor i vår evolutionära utveckling reagerar instinktivt med att vilja skydda det som är litet och oförsvarsbart (t.ex. synen av eller att bara föreställa sig ett aborterat foster som ligger och kippar efter andan). Men jag reagerar fortfarande. Men jag vet också som logisk människa att enligt rådande vetenskaplig forskning så känner inte foster smärta förrän långt senare, de har inget medvetande förrän senare, de reagerar bara instinktivt och reflexmässigt - inte med mening. Så rent vetenskapligt, ett foster i v.21 eller 22 som ligger och kippar efter andan eller vars hjärta slår efter att blivit aborterat, den varken känner, har ont eller förstår vad som händer. Dens reaktion (att hjärtat fortsätter slå eller att den fortsätter andas) är inte att den medvetet kämpar för sitt liv, det är en biologisk reaktion som alla levande varelser har - människor, djur, plantor, svampar osv. Det i sig betyder inte att den lever i den fulla mening som vi menar att människor lever. 

Men vetenskapen säger aldrig "Detta är den absoluta sanningen", den säger "detta är vår bästa sanning just nu med den kunskap vi besitter". Det betyder att vetenskapen och de som följer vetenskapen hela tiden är mottagliga för ny information, för ny kunskap. Om dessa nuvarande sanningar angående när ett foster är livsdugligt, när ett foster är medvetet, när ett foster kan känna smärta, när ett foster gör mer än att reagera - om dessa sanningar så småningom ändras t.ex. pga vi får bättre teknologi som skulle kunna sänka åldern för livsduglighet, ja då kommer ju såklart vetenskapen, lagarna och mina åsikter förändras. 

Angående det med felmarginalen, så har jag för mig att vad jag refererade till var att överlevnadschansen i v.22 fortfarande är närmare till 0% än något annat. Sen frågade jag den som pratade om det om denne hade någon siffra på hur ofta de "gissar" fel och hur stor skillnad. Men fick inget svar på det. Inte hittat något själv heller, men har i ärlighetens namn inte letat mer än kanske 10-15 minuter. Ska kika lite mer idag möjligjen, hittar jag något så uppdaterar jag!

Detta angående att en del ångrar sig, det händer säkerligen att folk gör. Precis som det finns de som ångrar att de inte gjorde abort. Det är såklart sorgligt och jobbigt, men jag står fast vid att svaret inte är att ha en mer restriktiv abortlag. Och ställer mig högst tveksam till att det problemet ens skulle påverkas av att ta bort möjligheten till sen abort, framförallt inte då 98.5%  av alla aborter sker innan v.18. Isåfall skulle du behöva ta bort möjligheten till abort överhuvudtaget, det är en helt annan diskussion än den som förs i denna tråden. Jag kan hålla med att det borde finnas mer möjlighet till att få samtalskontakt och hjälp innan en abort, men anser inte att det borde vara ett tvång. 

Och även om ett önskat barn kan bli aborterat, även om ett foster som aborterats hade kunnat få en bra uppväxt med lyckliga föräldrar så är det inte relevant för abortlagen i Sverige. Det kanske låter jättehårt och elakt, men det är återigen pga hur abortlagen i Sverige stiftats. Om det handlade om att ett foster skulle kunna få det bra och föräldrarna skulle anpassa sig, då blir det svårt att argumentera för att fri abort skulle vara lagligt överhuvudtaget. I den retoriken skulle endast abort där fostret är gravt skadat eller den gravida håller på att dö tillåtas. Du kan dra en gräns för fri abort vid säg t.ex. v.12 om du vill, men det går inte ihop med det argumentet. Det finns inget att basera just vecka 12 i det argumentet, isåfall erkänner du själv att ditt argument inte håller. Förstår du hur jag menar? 

Nej, jag vet att människor kan ha åsikter baserat på ingenting mer än sin egen känsla och får väl ha det om de vill. Men jag säger att vi kan inte basera beslut på det. Det är en helt annan grej.