BF Juli 2017 ny

Hur ska ni andra göra med amning? Jag har ju ett barn som jag ammade (med amningsnapp i 7 månader) och tyckte det var vidrigt dom typ tre första månaderna, sen började det bli lite rutin och enklare. Men fortfarande inte mysigt förrän precis innan jag slutade. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra den här gången. Grundtanken är väl egentligen att antingen ammar jag helt eller inte alls. Kan tänka mig ge ersättning nån gång ibland om bebis vill ta flaska men inte kombinera flaska och amning liksom. Blir det flaskmatning vill jag slippa allt vad amningskläder och läckande tuttar heter. 

Berätta gärna hur ni resonerar! Och vad ni har för erfarenheter ni som har barn sen tidigare.

För jag tänker nämligen inte att flaskmatning är nån genväg, det är ju rätt bökigt att hålla på med. Tutten är ju bara att dra fram. Dock ännu enklare utan den där jäkla amningsnappen, men är rätt säker på att den krävs igen pga mina inte så utåtstående bröstvårtor. 

Vill heller inte "riskera" att anknytningen påverkas så mycket som den gjorde med sonen pga att amningen var ett så ångestladdad. Kan liksom inte bestämma mig för vad som känns mest rätt. 

Observera att jag såklart reserverar mig för att amningen kanske inte alls funkar om jag bestämmer mig för det, så är absolut öppen för förändring på det viset :) 

Ursäkta långt inlägg, men det är en stor fråga för mig det här. 

Jag har också mycke funderingar om amning. Jag sa efter min första aldrig mer, när lillebror låg på mitt bröst efter förlossningen vart det att jag prövade endå. Funkade inte då med och jag sa aldrig mer.

Nu 7 år senare är jag sugen på att ge det en chans igen. Jag har alltid haft mängden mjölk och massor av det, därför har jag aldrig varit bekväm, aldrig kunnat amma någonstans än hemma. Sedan gjorde det så jävla ont. Ammade dottern 6veckor och pumpade 2 och sonen 6.

När jag slutade vart jag gladare och mer harmonisk. Ersättning vande jag mig med fort så det var enkelt endå:)

Ja och jag tycker jag hör hela tiden att både mamman och bebisen blir gladare och lugnare när man börjar ge ersättning istället (eller av att avsluta amningen kanske är bättre uttryckt). Och därför funderar jag ju på att skita i amningen helt enkelt. Men så tänker jag på hur mycket ersättning kostar, att barnet kanske får problem med magen och man ska prova olika sorter osvosv. 

Hur ska ni andra göra med amning? Jag har ju ett barn som jag ammade (med amningsnapp i 7 månader) och tyckte det var vidrigt dom typ tre första månaderna, sen började det bli lite rutin och enklare. Men fortfarande inte mysigt förrän precis innan jag slutade. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra den här gången. Grundtanken är väl egentligen att antingen ammar jag helt eller inte alls. Kan tänka mig ge ersättning nån gång ibland om bebis vill ta flaska men inte kombinera flaska och amning liksom. Blir det flaskmatning vill jag slippa allt vad amningskläder och läckande tuttar heter. 

Berätta gärna hur ni resonerar! Och vad ni har för erfarenheter ni som har barn sen tidigare.

För jag tänker nämligen inte att flaskmatning är nån genväg, det är ju rätt bökigt att hålla på med. Tutten är ju bara att dra fram. Dock ännu enklare utan den där jäkla amningsnappen, men är rätt säker på att den krävs igen pga mina inte så utåtstående bröstvårtor. 

Vill heller inte "riskera" att anknytningen påverkas så mycket som den gjorde med sonen pga att amningen var ett så ångestladdad. Kan liksom inte bestämma mig för vad som känns mest rätt. 

Observera att jag såklart reserverar mig för att amningen kanske inte alls funkar om jag bestämmer mig för det, så är absolut öppen för förändring på det viset :) 

Ursäkta långt inlägg, men det är en stor fråga för mig det här. 

Hur ska ni andra göra med amning? Jag har ju ett barn som jag ammade (med amningsnapp i 7 månader) och tyckte det var vidrigt dom typ tre första månaderna, sen började det bli lite rutin och enklare. Men fortfarande inte mysigt förrän precis innan jag slutade. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra den här gången. Grundtanken är väl egentligen att antingen ammar jag helt eller inte alls. Kan tänka mig ge ersättning nån gång ibland om bebis vill ta flaska men inte kombinera flaska och amning liksom. Blir det flaskmatning vill jag slippa allt vad amningskläder och läckande tuttar heter. 

Berätta gärna hur ni resonerar! Och vad ni har för erfarenheter ni som har barn sen tidigare.

För jag tänker nämligen inte att flaskmatning är nån genväg, det är ju rätt bökigt att hålla på med. Tutten är ju bara att dra fram. Dock ännu enklare utan den där jäkla amningsnappen, men är rätt säker på att den krävs igen pga mina inte så utåtstående bröstvårtor. 

Vill heller inte "riskera" att anknytningen påverkas så mycket som den gjorde med sonen pga att amningen var ett så ångestladdad. Kan liksom inte bestämma mig för vad som känns mest rätt. 

Observera att jag såklart reserverar mig för att amningen kanske inte alls funkar om jag bestämmer mig för det, så är absolut öppen för förändring på det viset :) 

Ursäkta långt inlägg, men det är en stor fråga för mig det här. 

Tack för ditt svar :) Det är ju många som känner som du kring amning också, och jag tycker inte du låter dömande eller fanatisk, men jag gick med i amningshjälpens grupp på Facebook när jag mådde dåligt under amningen med sonen och jag gick ur den efter ett antal veckor pga svaren som kom där inte alls var stöttande utan snarare amningsfanatiska och inte alls speciellt respektfulla gentemot dom som funderade på att ge upp/trappa ner sin amning. Så där kommer jag inte söka stöd igen. Sociala medier har ju också sin nackdel och kanske får man mer relevant hjälp om man kontaktar en hjälpmamma privat istället. Jag är dock rätt säker på att jag inte kommer göra det, eftersom min amning fungerade i stort och det var egentligen inte tips kring själva amningen jag behövde utan kanske snarare psykologhjälp... Så oavsett anledning till att kommande amning inte känns hållbar (av psykiska eller fysiska skäl) kommer jag avsluta utan att försöka ta hjälp för att rädda amningen.