Min fru är extremt extrem

Säg till henne - "Älskling, vi kan ju båda se att vi har svårt att prata om vissa saker. Det blir ofta hårda ord och vi kommer sällan till ett bra slut på en konflikt. Jag vet inte om det är jag som gör fel eller inte förstår dig, men det spelar ingen roll, för jag skulle bara vilja få rett ut vissa saker utan att det blir bråk. Skulle du kunna tänka dig att hänga med till någon som kan styra upp en diskussion mellan oss, en familjerådgivare eller liknande?"

Tack för svaret!

Dessvärre har jag intensivt försökt att få med henne med Alla möjliga olika argument men hon tror inte på det. Jag gick tom själv ensam på det på inrådan.

Känner igen det där precis. Kämpade i många år med att själv söka hjälp eller med parterapi, men inget hjälpte. Tror oxå mitt ex har något liknande ADHD. Separerade för 1,5 år sedan och nu funkar allt toppen. Vi är mer sams än tidigare. Så det är min rekommendation. Väljer du att stanna så se till att du själv har stöd så du orkar med det hela, förvänta dig inte det från henne. 

Tack för svaret!

Jag är en sådan fru (med några diagnoser). Han visste det innan vi gifte oss och jag försöker rannsaka mig själv ständigt för att förbättra mig. Min man har behövt bli tuffare, inte följa med i berg och dalbanan utan vara den fasta punkten i stormen. För mig är han en oerhörd trygghet i och med det. Om du älskar din fru så försöker du vara hennes trygghet också, men krävs ju två för att dansa tango så även hon behöver arbeta på förhållandet och på sig själv. Jag är hemmafru och försöker i kontrast till mitt ibland mindre trevliga beteende vara en riktig duktig och bra maka som städar, lagar mat och rår om min man så som han förtjänar. Om du inte kan prata med din fru bör ni söka samtalskontakt men ge inte upp, vi kan vara rätt bra fruar också om vi får verktygen till det :)

Vet ju inte exakt vad det är som är så bökigt, men om ni skulle separera skulle hon bli TVUNGEN att söka hjälp o ta itu med sig själv. Som hon vägrar göra nu, därför att du förmodligen gör allt åt henne..

Återigen, tack för era svar.

Saker som är bökiga är:

1. Hon kickar igång grejer som förväntas att man gör något mer med. T.ex. Kan hon låna 20 böcker på biblioteket men skippar fullständigt att lämna tillbaka dom. Hon kan köpa 3 klädesplagg med en plan att fundera och sedan lämna tillbaka 2 av dom. Problemet är att hon har inte insikten att hon i praktiken aldrig kommer att ta sig i kragen och lämna tillbaka dom. Osv

2. Lite som 1. Hon plockar ALDRIG undan efter sig.

3. Inkonsistens: Hon kan tokskälla ut mig för någon bagatell som på intet sätt är diskuterad tidigare för att sedan göra samma sak fast i mycket större omfattning.

4. Jag blir ofta beskylld i olika sammanhang för att ta över saker och ting. Hon tycker inte att hon har fått vara med. Av olika anledningar är påståendena rejält sjuka. T.ex. försäkringskassan och räkningar gör jag alltid. Jag har vid flera tillfällen försökt att få med henne på tåget. Jag har berättat hur man kommer in, koder etc men blir ständigt beskylld för att jag försöker dölja något. Det finns en drös andra exempel. Gemensamt är ofta att hon först tvärvägrar att göra något för att sedan hävda att jag har stäng henne ute.

5. Strutsen: När något vikitigt men potentiellt jobbigt brev kommer så öppnar hon det inte och jag får inte göra det heller. Hon har två just nu som kommer att bli för sent öppnade om jag inte ligger på om dom med konstant etterregn över mig som följd.

6. Hon vill att jag ska sköta allt snack utåt då hon tycker att det är jobbigt. Problemet är att jag ska hålla en ok fasad utåt men det är hopplöst när hon plötsligt och ofta drar i någon nödbroms av någon skum anledning.

7. Ibland blir barnen bjudna på kalas. Det ska alltid jag hålla i. Problemet är om hon får ett sms el mail om det. Då märker aldrig jag det varpå vi inte ens svarar bu el bä.

Jag kan fortsätta att skriva rätt länge även om många saker är varianter av varandra.

Min fru är bra på att städa men gör det väldigt sällan.

Ja, då var det som jag skrev. Att hon kommer undan med allt - eftersom du ju fixar allt åt henne. O det vet hon. Vad skulle hända om du inte skötte detta med t ex räkningar o försäkringskassan? Allt skulle förmodligen bli kaos o gå utför. O samma med om du inte var på henne om att öppna brev, lämna tillbaka böcker, kläder, etc. 

Vad är det för snack hon vill att du ska sköta utåt? Har hon sjukpeng eller jobbar hon? Hur klarar hon av barnen? Tror det vore bra för dig att söka en samtalskontakt på egen hand, prata om detta o få råd om hur du ska göra. Eller kanske prata med nån på soc, familjeenheten?

Låter som adhd/add helt klart. I så fall finns det väl testade mediciner som hjälper. Jag har själv många av hennes problem och även om medicin inte är odelat positivt så har det varit magiskt att faktiskt kunna tänka "nu skall jag göra X" och få det gjort med en gång istället för när skuldkänslorna blir för mycket om några månader/år.

Om hon nu har adhd, döm henne inte för hårt.

Om hon inte vill söka läkare för utredning, sök reda på lite information kring hur man skulle kunna få mer ordning i hennes vardag. Rutiner, anteckningar, alarm, avstämningar, osv.

/från en som själv har adhd