Har mitt barn autism eller adhd?

Behöver hjälp och råd! Ska försöka kortfattat

Min son är 2 år och 8 månader. Sen i talet, säger ord och sina egna ord men pratar som en 1, 5 åring.

Han har svårt att somna sedan födseln o vaknar flerspråkiga gånger om natten gråtandes och orolig. Väldigt aktiv, intresserad av bilar, bollar o pussel. Varje grej är kul i 5 min sen börjar han kasta sina leksaker o förstöra.

Han är överallt i hemmet och pillar...måste gömma allt ifrån honom, prydnad kan vi glömma, han är i varenda skåp/ låda och röjer o kastar o häller ut allt.

Slår sin lillasyster hela tiden, han kan vara hur gullig som helst o helt plötlsigt bita henne.

När han är glad kan han slå eller bitas. Med kompisar som kommer över är han jätte glad men kan vara för på o vara för fysisk o högljud, blir nästan helt vild. När han leker kommer han för nära o det tycker inte barn om o då kan han dra i deras hår osv.

På förskolan är han en ängel, pedagogerna kan knappt tro sina öron om det jag säger. Han är ett av de lugnaste barnen på förskolan, äter bra, sover utan problem o leker bra. Leker vid sidan om barnen o ibland med barnen.

Han låser sig vid ett ord i perioder eller om en handling o repeterar det 50 gånger.

Jätte svår med maten o svår att gå upp i vikt.

Som bebis var han super glad, nöjd konstant även om han hade bajs upp till nacken, trots att han fick slangar upp i hela tjocktarmen pga förstoppning så skrattade han o personal eller vem som helst som träffade min son var alltid förvånade över hur glad han var o hur social.

När lillasyster kom bär han var 1.5 fick han stora utbrott o nattskräck. Sen dess är han på henne hela tiden o slår henne i lek också.

Han sitter aldrig o leker i lugn o ro utan har kommit på allt runt omkring. Han staplar gärna också.

Han är duktig på rollspel, han kan vara en hund hans macka kan vara en bil etc.

Han äter inte aggressiv men väldigt impulsiv. Han är världens snällaste men kan inte leka normalt känns det som, han börjar leka med sina bilar i 2 månader för o börja kasta dom.

Han är lite försiktig o stora nya miljöer. Han ville inte dansa med andra barnen på Liseberg utan ville upp i min famn. När vi är hemma måste en vuxen alltid vara med o leka, att pyssla funkar 1 min sen börjar han kasta allting.

Han fastar vid vissa ord o frågar en grej efter varan fleeeeera gånger hela tiden.

Frågan är om allt detta beror på språket som gör honom frustrerad ? För barnpsykolog vill börja en utredning. Hon tycker det är intressant att han trotsar o testar o visar en helt annan sida när en föräldrar finns med men på dagis är han en ängel.

Han gråter aldrig på dagis trots att han skrapat upp halva ansiktet. Han ler mot personalen men springer iväg o gömmer sig för o fälla tårar. Dom har aldrig sett honom arg eller ledsen. Dom ser en annan sida på sonen endast när jag är med, då byter han fort o börjar bli högljudd o impulsiv o trotsig. En gång slog han o drog i mitt hår edtrsom han inte fick låsa bilen. Pedagogerna blev chockade när dagisagisrig fick se den sidan hos honom.

Ute springer han iväg o vill göra allt han inte får osv osv. Jag o sonen kan leka men plötlsigt river han mig i ansiktet. Eller om jag ligger på golvet knappt han komma o sparka mig i magen från ingenstans. Han är inte arg, han gör det bara.

Han får inga utbrott längre o är inte aggressiv alls. Allt han gör med buseriet är med en bus blick och mycket skratt förutom slagen.

Vad tror ni? För jag blir galen snart! Vad tycker ni det låter som?

PS. Han är jätte duktig på kroppsspråk för att göra sig förstådd