• Anonym (F.d. addict)

    Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?

    Jag har varit nykter och drogfri i snart 5 år. Jag tog mig ur missbruket med en klar ambition att detta var inte det liv jag ville leva och att jag är mer värd än att umgås med självdestruktiva människor som bara vill dra ner en i träsket. Ja jag låter hård när jag säger så, men efter att ha umgåtts med missbrukare i ungefär 17 års tid, har jag förstått att många av dessa människor faktiskt vill leva det där livet. I de här kretsarna går livet endast ut på tillgången på alkohol och droger, och har man inget att erbjuda är man ingenting värd.

    Ingenting betyder något i de här kretsarna. Smicker och vänlighet har alltid en baktanke, att man ska bjuda på något och alltid ställa upp när det behövs.

    Jag som har erfarenhet av missbrukskretsar i flera olika städer kan nu med fog säga att de flesta av dem är samma skrot och korn. Det enda de gör är att tycka synd om sig själva och livet för dem är ingenting värt utan tillgången till alkohol och droger. De har ofta ingen vilja att ta sig ur det destruktiva livet, inga drömmar eller ambitioner. Och de som försöker dra sig ur "gemenskapen", (som jag) ses som svikare och de gör tamejfan allt för att hålla en kvar på botten. När man förklarar att man vill göra något annat med sitt liv, att man inte vill leva det destruktiva livet, tycker de till en början att det är bra att man tänker så, men lik förbannat försöker de på alla sätt hindra en när man väl omsätter (eller försöker omsätta) orden i handling!

    Jag tror därför inte längre ett skit på att alkoholism eller drogberoende skulle vara en "sjukdom". Dessa människor vet mycket väl att de har ett val, men de väljer flaskan eller drogerna, antagligen för att de tycker det är "häftigt" att leva det där livet.

    De super/drogar för sina pengar och sen klagar de över att de inte har någon mat hemma. Eller så gnäller de över att ingen bryr sig om dem eller vill hjälpa dem, när de i själva verket inte vill bli hjälpta! Dessutom så har de ofta några "möjliggörare" i sin släkt eller bland vänner som ger dem pengar och upprätthåller på så sätt deras leverne.

    Känner flera personer i dessa kretsar som genomgått ett antal behandlingar på olika hem, men när de kommer ut igen fortsätter de som vanligt. Jag själv har haft ett helvete bara att försöka ta mig ur "gemenskapen" och har fått flytta till hemlig ort med skyddad adress bara för att dessa personer tycker jag har svikit dem och vill hämnas.

    Jag tror det är dags att samhället slutar dalta med dessa människor, som inte vill någonting med sina liv och som inte är motiverade till något. Tvinga dem till arbete bara! Tvinga dem att göra rätt för sig, det är rätta medicinen.

    Ja jag låter jävligt hård nu men jag tror det är det enda som hjälper.

  • Svar på tråden Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?
  • Anonym (Undrar)
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-10 15:20:36 följande:

    Som du vet finns det också periodare, som dricker i perioder. Att du var okunnig om det säger en del om dig.


    Då berodde det alltså att ni alla hade supit färdigt för tillfället, allihop samtidigt och inte på att ni fick en utskällning.

    Hur ska du ha det?
  • Anonym (F.d. addict)
    Anonym (Undrar) skrev 2016-12-10 18:42:58 följande:
    Nu tillhör mitt ex en av dem som suttit på de där bänkarna. Ingen som är så nedgången så de hamnar där, håller upp några veckor för att någon skäller ut dem som du beskrivit.

    Du verkar leva i en verklighen som bara är din och ingen annans.

    Vilken film har du tittat på och trott var sanning?
    Ja, du vet förstås bättre än mig vad jag har upplevt. Jag kan därför överlåta åt dig att beskriva för andra här vem jag är och var jag har varit med om. Sätt igång bara. Du verkar ju synsk som vet så mycket om mig. Det är bra, då kan jag vila på tangenterna så länge :)

  • Anonym (Undrar)
    fornminne skrev 2016-12-10 19:08:16 följande:

    Jag tycker synd om missbrukare så länge de bara förstör för sig själva. Men tyvärr förstör de ju ofta för andra också.

