Sverige bör införa fri abort fram till graviditetsvecka 22. Socialstyrelsen ska inte blandas in, utan vi bör ta bort statens veto över kvinnors beslut.
I en tid där abortmotståndet tycks öka i Sverige, där ett riksdagsparti går till val på att inskränka aborträtten, och där det till och med bildas ett påstått kristet parti med abortmotståndet som huvudfråga, kan det vara lämpligt att inte bara försvara vår nuvarande lagstiftning utan till och med gå fram och utvidga kvinnans rätt till sin egen kropp. Det första, och viktigaste, vi har att göra är att sluta blanda in Socialstyrelsen i gravidas beslut om sin egen kropp.
De som vill inskränka aborträtten pratar nästan uteslutande om rätten till liv som grunden för att inskränka, eller rent av ta bort rätten till abort. Jag tycker vi bör ge dem rätt. Men även om vi går med på att alla människor har rätt till sitt liv och att
mänskligt liv börjar vid konceptionsögonblicket så innebär inte det att vi går med på att inskränka aborträtten. Att diskutera veckor hit och dit eller när ett foster blir en människa leder bara till underligheter. Varför har ett foster i vecka 18 mer rätt att leva än ett i vecka 17? Det är såklart omöjligt att besvara och det behöver vi inte göra heller.
För det är helt enkelt inte så att rätten till liv innebär rätten till en annan människas kropp. Du får inte leva inuti en annan människa mot dennes vilja. Om jag blir inopererad i dig har du ingen som helst skyldighet att inte ta bort mig. Låt mig gärna vara kvar, men beslutet är ditt och endast ditt. Det spelar ingen roll hur jag hamnade där ? om du var full, om du var dum, om du hade kunnat skydda dig bättre. Jag har inte rätt att leva inuti dig. Lika lite som jag har rätt att kräva din njure om jag behöver en donator.
Rätten till liv kan inte enbart innebära rätten till hjärtslag och hjärnaktivitet. Den måste också, minst, innebära rätten att bestämma över sin egen kropp.
Att gå med på abortmotståndarnas argument ? låt oss säga att embryot är en människa med rätt till liv ? innebär att vi slipper diskutera godtyckligt satta gränser för när en abort får och inte får utföras. Lagstiftningen utgår dessutom från kvinnans rätt till sin egen kropp. Varför denna rätt efter 18 veckors graviditet ska överföras till Socialstyrelsen verkar mycket märkligt. Den senaste tillgängliga statistiken är från 2011. Då fick 41 kvinnor av 504 sökande avslag på sin ansökan om sen abort, se Socialstyrelsens statistik här. 41 kvinnor som mot sin vilja tvingades vara gravida. Kvinnor som förlorade sin autonomi, rätten till sin kropp, och som de facto blev någon sorts statlig egendom bara för att de gick in i vecka 18 av en graviditet. Detta är orimligt och ovärdigt.
Så i stället för att lyssna på de som vill göra det lättare för en mikroskopisk cellklump än en flykting att få ett liv i Sverige eller andra som vill bestämma över kvinnors kroppar bör vi så småningom i stället tillåta fri abort och ta bort statens veto över kvinnors beslut. Kvinnor är inte statlig egendom. Det måste gälla även gravida kvinnor. Eller hur?
Sverige bör i nuläget införa fri abort fram till graviditetsvecka 22. Socialstyrelsen ska inte blandas in.
Att bestämma sig för abort kan vara ett enkelt beslut eller ett svårt beslut. Men det är ett beslut. Ett beslut som bara ska få fattas av den som är gravid.
