Hur tänker ni kring gemensam ekonomi i styvfamiljen? Han har ett barn, jag har inga. Han vill ha gemensam ekonomi och jag vill inte. Barnet bor hos oss i princip heltid och han tar inget underhåll från mamman. Att behöva försörja barnet mer än vad jag redan gör (vi betalar lika för mat och boende) skrämmer mig oerhört. Särskilt när mamman inte bidrar med något alls. Jag känner inte alls att jag vill att mina pengar ska gå till hans barn. Hur tänker ni?
Min sambo har ett barn som bor här halvtid. Vi har separat ekonomi men delar lika på kostnader för mat, boende och allt sånt. Alla kostnader som är specifika för barnet (kläder, fritidsaktiviteter etc) betalar han och mamman gemensamt. Reser vi nånstans brukar han vilja betala mer, men jag tycker att reser vi som familj så gör vi och då betalar jag hälften. Jag har något högre lön än han och skulle aldrig låta honom eller barnet leva på en lägre standard än jag själv, men min sambo klarar att försörja sitt barn alldeles utmärkt ihop med mamman. De är ju två föräldrar liksom.
Nu är ju er situation lite annorlunda eftersom barnets mamma knappt verkar delaktig alls. Men din sambo får väl barnbidraget tex? Det ska ju täcka en del av barnets försörjning. Som grundregel tycker jag att man ansvarar ekonomiskt för de barn man satt till världen. Varför ska nån annan betala tex kläder till ens barn? Visst, det är aldrig riktigt så svartvitt, men hoppas du förstår hur jag tänker.
Förr oss är det självklart att ha gemensam ekonomi. Det är också självklart att barnens andra föräldrar står för sin del, och det är självklart att vi är överens om alla aspekter om ekonomin, från om vi ska åka till IKEA och köpa nya glas för 5 kr styck till barnens månads/veckopengar till hur vi ska spara överflödet, ner till enskilda aktier. Är man inte överens är det knivigare, förstås.
Ska du betala för hans barn? Det avgör du och han. VIll du inte så får ni försöka lösa det gemensamt, det är inget vi kan göra här på FL.
Hos oss är det jag som har barn och min man som är utan barn. När vi träffades bodde han i hyresrätt i en ytterytterförort till Stockholm och hade börjat spara till en kontantinsats för att han ville bo i hus. Jag bodde i villa i en närförort med barnen. När vi flyttade ihop köpte vi ett gemensamt hus för oss där vi kommer bo kvar efter att barnen har flyttat ut (ett av tre är kvar nu några år senare). Båda två fick vi minskade boendekostnad efter flytten. Av dessa orsakar bestämde vi att vi skulle betala hälften var även om mina barn krävde mer utrymme. Så allt som hör till boendet (inklusive dagstidning, internet och tv) betalar vi hälften var av. I övrigt betalar vi våra egna kostnader. Maten betalar vi via ett Ica-kort där vi sätter in pengar utifrån Konsumentverkets siffror, dvs jag sätter in pengar för mig och barnen, han sätter in pengar för sig.
Du vill inte gå back ekonomiskt men hade han tjänat 40k mer än dig/per månad slår jag vad om att du hade velat ha gemensam ekonomi.
Lite fräckt av er damer faktiskt tycker jag. Gemensam ekonomi passar er när det endast gynnar er. Ni vill ha det så att ni ska kunna vara hemma och leka hemmafruar med era barn när de är små, och mannen ska minsann pröjsa det. Men Gud bevare mig om han betalar ett par tusen till sitt barn i liknande lön som er. Då ska det vara separat ekonomi!
Du vill inte gå back ekonomiskt men hade han tjänat 40k mer än dig/per månad slår jag vad om att du hade velat ha gemensam ekonomi.
Lite fräckt av er damer faktiskt tycker jag. Gemensam ekonomi passar er när det endast gynnar er. Ni vill ha det så att ni ska kunna vara hemma och leka hemmafruar med era barn när de är små, och mannen ska minsann pröjsa det. Men Gud bevare mig om han betalar ett par tusen till sitt barn i liknande lön som er. Då ska det vara separat ekonomi!
Här har vi båda barn i en styvfamilj så det blir ganska 50%50 hur vi än gör. Vi har ett gemensamt konto för huslån, mat och gemensamma räkningar. Resten har vi kvar på våra egna löne/sparkonton och gör vad vi vill med. Behöver mina barn nåt köper jag det och samma sak för hans barn givetvis. Sånt delar vi inte på.
I ert fall där du inte har barn och din sambo har, kan ni ju välja att ha 50%50 vad gäller bostad, el osv om ni vill, men ni kan också tänka att han ska betala mer eftersom han har ett barn. Barnet ska ha ett rum, mat osv.
Rent generellt anser jag att man ska betala för sina egna barn, sen kan det vara tillfällen där ena personen tjänar på oerhört mkt mer än den andra, att man väljer att fördela på ett annat sätt men det är ju bara om man vill det.
Det ska förstås inte vara så att barnet mamma inte bidrar, men att du då ska göra det istället (om du inte vill).
Du vill inte gå back ekonomiskt men hade han tjänat 40k mer än dig/per månad slår jag vad om att du hade velat ha gemensam ekonomi.
Lite fräckt av er damer faktiskt tycker jag. Gemensam ekonomi passar er när det endast gynnar er. Ni vill ha det så att ni ska kunna vara hemma och leka hemmafruar med era barn när de är små, och mannen ska minsann pröjsa det. Men Gud bevare mig om han betalar ett par tusen till sitt barn i liknande lön som er. Då ska det vara separat ekonomi!
Frågan är om det verkligen är det han menar!?
Jag är mer inne på att han menar att dela alla utgifter inkl barnets rakt av, och sen behåller båda resten av sin lön.
Ungbrunett, vad menar han egentligen??