    En av mina bästa kompisar har växt upp med en alkoholiserad far. Han kom och gick, samt utnyttjade både mamman och senare min kompis ekonomiskt och på andra sätt. I 30-årsåldern bröt hon all kontakt med honom.

    Jag kan förstå att han har en sjukdom. Men jag har svårt att tycka synd om honom pga att han har gjort sin dotter så illa. Jag har även svårt att sympatisera med hennes mamma, som var medberoende / en möjliggörare. Ingen av dem tog egentligen sitt föräldraansvar. 

    Som vuxen kan man ju alltid välja att inte ha kontakt med missbrukare, inte umgås med dem. Men barn har inget val, särskilt inte när missbrukaren finns i den egna familjekretsen.


    Håller med dig. Synd att mamman inte hade styrka att inte umgås med pappan när han full.
  • Anonym (Undrar)
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-10 20:19:05 följande:

    Ja, du vet förstås bättre än mig vad jag har upplevt. Jag kan därför överlåta åt dig att beskriva för andra här vem jag är och var jag har varit med om. Sätt igång bara. Du verkar ju synsk som vet så mycket om mig. Det är bra, då kan jag vila på tangenterna så länge :)


    I ett inlägg skriver du att alla som satt på bänken höll sig nyktra flera veckor efter utskällningen.

    När jag iftågasätter dig. Då börjar du prata om periodare, så vilket var det.

    Eftersom du skriver som du gör, så är jag helt övertygad att alla som haft en missbrukare i familjen, vet mer om missbruk än dig.

    Det är ingen tävling om vem som vet mest om missbruk. Vi som haft någon som vi älskade, som var missbrukare, bär på en sorg för någon som inte hade styrka att sluta med sitt beroende. Så vår kunskap är inte något vi vill ha.

    Det är väl där det skiter sig för dig, att du saknar kunskap och empati.
  • KlunsSmurfen
    klyban skrev 2016-12-07 21:34:39 följande:

    Aldrig någonsin nått problem för mig, jag umgås bara med såna som har kontroll över sin konsumtion av alkohol eller droger.
    Där alkohol och droger är efterrätten i livet och inte huvudrätten.

    Sen är det är det inte alls ovanligt att ex missbrukare beter sig som du, där de framställer sig bättre än vad de är.
    Och gärna sparkar på den som ligger.
    Riktigt varför detta beteende ofta uppstår bland ex missbrukare vet jag inte.
    En är väl att trycka ner någon annan så ska de själva må bra.
    Men det är galet att man måste sparka på en som ligger, för att må bra själv.
    Personligen är jag ingen missbrukare av varken alkohol eller droger, men skulle aldrig någonsin få den idén att mobba någon för jag ska må bättre.
    Sen såklart så mår jag väldigt bra redan, så för mig är det beteendet inte ens nödvändigt.
    Dock ser och hör man detta för ofta, och alltid lika förundrade i hur de inbillar sig att de är bra människor.


    Det kan bero på att TS har rätt i mycket av det han skriver, alla har ingen "sjukdom", när man verkligen har försökt och misslyckats kan man prata om sjukdom.
    Många hamnar i missbruk för att de inbillar sej att de är bättre, kul med droger och alkohol, beroende? "det händer inte mej", går det ut över andra? det skiter jag i.
    När de känner sej misslyckade har de lätt att få narcissistiska drag, är lättare att nedvärdera andra och ha ursäkter för sina misslyckanden än att stå för dom, andra hamnar i missbruk för att de redan har den inställningen.
    klyban skrev 2016-12-07 21:42:57 följande:

    Det stora problemet är väl att väldigt stor procent av missbrukarna har psykiska problem i botten.
    Och löser man inte dessa, så är det extremt mycket svårare att klara sig ur ett missbruk.
    Men nu kommer väl någon svart och vit-kraxare och säger att det finns många som kommer ur ett missbruk utan att ha adresserat och löst psykisk ohälsa.
    Vilket givetvis sant, men det är ett extremt stort hinder för denna grupp att komma över.

