Inlägg från: molly50 |Visa alla inlägg
  • molly50

    När maken inte är pappan

    Anonym (Kalla fötter) skrev 2016-12-14 17:17:22 följande:
    Jag tror att min man skulle ta avstånd från henne om han fick reda på sanningen nu. Mig skulle han säkert lämna. Men jag tror att efter ett antal år, om sanningen kommer fram då, kommer han inte att ta avstånd från barnet. Då har han knutit an mycket hårdare.

    Jag litar på honom men som du säger, helt säker kan man aldrig vara. Men om det händer får jag deala med det då. Jag vet vad jag gjort och är beredd att ta ansvar för det om jag blir tvungen. 
    Och om barnet i framtiden skulle bli sjukt och behöva en donation av något slag,och det visar sig att varken du eller din man har samma blodgrupp som barnet.
    Hur ska du göra då?
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Kalla fötter) skrev 2016-12-14 18:15:50 följande:
    Då är det bara för mig att lägga korten på bordet och ta konsekvenserna.
    Är det inte bättre att göra det nu då än att vänta tills det kanske har gått många år?
    Även ditt barn kan ju komma att vända dig ryggen om det får veta att du har ljugit i alla år.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Kalla fötter) skrev 2016-12-14 19:00:55 följande:
    Det är inte givet att sanningen någonsin kommer fram. Varför ska jag då välja bort min man redan nu och göra honom olycklig? Och låta min dotter växa upp utan en närvarande pappa.
    Det är det förvisso inte. Men risken finns ju där.
    Så varför riskera att det kommer fram om många år när din man och ditt barn redan har hunnit bilda starka band till varandra och därigenom göra saken värre?
    Ditt barn lär ju också vända dig ryggen.
    Är det verkligen värt det?
    Det bästa hade ju varit om du hade föreslagit insemination från första början.
    Då hade du kanske sluppit allt det här.
    Carpe Diem
Svar på tråden När maken inte är pappan