Anknytningsteorier

Det är inte så att du överanalyserar för mycket?

Skriv dagbok om relationen och läs i efterhand så ser du är problemen/distansen som uppkommer inte leder till tappad kontakt plus att du skriver av dig.

Ha många vänner så inte allt beror på denna vän.

Sätt upp regler för dig själv för hur ofta du får höra av dig.

Var gärna dig själv/intensiv/nära när ni ses men ses inte för ofta.

Intressant att läsa ditt inlägg då jag senast igår läste om precis detta i Eva Reuz bok "är du gift med en psykopat?". I den boken står det just om detta och hur man väljer vänner osv. Har du inte läst den så rekommenderar jag dig det.
Går själv i terapi för mina ambivalenta anknytningsmönster med rötter i barndomen.
Känner igen lite i det du skriver...

Just kombinationen ambivalent och undvikande dras ofta till varandra, men triggar också varandras otrygghet i hög grad. Den ambivalenta behöver försöka ha is i magen och den undvikande behöver gå emot sitt mönster att dra sig undan.

Jag är absolut analytiskt lagd, men det här är ett ganska tydligt mönster i mina närmsta relationer under åren, och ett återkommande problem för mig. Därför ställde jag frågan.

Saken är den att jag har många vänner som är mina egna (alltså inte parvänner i första hand), och saknar inte nära vänner alls.

Men det här är min närmsta vän, och vi har en väldigt tight relation med daglig kontakt och umgås mycket - trots att vi är medelålders kvinnor med hyfsat avancerade heltidsjobb och familj. En typiskt djup, och väldigt vacker vänskap. Vi ställer upp helhjärtat för varandra och pratar om allt. Vi kan skratta, gråta och visa alla möjliga sidor. Den är en normalt väldigt jämn vänskap som båda är glada för att ha fått.

Men sedan kan situationer ändå uppstå ibland (ca 6 mån mellanrum) där missförstånd blir - och då går vi in i mönstren enligt anknytningsteorierna. Jag blir orolig och rädd att mista, och i det lite "på" och bekräftande. Hon blir livrädd att mista, men i det avstängd och distanserad i någon slags känsloavstängd panikkänsla. Vi lyckas inte möta varandra just då, och sårar i onödan den andra i våra rädslor. Ingen av oss har en enda tanke på att göra oss av med vänskapen, men våra mönster är rena panikreaktioner. När vi tillslut hittat varandra är vi fantastiska på att prata igen, även om det här.

Min fråga gällde egentligen tips angående undvikande personer. Vad man kan göra för attgöra trygga, inte få in dem i sin bur i konfliktsituationer. Sedan får jag ju ta och försöka vara lite insiktsfull om mitt eget problem och parera känslorna och motverka primalreaktionen.

Tack! Jag tror att det stämmer. Vad är det som framförallt för den undvikande illa? Jag klarar nog framförallt inte att riktigt förstå hur den undvikande personen fungerar och tänker....för att undvika att göra illa. Jag upplever på många vid min vän som mer känslig och osäker än jag är, och jag tror att det är därifrån reaktionen kommer. Ren smärta. Sedan klarar hon inte alltid ut att förstå sitt mönster själv.