    Sen vet jag inte hur drygt det är med missbrukare, brukar liksom inte umgås med missbrukare.
    Men visst de har en massa problem med sig själv och hur de agerar med omvärlden, och hur litet intresse de har för andra, är nått som ofta är rätt tydligt.
    Och som få människor accepterar som beteende.


    Men en missbrukare är ju sjuk, och ska ses som sjuk, och jag tycker normalt inte att sjuka människor(med diagnoser) ska se ned på.
    Dock är detta familjeliv, där sparkar man gärna på de som ligger, och berättar gärna att de är inte människor och inte ens ska få ta del av vård.
    Och vård får de tyvärr inte så ofta heller, då vi har en polis som är hindrande att söka adekvat vård i en lugn miljö.
    De är mer intresserade att straffa dig, men varför man använder poliser till ett hälsoproblem, är nått jag aldrig någonsin kommer förstå.
    Missbrukare är människor, det är nått man sällan kommer ihåg på familjeliv.


    Är väl lite både och, många låser sej till droger/alkohol som det enda alternativet, så läge de gör det blir det svårt att ta tag i problemen och hitta en ersättare för droger/alkohol.

    Kolla runt på FL, många rättfärdigar otrohet genom att plocka bort alla andra alternativ. kvinnor som blir misshandlade låser sig vid mannen, de är i en destruktiv relation för att de ofta är rädda för att ta första stegen. Andra sitter fast i förhållanden när de inte har några känslor kvar för att de är rädda för att vara själva.
    Mycket handlar om de som blir styrda av rädsla, trygghet, rättfärdigande, förnekande, självupptagenhet, egoism,berättigande, nonchalans, offerkofta, diverse försvars mekanismer,   istället för att ta tjuren vid hornen
    Det är också en orsak till att många hamnar i missbruk och fortsätter missbruka.

    Missbruk är definierat som en sjukdom, men jag tycker ändå att man ska skilja på de som verkligen fastnar i det och inte kan sluta och de som inte vill ha hjälp eller inte riktigt vill sluta.

    Att en missbrukare inte vill gå ner sej betyder inte att den inte vill missbruka, innan man kan dra in en alkoholist eller knarkare på tvångsvård har det gått långt, många vägrar hjälp, ursäkter, lögner och förnekelse de är mästare på att klara sej undan och manipulera omgivningen och de närmaste som blir medberoende.
    Det behövs en polis och de ska straffas, de ska hållas lika ansvariga för sina handlingar som alla andra, att låta dem komma undan är en björntjänst.
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 04:45:20 följande:

    Tycker inte man ska uttala sig om man inte själv har varit i missbruk och umgåtts i de kretsarna. Ni är fel personer att bedöma mitt inlägg, för ni har inte gått igenom samma saker. Dessutom läser ni inte min TS ordentligt så ni får helhetsbilden.

    Till dig som undrade vad jag eventuellt har för diagnos - fråga dem det som var orsak till att jag var tvungen att flytta och skaffa skyddad adress. Vad har man för diagnos om man vill slå ihjäl någon som bara vill dra sig ur en gemenskap? Hade du tillåtit det?


    Bara för att man inte varit missbrukare själv betyder inte att man vet vilka självuppdragna drägg missbrukare kan vara så min fråga är om du själv är rätt person att döma och varför du inte kom till insikt tidigare, det var ju bara att sluta.
    självrannsakan
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:
    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.
    Var det inte svårt att sluta var du en av dom sämre.
    Äckligt less på missbrukare? KARMA!!!!

    Queennr1 skrev 2016-12-08 08:21:21 följande:
    Fast vad vet du om andras erfarenheter? Varför inbillar du dig att du sitter på den enda sanningen?

