Ångrar min utbildning - hur ska jag kunna starta om?

Man ska såklart trivas med det man läser men försök att ge det en chans. Du borde bara ha tre-fyra kurser kvar och exjobb. Kan du hitta rätt vinkel och företag där så har du alla möjligheter att direkt halka in på något annat.

Mitt tips är att inte hoppa av innan du verkligen vet att du vill bli t.ex. lärare eller läkare. Medan du funderar blir du klar, får en bra lön och har en väldigt formbar karriär framför dig.

Jag läste fyra år på ett program men misslyckades på sista kursen så tog aldrig ut någon examen. Hade då dessutom börjat om på programmet efter ett sabbatsår. Var så less då. Var 30 år.

Bytte helt bana och pluggade ett femårigt program till och jobbar nu som det. Har aldrig ångrat att jag bytte. Jag jobbade lite på sidan om och hade sambo som betalade en del.

Nu när du har så kort tid kvar rekommenderar jag dig att plugga färdigt. Jag tror att du annars kommer ångra dig senare i livet. Själv är jag över 40 och ångrar att jag inte pluggade när jag var yngre. Med en examen i bakgrunden finns det många fler jobb du kan söka och som någon nämnde tidigare kan du lätt plugga till några ämnen och få jobb som ex. lärare. Känns som bortslösad tid om du inte tar din examen. Vad är ett år till i det stora hela, du har ett långt liv framför dig. Lycka till, jag hoppas att du hittar orken att kämpa på.

Hej, förlåt om jag väcker tråden igen. Är i precis samma situation. Har alltid varit duktig i skolan och gjorde det jag kände att jag borde och vad folk förväntade sig, plugga till civilingenjör. Tog en svår linje bara för att.

Nu är jag 25 år, nyexaminerad och helt fundamentalt slutkörd. De senaste åren var ett helvete, och jag visste tidigt att plugget var fel, men jag la alla mina värderingar på hyllan bara för att lyckas bli klar med plugget, för vad skulle folk tänka om jag inte blev klar?

Nu förväntar sig alla att jag ska hitta något spännande jobb, göra det jag pluggat så länge till, att jag ska vara så lycklig för att ha blivit klar. Men allt känns bara skit. Jag ljuger för mig själv på varje intervju, "jag drömmar om att utveckla saker.." bara för att det är vad folk förväntar sig. Jag drömmar istället om att bli polis, psykolog eller annat. Men hur ska man orka plugga igen? Det känns som jag kastat bort mina bästa 5 år.

Hur är det ens möjligt att få jobb som man inte har utbildning i?? Nu för tiden så kräver många att man ska ha utbildning och helst universitetexamen.

Känner igen mig så mycket i allt... Gick också natur på gymnasiet, hade toppbetyg i matte och fysik och förväntades därmed att läsa till civilingenjör eller liknande. Sökte ett par ingenjörsutbildningar, trots att det kändes helt fel. Påbörjade så många som tre stycken, med olika inriktningar, men hoppade av alla ganska snabbt en efter en. Innerst inne visste jag att jag egentligen ville läsa till journalist eller något annat inom kultur/samhälle, alternativt något som hade mer med människor att göra (sjuksköterska etc.). Men jag försökte intala mig själv att jag inte alls skulle passa som det och att det var klokare att välja något "duktigt" program. Mådde så dåligt i många år och kände mig helt vilsen. 

Fick till slut, utan utbildning, ett jobb inom samhällssektorn. Kände direkt att det var där jag hörde hemma och inte på någon teknisk arbetsplats. Jobbade i flera år och var 27 när jag tillslut valde att plugga till socionom, vilket känns rätt. Kommer att ha passerat 30 när jag tar examen men det känns ganska lugnt. Kände också till en början att jag kanske var för gammal och att jag borde satsa på att bilda familj istället. Men försöker tänka att om jag inte orkar vänta med det tills efter examen, så går det säkert att lösa den biten på något sätt.

Tror (eller vet) att många unga känner en press att välja rätt studier direkt efter gymnasiet och att man många gånger väljer utifrån prestige istället för vad man har intresse fö. Vet dock flera som gått klart långa utbildningar och som ångrat sig men där det löst sig ändå. Exempelvis genom att omskola sig med kortare utbildningar eller plugga med extrajobb som försörjning. Alternativt försöka att hitta jobb inom det område man vill fast utan utbildning, vilket kan vara svårt men inte nödvändigtvis omöjligt. Det mesta går nog om man vill, livet ska ju inte bli förstört på grund av en fel vald utbildning 

Hej, måste också få hoppa in i denna tråd.
Känner så väl igen mig, valde också att läsa till ingenjör för att "det ska man ju göra" men har efter ett år efter min examen fortsatt att arbeta inom förskolan. Känner mig lite misslyckad, men har verkligen inte känt att de jobb jag kan få låter varken roliga eller som något jag kan. Nu är min tanke att läsa kpu p 1-1.5 år för att bli lärare i gymnasiet. Följer dock en massa orosmoln med det också, tex kan jag undervisa, kan jag teknikämnet tillräckligt bra etc. Någon som tagit den karriärvägen?

Jag är 30+, just nu läser jag på min tredje utbildning efter att hoppat av två andra. Anledningen var att jag kastade mig in i utbildningar jag egentligen inte ville ha, för jag var så stressad att läsa något. Efter att hoppat av den andra utbildningen tog jag och arbetade ett par år istället på fabrik, där hann jag tänka och få perspektiv på vad jag ville göra, och vad som var realistiskt. Jag har nu lite mindre än en termin kvar och har inte ångrat min utbildning en sekund, äntligen hittade jag rätt.

Så mitt råd är väl att inte stressa, även om det är lätt hänt, du är ännu ung och kan kosta på dig ett par arbetsår. Mitt andra tips är att hålla dig borta från lärare, man måste brinna för det extremt, det är enligt mig inget yrke någon normal människa vill ha i dagens läge.

Inte läst alla svar. Skulle absolut gå klart. Gör det bästa av det du har.

Du har en enormt bred utbildning och man ser inte som student alla utvecklings-möjligheter som är utanför ?normalspannet?. Tänk på vad du brinner för att göra och när du kommer till din rätt. Dessa ingredienser kan du säkerligen finna en möjlighet för med din utbildning som bas.

Jag har själv utbildat mig till något liknande tekniskt, som jag haft en enorm nytta av som grund. Men jag jobbar , inom ett jobb jag inte ens visste fanns, med att utveckla andra.

Det finns mycket att upptäcka under resans gång. Det blir så förenklat att tänka utbildning som leder till ett exakt jobb.

Lycka till!

Kämpa ...gör klart din examen ...du kommer ha stor nytta av den ändå. Den kommer öppna nya möljligheter för dig som du inte ser idag.

Hoppas du fixar det.

Jag kämpar själv varje dag utan bra utbildning.