Mammorna är alltid hemma mest, oavsett familjens ekonomi

Precis samma sak som jag brukar hävda!

Om man inte tvunget måste/vill vara hemma långa perioder heltid, så kan man ju t.o.m. gå plus på att ta ut FP. VIlka män/vilka familjer har inte råd att få ut mer pengar än om man jobbar heltid?

Helt obegripligt...

Men det verkar vara helt OK att skylla på ekonomin, för man vill inte erkänna att man vill vara hemma/ha sin fru hemma. Nu när vi äntligen har fått möjlighet att vara hemma länge, båda föräldrarna, så vill man inte erkänna att man vill ta ledigheten själv/vill slippa vara ledig med barnen.

(Och om någon nu mot förmodan undrar hur man kan göra för att gå + på att ta ut sin FP, så är det de gamla vanliga knepen:
1) tag lite ledigt tex 1/8 dag (2 h) varje måndag och tag ut FP lördag + söndag + måndag => får ut 3/8 av SGI-dagen, men förlorar bara 1/8 av arbetsdagen.
2) Varva semester med FP. Tex ta semester mån + tis + ons och FL tors + fre + lör + sön. Den semestern som du inte tar ut, då du bara vill vara ledig som om du jobbat heltid, den får du säkert spara till senare eller ta ut som pengar = går plus på semestern.
3) Om du råkar få 5 dagar i sträck utan arbete tex genom att begära ut 1 st FL dag i anslutning till röd dag + klämdag + 2 helgdagar => blir 5 dagar ledigt med 1 dag FL. Då får du ut 5 st SGI-dagar men behöver bara begära ledigt från jobbet 1 enda dag.
4) Om du råkar få 5 dagar i sträck utan arbete tex genom att det är röd dag + 2 st klämdagar + 2 st helgdagar => du har rätt att ta ut 5 st SGI-dagar utan att begära ledig alls från jobbet. Du får alltså full lön + 5 SGI-dagar.

Kör du med dessa knep, så borde du kunna få ut alla dina FP-dagar (inte bara de som du inte kan ge bort) utan problem innan de brinner inne. Och om du tjänar hyfsat normalt (under 70 -80 000 kr/mån) så kan du gå plus eller plus/minus - noll på att blanda dessa varianter. Tjänar du mer än så, så borde du kunna spara en buffert så att det som du förlorar inte spelar så stor roll... Eller så satsar du på att hitta nr 4 så pass ofta att du får ut dina egna dagar iallafall. Eller vägrar att ta ut semester, tar bara FL om du vill vara ledig något under året, och får ut semestern som pengar...

Vi har, med de två första barnen, inte haft möjlighet att dela på föräldraledigheten pga ekonomin. Inte bara ekonomin under ledigheten utan även att maken inte hade fått behålla sin tjänst om han varit ledig. Nu, med tredje barnet, kommer vi dela lika på ledigheten eftersom min man bytt jobb till ett där det är ok att vara föräldraledig.

Det tar tid.
På femtitalet var det fint att vara hemmafru.
Nu tar fäderna hand om sina barn, några månader och klarar all markservic.
För var generation förändras normen.
Jag tror personligen inte pengarna styr, möjligen okunskap och traditioner.

Men det är väl olagligt att göra så som arbetsgivare, att en person skulle förlora sin tjänst om denne går på FL men får behålla den om den inte går på FL. 

Ser inte problemet. Detta är en fråga för enskilda familjer och vad de väljer att göra, inte för samhället.

Joo, fast man säger ju inte så. Man kanske lägger in väldigt mycket resor så det är omöjligt att jobba kvar när man har småbarn. Eller så försvinnner ens tjänst och man får en annan, man degraderas helt enkelt. Många blir utköpta också. Händer HELA tiden.

Fast det är en fråga för samhället också. Förutom att vi som samhälle och regeringen har beslutat att jämställdhet är något vi vill uppnå, så har detta en direkt effekt på samhället. Barn som är hemma med endast eller till allra största del en förälder får en helt annan kontakt med den föräldern jämfört med den mer frånvarande föräldern. Idag och tidigare har denna mest närvarande förälder vart mammor. Finns en hel del som spekulerar i att problem med pappor som drar och starar nya familjer och lämnar gamla barn bakom. Även om det såklart finns mammor som gjort likadant är det överväldigande pappor det gäller. Man menar då på att detta har flera effekter: försätter ensamstående i sämre situation som kanske blir mer beroende av statlig hjälp, samt att man pratat om hur många som mår dåligt som vuxna pga delvis bristande relation till förälder och går in i depressioner och blir borta från arbetsmarknaden och beroende av bidrag. Men det är ju som sagt en lång sträng av just spekulationer. En annan direkt mer mätbar effekt är vad det innebär för kvinnors ekonomiska situation, där rapporter visar att det leder till bl.a. sämre löneutveckling, möjlighet till jobb samt sämre pension. Dessa saker är sådant som direkt påverkar samhället rent ekonomiskt. 
Slutligen, utöver negative konsekvenser som nämnts här, så är också en annan anledning att man införde reserverade månader, jämställdhetbonus osv. för att man vill sträva mot barnets och familjens bästa. Man bygger detta på att studier visar att det är bättre för barn och familjen i helhet ju mer jämställda föräldrarna är i bl.a. sådant viktigt som vem som tar ansvar för barnen. 

Det är fortfarande olagligt dock. Förstår att om man hamnar i den situationen att det är svårt att göra något eftersom man är direkt beroende av att ha ett jobb, men önskar att fler skulle anmäla sådan problematik. Personligen skulle jag inte heller vilja arbeta för ett företag som behandlade mig och min familj på det sättet och var så respektlös.

Inte ens facket orkar ta i det. De erbjuder sig att driva det men avråder i princip alltid. Min man ville inte heller jobba så, men det är svårt att byta hur som helst. Man har skaffat sig vissa vanor och kostnader osv. Men nu har han hittat en arbetsgivare som stöttar föräldraledighet och äntligen kommer han ta ut nio månader.

Ja, det var det jag menade med att förstår att man hamnar i en svår situation. Men det är fortfarande förkastligt - och olagligt - att det sker. Jag vet att alla inte har möjligheten att bara helt enkelt ta ett annat jobb, det är inte det jag propsar  på. Däremot tror jag att många skulle kunna göra mer - anmäla och byta jobb t.ex. - än vad de gör idag. Säger inte att det är så för er eller för många andra, men precis som TS syftade på i sin trådstart så är det också något många använder som ursäkt för att slippa göra något för att det är obekvämt, även om de skulle kunna ändra på situationen.