    Min erfarenhet är att fd. Missbrukare och framförallt anhöriga har en tendens att inte alls se klart på situationen utan mer styrs av känslor än fakta och objektivitet.
    Stämmer kanske för anhöriga som är medberoende.
    Queennr1 skrev 2016-12-08 09:34:00 följande:
    Om du beskriver missbrukarlivet som "fest och roligt" så har du uppenbart ingen aning om vad du talar om och har antagligen aldrig varit i närheten av ett typiskt missbrukarliv.
    Alla missbrukare/alkoholister  lever inte ett typiskt missbrukarliv, det kan vara din arbetskompis du haft i flera år.
    För en del så är det så. Känns livet jobbigt? sup och knarka lite.
    Anonym (Nej) skrev 2016-12-08 09:46:13 följande:
    Min bror är missbrukare. Han har inte roligt och hans liv är inte nån jävla fest direkt. Det är misär.
    Hur var det före misären?
    Anonym (offer) skrev 2016-12-08 09:49:11 följande:

    Hej!

    Ts, vad bra att du tagit tag i ditt liv. Jag kan inte uttala mig om missbruk vad gäller allt och alla, MEN jag tror att detta offerbeteende du nämner är en viktig faktor i många fall. Det är nog något som inte belyses nog mycket då många kan rida lite på att det är en sjukdom och ha en mental inställning att de är offer..tror att man i många fall har något att vinna på att ändra bilden hur man ser på sig själv. ....för detta offerbeteende finner man ju på alla möjliga håll i samhället, inte bara bland missbruk. SÅKLART PRATAR JAG INTE OM ALLA. Men jag tycker ändå ts tar upp en viktig punkt.


    För många börjar missbruket med offerbeteende.
  • Anonym (F.d. addict)
    KlunsSmurfen skrev 2016-12-11 08:27:47 följande:
    Det kan bero på att TS har rätt i mycket av det han skriver, alla har ingen "sjukdom", när man verkligen har försökt och misslyckats kan man prata om sjukdom.
    Många hamnar i missbruk för att de inbillar sej att de är bättre, kul med droger och alkohol, beroende? "det händer inte mej", går det ut över andra? det skiter jag i.
    När de känner sej misslyckade har de lätt att få narcissistiska drag, är lättare att nedvärdera andra och ha ursäkter för sina misslyckanden än att stå för dom, andra hamnar i missbruk för att de redan har den inställningen.
    klyban skrev 2016-12-07 21:42:57 följande:

    Det stora problemet är väl att väldigt stor procent av missbrukarna har psykiska problem i botten.
    Och löser man inte dessa, så är det extremt mycket svårare att klara sig ur ett missbruk.
    Men nu kommer väl någon svart och vit-kraxare och säger att det finns många som kommer ur ett missbruk utan att ha adresserat och löst psykisk ohälsa.
    Vilket givetvis sant, men det är ett extremt stort hinder för denna grupp att komma över.

    Sen vet jag inte hur drygt det är med missbrukare, brukar liksom inte umgås med missbrukare.
    Men visst de har en massa problem med sig själv och hur de agerar med omvärlden, och hur litet intresse de har för andra, är nått som ofta är rätt tydligt.
    Och som få människor accepterar som beteende.


    Men en missbrukare är ju sjuk, och ska ses som sjuk, och jag tycker normalt inte att sjuka människor(med diagnoser) ska se ned på.
    Dock är detta familjeliv, där sparkar man gärna på de som ligger, och berättar gärna att de är inte människor och inte ens ska få ta del av vård.
    Och vård får de tyvärr inte så ofta heller, då vi har en polis som är hindrande att söka adekvat vård i en lugn miljö.
    De är mer intresserade att straffa dig, men varför man använder poliser till ett hälsoproblem, är nått jag aldrig någonsin kommer förstå.
    Missbrukare är människor, det är nått man sällan kommer ihåg på familjeliv.


