Makt i relation

Ekonomi och förhållande finns det lika mycket åsikter som människor så jag undrar vad du egentligen vill ha för svar?
Vill du lämna honom? Gör då det.

I min värld är det rätt underlugt att man ger pengar så stor makt, för det är det ni bägge gör: värderar makt i kronor och ören. I min värld handlar makt om helt andra saker, som att bestämma vem som gör vad i hemmet, vad man ska göra på söndag etc och det är ett gemensamt givande och tagande.

När det gäller det ekonomiska bidrar man i min värld efter förmåga. Ibland har jag tjänat mest, ibland min partner. Vi har å andra sidan gemensam ekonomi eftersom vi bägge anser att vi driver en skuta gemensamt och bidrar gemensamt även om det inte alltid är millimiterrättvist.  Men överlag tycker jag att tacksamhet inte är en relationsbefrämjande känsla...

Så det egentliga rådet är välMen en sak tycker jag att du ska försöka med innan och det är att mycket tydligt förklara för honom vad du tycker är fel, varför du tycker det är fel och hur du vill att det ska vara istället.

Har haft gemensam ekonomi i 15år. Första 4 - 5 åren betalade hon mer, nu betalar jag mycket mycket mer än hon. Vi pratar inte om det alls. Det bara är så självklart. Båda jobbar på och anstränger sig ungefär lika mycket. Ingen av oss är slösaktig.

Ibland brukar hon fråga om jag tycker det är jobbigt att hon lever lite på mig, då brukar jag bara vifta bort det, eller säga något om att hon får kompensera för det i sängen...

Vad har ni för överenskommelser ang pengar? Har ni helt åtskild ekonomi?

Betalar ni lika mycket till det gemensamma hemmet?

Jag har svårt att förstå hur man i ett förhållande där man tycker om varandra utövar makt på det sättet.

I en samborelation utan barn bör man nog komma fram till någon slags överenskommelse om hur den gemensamma ekonomin ska arrangeras, för att inte den här typen av situationer ska uppstå. Som ett gemensamt konto där var och en sätter in delar av sin lön, som sedan går till att betala gemensamma utgifter. Helt rättvist går det inte att få det, och olika par kommer att uppfatta olika lösningar som rättvisa, men att man har kommit fram till något gemensamt underlättar och skaffar förhoppningsvis undan upplevelsen av orättvisa.

Och KAN man inte enas är nog en bättre lösning att gå skilda vägar... en får tänka att partnern är ens barns framtida förälder, och vill man verkligen starta en familj med någon som agerar utifrån helt egoistiska syften? Även om man är mån om att ha en egen ekonomi, måste delar av den alltid vara gemensam, när man har familj tillsammans.

Inga barn och tack för era svar.. Ni svarar ungefär likadant och det är så jag tänker med. Min sambo får in den största delen av lönen och själv får jag inte så mycket som jag får från fk just nu efter en mycket lång sjukskrivning.  Jag har inte så mycket räkningar som är mina men resterande betalar jag all mat. Och den största biten betalar min sambo hyran och rest som ska vara gemensamt. Men just nu ser det ut så här.
Men så fort det är något som inte passar han eller att han slösat pengar på sitt eller nåt så kommer det, just detta med pengar. Att jag minsann ska visa min tacksamhet till honom, som jag ändå får ha mina saker mm i hans hem.
Frågade om vi var sambos eller om jag var inneboende efter jag skrev detta inlägg och svar sambos. Då vill jag inget höra om detta något mer för det är inte snällt. Jag vet att börjar jag jobba igen så betalar jag det jag ska hemma hos oss och antagligen tjäna mer men skulle aldrig säga något sådant som han gör. Tacksam säger han men jag vet också att bodde vi inte ihop så hade han knappt pengar till mat pga alla hans personliga räkningar.
Sagt att vi ska ha ett gemensamt konto som vi sätter in alla gemensamma räkningar på men han vägrar. Jag har kommit med en massa förslag men inget passar. Sååå tråkigt. Vi har barn på varsitt håll men mina är vuxna och han har en son i tonåren men just nu så bor han inte hos oss som sambo och mamman ligger i en konflikt. 

Trist . Antar att det påverkar dina känslor för honom.

Det låter lite som mina svärföräldrar. De har haft ungefär samma upplägg för ekonomin. Konstigt nog har svärmor en kass, sliten, gammal bil. Och aldrig pengar att gå ut o äta mat, eller några andra utsvävningar. Och svärfar har ett 200m2 garage fyllt med bilar, husvagn, vertyg med mera. Han har aldrig brist på pengar.

Kul liv. Jag fattar inte hur man kan göra så mot en person man älskar faktiskt.

Jag tjänade länge minst i en relation, men vi hade helt separat ekonomi (rekommenderar det!), så känner inte riktigt igen mig i det du skriver om att den som tjänar mest betalar mest. När det var som värst gick jag back ca 500kr/månad och min man hade ca 15 000 kr över.