Sen abort?

Blairw

Jag förstår helt vad du försöker få fram, de flesta här debatterar av känslomässiga skäl medan du framför fakta om hur och varför lagen ser ut som den gör, jag tycker också det är intressant att läsa det du skriver..

Men det jag tror många har svårt att förstå (även jag), är hur dessa pålästa människor kan vara så känslokalla och BARA gå på fakta och tar beslut därefter. Där är en tydlig gräns satt för när fostret blir en juridisk person men ändå föds det fram aborterade foster som hunnit bli juridiska personer.

Du skrev innan att det inte finns någon felmarginal på åldern hos fostren, men växer inte foster olika efter vecka 20 och blir svårare att datera? Borde det då inte finnas en felmarginal? Eller handlar det om att man aldrig dokumenterar eller ändrar åldern på framfödda foster?

Jag förstår också vikten av att väga kvinnans rättigheter mot fostrets men (återigen av känslomässiga skäl och hörsägen) jag hör och läser ofta om aborter som ångras oerhört mycket, och som kanske görs av fel anledning eller av graviditetshormoner som gör att man inte är vid sina sinnes fulla bruk.

Jag tycker fler resurser bör läggas på samtalskontakt och utredning av kvinnans tillstånd INNAN aborten godkänns/genomförs.

Jag själv är gravid med ett väldigt önskat barn, men har funderat på abort säkert en gång i veckan fram tills jag passerat abortgränsen på grund av fruktansvärt mående under graviditeten, både fysiskt som psykiskt. Jag hade förmodligen även fått det godkänt av socialstyrelsen. Men jag har haft barnets pappa och mor och farföräldrar som stöttat mig och som också skulle sörja barnet om jag aborterade det. Det känns kanske som dubbelmoral när jag sitter och skriver att jag tycker abortgränsen borde sänkas, men jag vill bara få sagt att även ett önskat barn kan få bli aborterat idag p g a sveriges lagstiftning. En kvinna må ha rättigheter, men alla har vi våra motvindar och jag vet att många aborterade barn skulle kunna få en bra uppväxt med lyckliga föräldrar även om det vid abort-tiden inte verkat så.

Abort är ett beslut som bör funderas på längre än några dagar. Och skälen till abort borde överses mycket mer noggrannt och inte godkännas så lättvindigt. Som just i det fallet om den 28-åriga kvinnan som fick reda på graviditeten och aborterade det inom loppet av en vecka utan några (enligt mig och många andra) acceptabla skäl.

Du behöver inte komma med fler faktasvar på mina känslor (svara gärna på frågan om felmarginal om du kan dock) för jag har läst dina faktainlägg, och förstår helt och hållet det du skriver, och förstår varför lagen kan se ut som den gör nu, men jag har ändå svårt att acceptera det. Önskar jag kunde göra något åt det, men mina känslor väger nog inte så tungt i ett lagförslag.

Jo, fast jag tycker inte det. I det Sverige vi lever i idag så finns det så mycket ekonomisk och social hjälp att få att jag tror i de flesta fall att situationen inte skulle bli så fruktansvärd som man föreställer sig.

Jo, fast jag tycker inte det. I det Sverige vi lever i idag så finns det så mycket ekonomisk och social hjälp att få att jag tror i de flesta fall att situationen inte skulle bli så fruktansvärd som man föreställer sig.

Mitt barn räddades i v.23. Det finns dom som överlevt i v.22. Därav att jag anser abortgränsen vara för hög.

Vedervärdigt med så sena aborter av sociala skäl. Anser inte att någon abort av sociala skäl skulle tillåtas efter vecka 18. Inte under några omständigheter faktiskt. Förövrigt anser jag att det bör göras fler aborter..

Problemet är att det så sent redan ÄR ett barn. Barn som placeras i fosterhem eller adopteras bort redan från BB har alla möjligheter att leva exakt lika goda liv som oss andra. Vad det gäller den ovilliga modern så får man göra det som krävs, tvångsinlåsning i värsta fall. Kejsarsnitt under sövning så fort fet går utan att barnet utsätts för stor fara. Och sedan allt stöd och terapi som går att uppbringa innan och efter att barnet föds.

Ofta handlar en ansökan om sen abort givetvis om en komplex problematik men även sena aborter av så simpla skäl som "min kille ångrade sig, och jag är arbetslös" beviljas skrämmande nog.

Du är alltså beredd att offra ett liv som finns mot ett som inte är en juridisk person.
Det är inte så lite cyniskt...

JAg antar att du inser att det du funderar på kommer att kosta massor i skatt under massor av år. Vård, placeringar, tvångsvård etc etc.

Det slår mig att det är precis såhär det brukar fungera i totalitära stater där de vill ha fler arbetare - de tvingar kvinnoir att föda barn mot deras vilja och till vilket pris som helst.
Skulle du, ärligt, vilja leva i en sådan stat?

Tja.. Nu talade jag visserligen om abort av enbart sociala skäl på friska barn. Men även handikappade barn har ju rätt till liv.

Ja så får de bli. Gudskelov är det ändå rätt få sådana fall som skulle bli aktuella varje år.
Inte en ultimat lösning, men bättre än abort i vecka 21 på ett fullt friskt barn i alla fall enligt mig.

Nej, det får du leta upp själv precis som jag gjorde, orkar inte serva dig med det faktiskt. Jag vill minnas att det finns att hitta på socialstyrelsen. Den som söker skall finna..