    Är väl lite både och, många låser sej till droger/alkohol som det enda alternativet, så läge de gör det blir det svårt att ta tag i problemen och hitta en ersättare för droger/alkohol.

    Missbruk är definierat som en sjukdom, men jag tycker ändå att man ska skilja på de som verkligen fastnar i det och inte kan sluta och de som inte vill ha hjälp eller inte riktigt vill sluta.

    Att en missbrukare inte vill gå ner sej betyder inte att den inte vill missbruka, innan man kan dra in en alkoholist eller knarkare på tvångsvård har det gått långt, många vägrar hjälp, ursäkter, lögner och förnekelse de är mästare på att klara sej undan och manipulera omgivningen och de närmaste som blir medberoende.
    Det behövs en polis och de ska straffas, de ska hållas lika ansvariga för sina handlingar som alla andra, att låta dem komma undan är en björntjänst.Bara för att man inte varit missbrukare själv betyder inte att man vet vilka självuppdragna drägg missbrukare kan vara så min fråga är om du själv är rätt person att döma och varför du inte kom till insikt tidigare, det var ju bara att sluta.
    självrannsakan
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:
    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.
    Var det inte svårt att sluta var du en av dom sämre.
    Äckligt less på missbrukare? KARMA!!!!Stämmer kanske för anhöriga som är medberoende.
    Queennr1 skrev 2016-12-08 09:34:00 följande:
    Om du beskriver missbrukarlivet som "fest och roligt" så har du uppenbart ingen aning om vad du talar om och har antagligen aldrig varit i närheten av ett typiskt missbrukarliv.
    Alla missbrukare/alkoholister  lever inte ett typiskt missbrukarliv, det kan vara din arbetskompis du haft i flera år.
    För en del så är det så. Känns livet jobbigt? sup och knarka lite.Hur var det före misären?
    Anonym (offer) skrev 2016-12-08 09:49:11 följande:

    Hej!

    Ts, vad bra att du tagit tag i ditt liv. Jag kan inte uttala mig om missbruk vad gäller allt och alla, MEN jag tror att detta offerbeteende du nämner är en viktig faktor i många fall. Det är nog något som inte belyses nog mycket då många kan rida lite på att det är en sjukdom och ha en mental inställning att de är offer..tror att man i många fall har något att vinna på att ändra bilden hur man ser på sig själv. ....för detta offerbeteende finner man ju på alla möjliga håll i samhället, inte bara bland missbruk. SÅKLART PRATAR JAG INTE OM ALLA. Men jag tycker ändå ts tar upp en viktig punkt.


    För många börjar missbruket med offerbeteende.
    Vad menar du med att jag var en av de sämre? Jag kom ju som sagt till insikt och det har jag endast fått beröm och eloge för, utom här på FL där alla ska vara så jävla motvalls hela tiden, bara för att. Ibland undrar jag vad det är för sorts människor som skriver här. Ni å eran sida är ofta t.o.m. sämre än missbrukarna jag umgicks med. Speciellt du (jag har sett dig i andra trådar där du ofta har en hård attityd mot allt och alla) verkar vara en av FL:s mer förhärdade typer.

    När jag ser många svar här så börjar jag fundera på om jag trots allt inte skulle ha stannat kvar i det där livet. Det som får mig att inte göra det är allt stöd jag har från människor på min nuvarande arbetsplats och i min nya omgivning. Men man får kanske ta hänsyn till att många som hänger på det här forumet egentligen är olyckliga människor, och är man själv olycklig och känner sig misslyckad, vill man inte se andra som har lyckats. Du är säkert en av dem.


  • Anonym (Nej)

    KlunsSmurfen:

    Han har alltid knarkat för att slippa känna. "Fly" verkligheten som för honom varit jobbig. Jag tror aldrig det varit särskilt kul och fest med drogerna, han har nog känt sig rätt misslyckad nästan hela livet av olika anledningar. Ledsamt och tragiskt.

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-10 18:05:32 följande:
    Ja, jag står för det. Men jag var inte sämre än att jag lärde mig av mina misstag och valde att ta mig ur det destruktiva livet. Ni tycker att jag är elak och att jag tror mig vara förmer. Själv tycker jag att jag faktiskt har rätt att vara lite "kaxig" som var så stark som tog mig ur det, utan hjälp av andra, ja förutom den killen jag bodde tillfälligt hos för att skydda mig innan jag flyttade för gott. Det är lätt att döma när man inte gått igenom samma saker själv, men jag tycker att jag har visat sann styrka och vilja. Tyvärr ger många av de jag umgicks med upp för lätt och försöker inte ens kravla sig över kanten. Jag tror att människan många gånger är mycket starkare än hon tror. Jag har också sett exempel på att de jag umgåtts med ibland har visat mer styrka och vilja än vad man skulle kunnat tro om dem, men då i andra sammanhang än tillnyktring, det ser jag som bevis.

    Jaha så du umgås alltså med mer "högstående" missbrukare. Är det så smart att överhuvudtaget umgås med människor som missbrukar? Av risk för att trilla dit själv menar jag.


    Problemet som uppstår, är att det är få av missbrukarna som vill gå hem och döda sina medmissbrukare.
    Och det är detta som innefattar bottenskrap när jag säger det så.
    Om alla missbrukare är bottenskrap, ABSOLUT INTE.


    Det är så uppenbart att du inte förstår missbruk överhuvudtaget, dock inbillar du dig är expert för du varit en.
    Enda du är expert på är dig själv och ditt bottenskrap till missbrukarvänner du hade.
    Och detta kallas att leva i en bubbla, då när man tror världen ser likadan som sin egen värld.
    Det är här "parkbänken med alkisarna kommer in, där man inbillar sig när man ser parkbänken med alkisarna, att det är så man blir på alkohol.
    Vilket alla vet inte stämmer, och förhoppningsvis vet även du detta.
    Dock så pratar du inte som du vet om detta.

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-11 10:49:01 följande:
    Vad menar du med att jag var en av de sämre? Jag kom ju som sagt till insikt och det har jag endast fått beröm och eloge för, utom här på FL där alla ska vara så jävla motvalls hela tiden, bara för att. Ibland undrar jag vad det är för sorts människor som skriver här. Ni å eran sida är ofta t.o.m. sämre än missbrukarna jag umgicks med. Speciellt du (jag har sett dig i andra trådar där du ofta har en hård attityd mot allt och alla) verkar vara en av FL:s mer förhärdade typer.

    När jag ser många svar här så börjar jag fundera på om jag trots allt inte skulle ha stannat kvar i det där livet. Det som får mig att inte göra det är allt stöd jag har från människor på min nuvarande arbetsplats och i min nya omgivning. Men man får kanske ta hänsyn till att många som hänger på det här forumet egentligen är olyckliga människor, och är man själv olycklig och känner sig misslyckad, vill man inte se andra som har lyckats. Du är säkert en av dem.


    Bara för personen ventilerar en mer nyanserad bild, så ska personen vara misslyckad och olycklig.
    Hur kommer man frma till nått sånt tokigt, och hur tycker du vrida på verkligheten till nått helt annat funkar för dig?


     


    Ta ansvar för du beblandade dig med bottenskrapet i samhället.
    Vi andra väljer att inte göra detta, varken med alkohol/droger eller utan.
    Ditt val av missbrukarkompisar säger väl allt om dig, och inget om andra missbrukare.
    Och där är pudelns kärna, du tror du är ett perfekt exempel på hur en missbrukare är.
    Spark i röven är allt som krävs, men tar 17år att sparken att nå fram?

  • KlunsSmurfen
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-10 18:05:32 följande:
    Ja, jag står för det. Men jag var inte sämre än att jag lärde mig av mina misstag och valde att ta mig ur det destruktiva livet. Ni tycker att jag är elak och att jag tror mig vara förmer. Själv tycker jag att jag faktiskt har rätt att vara lite "kaxig" som var så stark som tog mig ur det, utan hjälp av andra, ja förutom den killen jag bodde tillfälligt hos för att skydda mig innan jag flyttade för gott. Det är lätt att döma när man inte gått igenom samma saker själv, men jag tycker att jag har visat sann styrka och vilja. Tyvärr ger många av de jag umgicks med upp för lätt och försöker inte ens kravla sig över kanten. Jag tror att människan många gånger är mycket starkare än hon tror. Jag har också sett exempel på att de jag umgåtts med ibland har visat mer styrka och vilja än vad man skulle kunnat tro om dem, men då i andra sammanhang än tillnyktring, det ser jag som bevis.

    Jaha så du umgås alltså med mer "högstående" missbrukare. Är det så smart att överhuvudtaget umgås med människor som missbrukar? Av risk för att trilla dit själv menar jag.
    Rätt att vara kaxig? Nej.  Är du så stark kanske du borde ha vett att vara lite ödmjuk mot dem som inte är. De som aldrig kommer att kunna sluta med droger hur mycket de än försöker, de som haft jävligt taskiga förutsättningar från födseln.
    Vissa människor är starkare, andra bryts ner väldigt snabbt.
    Bara för att styrka finns betyder inte det att den finns i alla situationer.

    Har inte läst hela tråden än.
    Du kanske ska använda dina kunskaper till att jobba med missbrukare istället för att nedvärdera.
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-11 10:49:01 följande:
    Vad menar du med att jag var en av de sämre? Jag kom ju som sagt till insikt och det har jag endast fått beröm och eloge för, utom här på FL där alla ska vara så jävla motvalls hela tiden, bara för att. Ibland undrar jag vad det är för sorts människor som skriver här. Ni å eran sida är ofta t.o.m. sämre än missbrukarna jag umgicks med. Speciellt du (jag har sett dig i andra trådar där du ofta har en hård attityd mot allt och alla) verkar vara en av FL:s mer förhärdade typer.

    När jag ser många svar här så börjar jag fundera på om jag trots allt inte skulle ha stannat kvar i det där livet. Det som får mig att inte göra det är allt stöd jag har från människor på min nuvarande arbetsplats och i min nya omgivning. Men man får kanske ta hänsyn till att många som hänger på det här forumet egentligen är olyckliga människor, och är man själv olycklig och känner sig misslyckad, vill man inte se andra som har lyckats. Du är säkert en av dem.
    Alla ansvarar för sina handlingar, var det så lätt att sluta har du bara skitit i att ta ansvar, en av de sämre.
    Varför har du då varit varit missbrukare, en sån som du beskriver?
    Sen skriver du på FL som att du skulle vara så mycket bättre, ser ner på de som är den du var till nyligen. Påstår att alla har ett val.

    Tycker du synd om dej själv för andras åsikter om dina åsikter kan du behålla dem för dej själv. Stannat kvar i det livet? Självgodheten och offermentaliteten verkar vara kvar. Är därför andra reagerar, utan det hade du antagligen fått beröm istället. Du verkar ha en del kvar.

    Speciellt jag? kolla igen så märker du i vilka situationer det kommer hård attityd.
    Vill gärna se dej bevisa det påståendet att det är mot allt och alla.
    klyban skrev 2016-12-11 11:44:16 följande:

    Bara för personen ventilerar en mer nyanserad bild, så ska personen vara misslyckad och olycklig.
    Hur kommer man frma till nått sånt tokigt, och hur tycker du vrida på verkligheten till nått helt annat funkar för dig?


     


    Ta ansvar för du beblandade dig med bottenskrapet i samhället.
    Vi andra väljer att inte göra detta, varken med alkohol/droger eller utan.
    Ditt val av missbrukarkompisar säger väl allt om dig, och inget om andra missbrukare.
    Och där är pudelns kärna, du tror du är ett perfekt exempel på hur en missbrukare är.
    Spark i röven är allt som krävs, men tar 17år att sparken att nå fram?


    +1
Svar på tråden Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?